Digital och analog kompetens i skolan – vafalls?!

Lämna en kommentar

Senaste veckan bjöd mig inte mindre än tre olika ”MasterClass”, eller ”fortsättningskurser för de som redan kan något i ämnet redan” om man så vill:

Dessa tre var alla väldigt analoga och i rummet, ett gott samspel i 3D med de som var där. Tämligen olika innehåll, men ändå sprakande lärorika utifrån ”kompetens är alltid vacker”. Det fanns förstås en digital grund som var och en stod på; vi hade hittat respektive styrt upp dem på internet, vi hade anmält oss helt digitalt, vi hade betalat helt kontantlöst (EdCamp var som vanligt utan kostnad). Det analoga och det digitala var ingen motsättning, de snarare förutsatte och stödde varandra.

Jag har förstått att det verkar finnas de som i sociala medier påstår att jag skulle vara för en helt digital skola, vilket jag finner ytterst märkunderligt. Dels så har jag svårt att ens föreställa mig en helt digital skola – är det ens möjligt, om det nu skulle vara önskvärt?

Jag anser inte att det är vare sig möjligt eller önskvärt. Motsatsen torde svår leda i bevis om man bara läst något av det jag skrivit om på någon av mina bloggar, sagt på någon föreläsning eller skrivit i sociala medier – om man nu inte medvetet skulle vilja rycka saker ur sitt sammanhang förstås. Men jag hoppas ju ännu naivt på att #generositetsprincipen ska få råda – att vi faktiskt är nyfikna på och försöker förstå varandra och våra respektive utgångspunkter, perspektiv och argument utifrån ett gemensamt lärande.

Men visst – jag förespråkar absolut att vi finner en rimlig balans mellan att göra det vi gjort tidigare och göra nya saker i nya sammanhang med såväl beprövade som nya verktyg. Samhället har i grunden över tid förändrats – en utveckling som inte visat några tecken på att avstanna. Med det kommer nya utmaningar och problem som vi behöver möta, precis som när boktryckarkonsten uppstod eller ångmaskinen gjorde entré. Vi kan inte bara trycka in mer och mer i skola och lärarutbildning, alltså måste en del saker få stryka på foten. Att sluta göra saker som faktiskt funkat, för att istället göra andra saker som – när vi lärt oss nyttja dem – fungerar ännu bättre är dock något av det svåraste som finns.

Jag minns än i dag skräcken när jag insåg att pappa släppt pakethållaren när jag skulle lära mig cykla. Jag vinglade till och föll in i rosenbusken. Försökte rya ”Jag tänker inte lära mig cykla, det går bättre att gå och springa!”, men det var bara ”Upp igen, vi lär oss!”. Och visst lärde jag mig – och när man väl kan går det förstås mycket snabbare att cykla än att gå. Vilken tur pappa inte gav upp när det blev lite jobbigt. Jag gavs inte chansen att vara fast i det trygga hörnet, och för det är jag evigt tacksam. Att cykla är en befrielse – när man väl kan!

När jag var liten hade i princip alla en referens till Drutten och Gena, men så är det inte längre. Vi kan nostalgiskt längta tillbaks till den tiden, men den kommer inte tillbaks hur gärna vi än skulle vilja att det var så (om vi nu ens vill det, jag kan inte påstå att D & G åldrats med värdighet). Lyssna gärna på och/eller läs resonerande poddbloggsamtal med Emanuel Karlsten, Elisabet Nihlfors, Martin Tallvid, Emma Rosén, Erika Kyrk Seger, Peter Habbe, Per Falk, Helen Larsson, Malin Frykman, Lena-Maria Öberg mfl för ytterligare perspektiv på det.

Tycker jag att mina barn stundtals är för mycket i skärmen? Absolut. Är det skolans fel och ansvar? Absolut inte. Skärmtiden i skolan är inte problemet, där verkar de mest använda den vettigt som ett verktyg. Så inte alltid hemma, hur mycket jag än skulle vilja bortförklara det. Å andra sidan undrade mina föräldrar säkert också varför jag höll på så mycket med min Vic20, Commodore64 och senare MacSE (och se varthän det bar). Många får sannolikt inte lära sig hantera sin skärm som verktyg hemma utan blir fast i passiv konsumtion – men det får inte bli till berättelsen om vad verktyg rätt nyttjade kan vara och göra i kompetenta lärare och förskollärares händer. Enkla lösningarna på komplexa problem har en stor hake i att de inte fungerar, även om det kanske låter och känns bra för stunden.

”När det är eleverna och professionