Kategoriarkiv: Okategoriserade

Första veckan som rektor

Kloka John Steinberg har precis lanserat en bok ”Fyrtio minuter, hundratals beslut”, vilken jag förstås beställde till de nya lärarna på skolan. Precis som med min egen bok (som i många stycken ännu håller, såhär 16 år senare) fungerar den säkert mycket bra även för mer erfarna lärare.

Som nybliven rektor kan jag meddela att inte det inte är färre beslut att göra per dag. Även här måste många fattas i stunden och ofta utifrån ett ofullständigt beslutsunderlag. Uraktlåtenhetatt inte fatta beslut – är ofta värre än att fatta ett i vissa detaljer felaktigt beslut. Beslut måste förstås grundas i en tydlig vision vart vi är på väg (och inte), där styrdokumenten utgör den stabila grunden.

De beslut som kan vänta bör också få mogna fram. Att ta hjälp av andra och provtänka tillsammans gör att det ofta blir så mycket bättre. Beslut ska också tas på rätt nivå – hos dem som har såväl mandat som ansvar och insikt. 

Det som är bråttom får inte alltid ta överhanden från det som är viktigt.

Skolutveckling idag handlar inte om att lägga till, utan ta bort.

Ett av de större besluten är hur min tid och kraft ska prioriteras. Så här långt har jag lyckats prioritera att stå i ljushallen på morgonen och ta emot personal och elever när de kommer. Många små frågor kan här lyftas och få sin lösning innan de blivit stora frågor, plus att det skapar en god grund för dagen. Sedan försöker jag ta ett varv igenom varje hemvist i samma syfte. Som rektor vill jag förstås oftare kunna säga ”Jag vet” än ”Jag ska ta reda på”. Dessutom gillade jag mycket när äldsta dottern kom hem från förskoleklass och sa:

Jag har en fröken som heter Birgitta, en som heter Monica och en rektor som heter Anders.

När det gäller förvaltningens möten gäller det att vakta sin tid och se till att göra vad man kan för att de ska ge mer energi än de tar. En och annan utbildning måste man också genomföra, det blir så mycket bättre stämning på skolan om lärarna får rätt lön i rätt tid… Rektors ansvar för arbetsmiljö och andra frågor är också vittomfattande, här skulle skolan tjäna mycket på att rensa i floran och låta rektor kunna vara mer av pedagogisk ledare (liksom lärare ska få ägna sin tid och kraft åt undervisning och därtill hörande planering, uppföljning och utveckling).

Enda sättet att inte göra några fel, är att göra ingenting – och det är verkligen inte rätt.

Så här långt har steget till att bli skolledare känts mycket bra. Men jag är samtidigt glad över att det fick ta sin tid och att jag bär med mig viktiga erfarenheter från klassrummet, lärarrummet, fackliga sammanhang och utbildningar, Lärarnas yrkesetiska råd, Lärarnas Ansvarsnämnd, Skolportens lärarpanel och många andra sammanhang. Att dessutom ha tre egna barn och ha sett skolan från föräldrahåll tillför också ett och annat. Som grädde på moset har jag dessutom erfarenheter från politiken, då jag sitter kvar som ledamot i barn- och ungdomsnämnden där jag bor.

I torsdags fick jag även goda erfarenheter från mitt nya yrkesförbund Skolledarförbundet, som bjudit in till seminarium på Breviks skola. Jag var där för dryga två år sedan för att hälsa på en god kollega, men möttes samtidigt av en rektor med öppen dörr och tid även för en oanmäld besökare nyfiken på skolan. Det gäller uppenbarligen att ligga steget före och se till att rensa undan mindre frågor från ens bord, så man kan arbeta med de viktiga sakerna.

Lärare och skolledare har pedagogiskt tolkningsföreträde.

– är ord som klingar från vinnaren av Stora Skolledarpriset 2016 och nog borde göras till skärmsläckare på varje rektors och lärares dator.

Lärare måste utgöra första linjens elevhälsa. Med en ny grupp måste man som lärare förstå lägga tid och kraft i början på att göra den undervisningsbar.
Vi måste lämna alltför stort fokus på individen för att istället börja jobba med gruppen – för individen.

Jag inser nu hur mycket jag låtit mig inspireras. Inte köpt allt, utan medvetet valt – och valt bort. Vikten av att ha en pedagogisk idé och hålla fast vid den står åter tydlig. Liksom att allt handlar om i vilken kontext man verkar. Men till sist återstår ändå:

Håll i, håll ut, håll om – och håll bort.

https://youtu.be/-0thVx2xutA

Så var man rektor då…

Ja, jag vet att jag uttalat:

”Varför skulle man bli skolledare? Den stora grejen med lärarjobbet är ju att se stjärnglans tändas i ungars ögon, det är nog sällan rektor får vara med när ett barn knäcker läskoden.”

Men jag har mer och mer kommit till ro med att saker ofta nog händer av en anledning. På Glömstaskolan har jag fått möjligheten att vara med från början och utforma en helt ny verksamhet utifrån tankar, idéer och tidigare erfarenheter – samt självklart statliga styrdokument och pedagogisk plattform, men mindre utifrån tradition och vanliga för-givet-taganden. Rektor Peter gav oss verkligen stort mandat att tillsammans utforma vad vi tänker behövs i en skola för varje barn. Han visade tillit och stöttade där det behövdes, men lade sig inte i onödiga detaljer bara för att han kunde.

Du har varit så mycket mer ledare än chef.

Skolan har vuxit mycket snabbt. För två år sedan hade vi 30 elever, för ett år sedan 208 och i våras gick vi på sommarlov med över 300. Till uppropet har vi passerat 460. På vägen behövdes en biträdande rektor. Jag tvekade initialt att söka tjänsten, men när klok kollega frankt konstaterade:

Magnus, du beter dig redan som skolledare och vi lyssnar på dig. Om vi får in någon annan och ni säger olika blir det lätt jätteknas.

Så efter dryga 17 år som lärare tog jag så steget ”to the dark side”. Första månaderna innan min efterträdare var på plats försökte jag vara både lärare och skolledare samtidigt, vilket var tufft. Min farhåga att inte längre få träffa på så många elever i stjärnglanständningsögonblick kom däremot tydligt på skam.

Som skolledare behöver man faktiskt inte sitta på sitt rum och vänta på att något ska hända. Jag är ute i alla hemvister i princip varje dag jag är på skolan. Jag måste också erkänna att det varit riktigt energigivande att vara med och sätta och känna god kultur på läsårets uppstartsdagar.

När rektor släppte nyheten  att han går vidare till större uppdrag tittade jag och övriga i ledningsgruppen på varandra och ställde den raka frågan:

Blir ni kvar? Då blir jag kvar. Nu kör vi!

Formellt blir jag tillförordnad rektor 25/8. I praktiken har jag, ledningsgruppen och medarbetarna  redan tagit över rodret för Glömstaskolan. Rektor Peter har här gjort ett gediget jobb med att bygga en skola som inte bygger på att han är på plats, en skola där legitimerade lärare, fritidspedagoger, socialpedagoger faktiskt  har mandat och förutsättningar. En skola där ansvarskultur råder, där vi håller i, håller ut, håller om samt håller bort. Vi fortsätter vårt gemensamma bygge framåt!

På måndag har eleverna upprop klockan 12.12. Då är jag dock inte på plats eftersom jag samma morgon har upprop på Rektorsutbildningen i Uppsala. Men det är lugnt, verksamheten bygger ju inte heller på att jag är där varje stund. Uppropsdagen får lärarna ha stjärnglanständningen för sig själva, men sedan kommer jag tillbaks och hänger i verksamhet och undervisning.

Spännande resa fortsätter!

Yttrandefrihetens lov

Nog skulle vi komma längre om vi faktiskt tog oss tid att lyssna på varandra i syfte att försöka förstå än att göra ner?

Att tillbringa en del tid och kraft i sociala medier ger mig mer än det kostar. Annars skulle jag inte göra det. Ofta är det en guldgruva för inspiration, tankeutbyte, provtänkande, tankespjärn och svar på snabba frågor.

Skolverkets hemsida är fortfarande ett mysterium att hitta på, men ställer jag frågan på twitter får jag snabba svar med direktlänkar från sådana som uppenbarligen hittar.

Just tankeutbytet med de som tycker och tänker olika kan ofta ge mycket, med nya perspektiv och insikter. Men det gäller förstås bara så länge man visar respekt för varandra som människor som tycker och tänker olika – som ju är en en grundbult för varje fungerande demokrati (vilket är något långt större än att majoriteten vilja gäller). Tillsammans kommer vi längre!

”En yttrandefrihet utan förmåga att hålla tyst och andas ut, reduceras snarast till: ”vars och ens rätt till att agera som en idiot – utan att ens vara det”.

Knappast en frihet att dö för.

Vill du ödsla tid på en fejd som bara kan vinnas av stenåldern så kan du fortsätta att höja den verbala släggan. Du kommer få reaktioner, ditt neurologiska missbruk av bekräftelse kommer underhållas.

Men var det verkligen det du drömde om, att göra din samtid räddare?

Jag avslutar med en bön: lås oss minnas att varenda människa som någonsin yttrat sig förtjänar en värld där det inte våra brister som för oss samman, utan våra kvalitéter.

” /Bob Hansson, SVT 3/3-17

Vassa knivar och vem ska göra vad?

Denna sommar vankades det vanligt Hamnfest i TorsöLister. Utifrån devisen

påverka genom att medverka

var jag även detta år delaktig i planering och genomförande. Bland annat valde jag att ägna en del tid och kraft åt att fixa en del av maten. För mig är det inte särskilt betungande, utan snarare en fröjd och glädje i att göra en god tomatsallad när man har tillgång till

  • en riktigt vass kniv
  • fantastiska tomater som fått mogna i solen
  • superfräsch lök fångad direkt ur bondens hand, direkt från åkern bredvid
  • stadig skärbräda som ligger på plats
  • olja och vinäger av god kvalitet
  • nödvändiga kryddor

Festen, inklusive maten, blev utifrån given spontanrespons och egen känsla väldigt lyckad. Det var förstås mångas förtjänst då vi var många som var delaktiga utifrån att

ingen kan göra allt, alla kan göra något.

Nu har jag haft första dagen detta läsår på plats i skolan. En klart givande och trivsam dag som bådar gott för spännande fortsättning, där vi tar nya steg tillsammans.

Ovanstående fundering över vikten av ändamålsenliga verktyg och nödvändiga råvaruresurser tänker jag inte är särskilt svår att överföra på andra verksamheter, som exempelvis skolan. Här handlar det förstås om att vi behöver ex

Även här gäller förstås också

ingen kan göra allt, alla kan göra något

eller kanske snarare

ingen ska göra allt, vars och ens kompetens bör nyttjas klokt

Jag känner verkligen att både vi i skolledningen och teamen av lärare, fritidspedagoger och socialpedagoger på många olika sätt kompletterar varandra i våra olika kompetenser – såväl formella som mer informella/personliga. Det ska bli riktigt spännande att åter träffa all personal – där ungefär hälften är nya då skolan växer så det knakar. Glömstaskolan har dock lyckats besätta samtliga tjänster och har legitimerade lärare i 100% av alla ämnen och årskurser (vi har inte klasser. Eller veckobrev eller föräldramöten, utan lägger vår tid och kraft mer på god undervisning  utifrån skollag o läroplan).

Vi har fem dagar på oss att bygga kultur och sätta struktur innan eleverna har upprop – samtidigt som jag har det på rektorsutbildning. Så kan det gå. Spännande tider!

påverka genom att medverka –

ty framtiden kommer inte till oss, vi skapar den.

Döden, livet, årsrik?

I år har flaggorna åter vajat på halv stång i sommarbyn, då byäldste somnat in för gott.  För bara två år sedan var båda byäldste kvar på trivsam hamnfest ända till slutet och att det flaggas gemensamt tycker jag känns bra, det betyder i min värld att vi tillsammans värnar erfarenhet och liv – och varandra.

https://www.facebook.com/herregudco

Ingen försvinner från oss, så länge någon minns. /Nils-Göran Enggren

I en etta jag undervisade i för ett antal år sedan hade jag inte mindre än tre elever som nyligen mist en förälder. Det var speciellt, men väldigt lärorikt då barn i allmänhet har ett långt mer avspänt förhållande till döden än mången vuxen. Det är märkligt att vi på något sätt byggt ett samhälle där döden inte ska finnas, när det enda vi vet med säkerhet är att livet är en livslång sjukdom med 100% dödlighet…

Det gäller att fylla åren med liv, inte livet med år.

Samtidigt som rik erfarenhet inte heller är att förakta, utan tvärtom förvalta väl.

”Ordet årsrik står för att människor, som kommit upp i åren, är rika på antal levda år, kunskap och livserfarenhet. Och livserfarenhet har av den visserligen begränsade forskning som finns visat sig vara värdeull vid beslut om komplicerade problem och vid konfliktlösning. … Årsrika ska ses som en tillgång i samhället, inte som en belastning.” /Björn von Sydow & Barbro Westerholm, riksdagsledamöter (S resp L), från boken Årsrika, vandringsutställning Hälsinglands museum

Samma gäller nog för övrigt saknad. Det händer ju att yngre elever uttrycker att de saknar sin förälder. Mitt svar blir alltid något i stil med:

Det är ju tur att du saknar! Det hade väl varit betydligt värre om du känt tvärtom… Saknad är inte farlig, utan visar att något är betydelsefullt. Nu får vi chans att träna på Gilla Läget.

Redan 2011 bloggade jag om ”Utøya i skolan; livet, döden, verkligheten” och klipper här in en bit därifrån som ännu är giltig:

”Döden kan lära oss att leva”

– och det är något jag verkligen tror på.

”om vi på allvar fattade att vi är dödliga skulle vi ta hand om vardagen och våra kära relationer mer omsorgsfullt … – Om du själv fick reda på att du har ett år kvar att leva, skulle du då ändra på något? Och i så fall vad?” /Lisa Sand, kurator på Långbroparks palliativa vårdavdelning

Jag har själv fått ställa mig den frågan (även om det visade sig att min carcinod verkar gå att hålla i schack) och det kändes väldigt bra att ha tänkt igenom. Samma sak om jag vann tio miljoner på Lotto – jag skulle säkerligen fortsätta arbeta, om än knappast heltid.

Lars Bergström har också skrivit en väldigt läsvärd essäsamling ”Döden, livet och verkligheten”, vilken jag varmt rekommenderar för den som vill fundera över tillvaron på ett mer filosofiskt plan. Erica Falkenström har skrivit en mer handfast bok som också den ger en del tankar kring tillvaron –

 Vad vill du med ditt liv – egentligen?

En fråga vi kanske borde ställa oss själva något oftare. – Och kanske även eleverna?

”Det du gör idag, bestämmer vilken bil du kommer att ha om femton år” /lärare till ytterst bilintresserad, men för tillfället skolointresserad elev

Sedan kan förstås materiella ting som bilar ses som en liten fråga i sammanhanget med livet, döden och verkligheten, men ändå – för stunden kan det vara nog så viktigt. Precis som det stora och det lilla samtalet om döden, livet, verkligheten.

Sist ett citat från ett av de få sommarprat jag lyssnat på i år – förutom fantastiska Värmeradio:

Utveckling är skiftet från begravningar av barn till begravningar av gamla. Att begrava sina barn är aldrig acceptabelt, men att begrava sina föräldrar är livets spelregel. /prof Hans Rosling

Lev väl! 

Hey, hey – be careful out there!

… wherever you are.

Gott sjömansskap?

I dagens tidning fastnar fru och tonåring i quiz ”Har du kunnandet för att vara på sjön?”. Roligt viktigt och intressant, kunskaperna från Skepparexamen sitter i stort än.

https://www.sjoraddning.se/trossen

Påminner mig om artikel i den utmärkta tidningen Trossen (jag är förstås medlem i SSRS, även om jag och tonåringen mest seglar jolle) om ”Jakten på det goda sjömansskapet”. Sjömansskap verkar inte vara sådär enkelt att fånga in heltäckande som begrepp. Ibland blir det enklare att definiera vad det är genom att definiera vad som INTE är det.  Samtidigt som det inte heller är riktigt så enkelt heller, då mycket handlar om kontext och sammanhang. Precis som Trossen påminner om när det gäller sjöregler:

När dessa regler tolkas eller tillämpas ska tillbörlig hänsyn tas till alla navigationsfaror och kollisionsrisker samt till alla särskilda omständligheter, inbegripet begränsningar hos berörda fartyg, som kan kräva att man avviker från dessa regler för att undgå över- hängande fara. /TSFS 2009:44 

Som vanligt tänker jag att det finns bäring till skola även här. Vem som helst bör inte vara på sjön, vare sig för sin egen eller för andras skull. Vem som helst bör inte heller verka i skolan, vare sig för sin egen eller för andras skull. Du som följt min resa vet att det inte betyder att man inte får göra fel/visa sig handlat oskickligt (vare sig på sjön eller i skolan), men att felen dels får vara rimliga utifrån sammanhang, dels att man förstås måste lära sig av misstagen och inte upprepa dem, utan bygga vidare på rikare erfarenhetsgrund.

Erfarenhet är viktig – och den uppstår inte om man i rädsla för att handla fel ständigt stannar på land. Enda sättet att inte göra fel är att göra ingenting, och det är verkligen inte rätt.

Att vara på sjön är inte alltid enkelt. Att verka i skolan är det inte heller. Det är en ständig balansgång! När det flyter och fungerar är det dock fantastiska ställen att vara på båda två!

 

Raka rör?

Saxat från skolans bloggportal, vilken är under uppbyggnad:

Vi avstår gärna från kritik som handlar om att man hellre hade sett en annan organisation av elever eller kommunikation, en annan metodik i klassrummet eller att några vill ha undervisningen på ett visst sätt som kanske mer liknar det man själv är uppväxt med eller hört talas om, men tar gärna emot tips om bra aktiviteter för lärande vilka vi kan överväga att nyttja.

En tämligen tydlig text tänker vi, stort tack för grunden till den Johan o Karin Sjölin på Pops Academy.  De är en friskola och vi en kommunal skola, men vi har mycket att lära av varandra under paroll #sharingiscaring.

Vår personal är välutbildad och har många års erfarenhet av att undervisa och att leda pedagogisk verksamhet. Uppenbara fel och brister vill vi mer än gärna att ni uppmärksammar oss på om ni hittar. Ta kontakt med oss! I första hand självklart den det gäller. Missförstånd och frågetecken rätas oftast ut bäst i dialog. Om du inte känner att dialogen fungerar vänder du dig sedan i andra hand till skolledningen, i tredje hand till huvudmannens klagomålshantering.

En trend idag är tydligen att man inte bara rundar läraren utan även rektor och går direkt på huvudman eller Skolinspektion. Här har Huddinge gjort ett mycket bra vägval att inte studsa dessa bollar nedåt om det inte är något som juridiskt behöver rektors och lärares uppmärksamhet. Det är ett klokt drag freda tid och kraft hos de professionella till undervisning och lärande!

”Lärare ska på allt sätt använda sitt yrkeskunnande till att höja kvaliteten i sin yrkesutövning och stärka sin professionalism i vetskap om att kvaliteten i yrkesutövningen direkt inverkar på samhället och samhällsmedborgarna. Lärare värnar om läraryrket och lärares pedagogiska frihet samt bidrar till att göra skolan till en god arbetsplats”. /Lärares yrkesetik

I den andan har vi även beslutat oss för att inte ha något traditionellt föräldramöte i höst. De flesta föräldrar är faktiskt väldigt nöjda med att inte behöva prioritera en kväll till detta, många har ju gjort det mest ”för att man ska visa sig engagerad”. Däremot arrangerar vi en kväll där den som vill komma och prata om hur vi tillsammans kan arbeta mot mobbning på nätet. För den som vill.

Lärare förbinder sig att i sin yrkesutövning ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande. /Lärares yrkesetik

Veckobreven har vi också ersatt med Instagramflöde. Jag kan erkänna att jag älskat att skriva veckobrev, men kan inte se mig själv i spegeln och säga att det tillförde sådär mycket kunskapstillväxt i förhållande till hur smidigt det är att visa verksamheten med två klick på Instagram. Det är inte alls svårt visa vad vi gör utan att visa identifierbara elever och det krävs inget konto för föräldern. Allt är öppet, yrkesetiken måste ligga i fotograferandet istället för ofullständiga tekniska system. Att tro att något man publicerar på nätet kan hållas stängt är en chimär.

Slutligen arbetar vi en del med våra egna möten. Skolledningen lägger inte beslag på mer än två timmar i veckan, övrig tid äger de professionella. Innehar man en yrkeslegitimation vet man att nyttja den klokt och prioritera det som behövs, utifrån det uppdrag som är givet. Tänker vi. Och då provar vi ändå en del nya vägar, som sig bör.

Eller ska det vara så svårt att freda världens viktigaste yrke?

Lotteri i Jordgubbslandet

Strax innan tonåren köpte min far en videokamera. I stugan kom den till god användning av mig och mina sommarvänner. Allt eftersom åren gick blev filmerna allt mer avancerade, med genomarbetade manus, klippning, effekter – samt visning för hela byn  i uppbyggd bio. Ett tag övervägde jag en karriär inom filmbranschen (tack SYO för visat engagemang!), men fastnade ändå för skolans värld. Manusförfattaren gick dock vidare och har gjort premiär som långfilmsregissör.

En annan sak vi ofta gjorde i stugan på somrarna var att äta nyplockade jordgubbar. Någon gång hade vi åkt till självplock (någon gång nallade man hos grannen) men i allmänhet var de köpta  direkt från någon av alla bönder i närområdet. Sällan gav jag någon tanke till vem som faktiskt plockat dem. Inget av detta har egentligen förändrats över tid (nåja, det var länge sedan jag nallade jordgubbar hos grannen).

I går kväll var jag för första gången någonsin på bio i Sölvesborg – helt fullsatt salong – och såg den kritikerrosade filmen Jordgubbslandet, vilken hade premiär i veckan. Och med Steffo Törnquists kloka ord:

Kunskap och insikt förändrar varje upplevelse.

Filmen skildrar lågmält men tydligt livet som det kan te sig för två tonåringar, vilka haft olika tur – eller kanske även snarare otur – i livets lotteri. Jordgubbsplockare respektive bonddotter, med olika förutsättningar och drömmar, men liknande tryck från omgivning. Samtidigt som dessa liv förstås är många resor bättre än mången annan tonårsliv. En replik i filmen var något i stil med:

Om jag kunde ge dig ett annat liv så skulle jag göra det. Men nu klarar jag inte det.

Den polska modern är dock väldigt tydlig med att vägen ut och upp heter utbildning, den svenska är klart mer uppgiven och verkar sätta livet på sparlåga istället för att försöka förebilda. Själv är jag ju övertygad om att

Framtiden kommer inte till oss – vi skapar den.

Men har samtidigt respekt för att att vi alla har olika förutsättningar utifrån behov, förmågor,  kunskaper och – inte minst – föreställningsvärld. Som tur är går behov att tillfredsställa på flera olika sätt och övriga går i allmänhet att förändra och utveckla! Såväl föräldrar som samhälle har här ett ansvar. Skolan har ett tydligt kompensatoriskt uppdrag och vi tar det på allvar.

Jag vill inte ha en skola för alla. Jag vill se en skola för var och en.

Tanken från start var att i blogginlägget även lyckas väva in något om Skolkommissionens förslag att vid fulla skolval även tillämpa någon form av lottning, men det smög iväg. Hursomhelst skulle jag önska att vi kunde komma till en punkt där varje skola höll god kvalitet och skolval handlade mer om olika undervisningsfilosofi än om ordning och reda och grundläggande kvalitetsnivå.

Vi tjänar alla på en skola som på olika sätt kan kompensera för tidigare otur i livets lotteri. Liksom på att gå och se filmer som ger oss perspektiv på tillvaron.

https://youtu.be/9Aj67z9dklM

 

Nedkoppling: efter sol kommer regn, kommer sol…

Efter högst energigivande samtal med Anna Nygren om skola idag och imorgon –inkl planer för en konferens på typ tema ”bättre måluppfyllelse i en skola för varje elev”, med hjärnforskning, energi och praktiska och konkreta verktyg för att gå vidare med i januari – var det dags för lunch ute i solen. Trodde jag, lagom till vi satt oss kom regnet. Ett kort men intensivt sommarregn, snart nog var solen på plats igen.

Då vi pratat en del om vikten av att stundtals och medvetet koppla ner i en alltmer uppkopplad värld kunde jag inte låta bli att dra parallellen dit:

Vi skulle inte uppskatta vårsolen lika mycket om den alltid sken. Regnet är eftertraktat när det möter regntörstande mark, men kommer det för mycket och för länge är det inte längre roligt. Men då uppskattar vi i gengäld minsta solglimt desto mer!

Vi uppskattar ofta omväxling. Just vädret kan vi inte göra så mycket åt, men när det gäller vår egen upp- och nedkoppling ligger den i stor del i våra händer. Ja, faktiskt – i våra händer.

Det finns bara två Måsten:

  1. Måste dö.
  2. Måste välja.

Jag är tämligen ofta uppkopplad. Mejl och olika sociala medier är en icke oföraktlig del av mitt skolledarskap – samtidigt som jag lyckats vara runt i hela verksamheten nästan varje dag jag är på plats. Det personliga mötet är förstås väldigt viktigt, men ofta nog har detta möjliggjorts tack vare tidigare kontakter i den mer digitala världen.

Fram till midsommar kör jag som vanligt hårt. På midsommarafton leder jag dansen kring stången i Sollentuna och Solna. Det kräver sin energi, men ger också energi. Efter midsommar sparkar jag av mig skorna och  lägger undan mobil, dator och andra skärmar HELT i minst fem dagar. Första dagarna kliar det i fingrarna för att kolla vad som hänt, eller bara av (o)vana, men sedan går det över. Och skapar förnyad medvetenhet.

Jag väljer när och hur jag är upp- respektive nedkopplad. Detta går att lära sig. I en digital värld är det kunskaper som man behöver tillägna sig, om man inte redan har dem. Och de lärs förstås bäst in i verkligheten, inte skild från verkligheten. Medvetet och med respekt för människors likheter och olikheter.

Digital teknik kan verkligen

  • tillföra
  • störa
  • förstöra

/Anna Nygren, Ung livsstil

Hur väljer du att göra? Hur skaffar du energi? Hur ger du energi?

Behövs i skola o på nät: Tre stora K

I dag har mången lärare gått på semester vilken följs av ferie. Barnen har sommarlov, de stora ska hänga med kompisar och den lilla får idag hänga med farmor då fritidshemmet har viktig planeringsdag. Jag blir påmind om hur jag ofta var med min ”Fava” dessa dagar, känslan av hennes klokskap, kunskap och kärlek bär jag med mig med stor tacksamhet.

Själv ska jag på seminarium om ett bra IT-system innan intervjuer för de sista saknade lärartjänsterna på Glömstaskolan tar vid, innan en kväll med goda lärarkollegor vid havet. Också det viktigt – återhämtning efter perioder av stress.

När jag har tid och möjlighet tittar jag gärna in på Twitter, då nätverket där som helhet ger mer än det kostar. Det sägs att Twitter förvandlats från gemensam lekplats till offentlig skampåle, men jag kan inte riktigt se det. Antagligen för att jag väljer att uppehålla min tid och kraft mer vid det positiva än det negativa. Dessutom följer jag förstås de som skriver saker som intresserar mig och är öppna för rak och ömsesidig dialog. För mig är det ingen stor sak med avföljning, det visar bara att man inte ger tillräcklig positiv energi eller skriver ointressant. Blockering är jag dock ytterst sparsam med, men bra att det finns.

Jag tar ansvar för vad jag skriver på nätet om du tar ansvar för hur du väljer att uppfatta det jag skriver.

Att man tänker och tycker olika i sakfrågor är en grundbult i varje demokratiskt samhälle. Det akademiska samtalet, där man vågar provtänka tillsammans och vrida och vända på argument är viktigt. Men det finns sällan anledning att gå över på person.  Jag är i allmänhet tämligen positiv i sociala medier. Inte för att jag räds vara kritisk, men för att jag funnit att andra kanaler ofta fungerar bättre. Har jag problem med en chef tar jag det direkt med chefen. Om hen inte lyssnar så tar jag det med nästa chef.

Fredagar kan man visa lite extra uppskattning på Twitter, genom #ffse. Idag blev jag rörd och stolt när jag omnämndes: 

#ffse till @blixtgordon13 – du är en människa som behövs för skolans utveckling. Du har klokhet, kunskap, kärlek. Tre stora K.

Vilket sedan gav inspiration till detta inlägg som var tänkt att handla om hur viktigt dessa tre K är för den som arbetar i skolan, men som du märker återigen hamnade i något delvis annat. Nåja, på eftermiddagens intervjuer vet jag i alla fall vad jag ska leta efter:

  • Klokskap
  • Kunskap
  • Kärlek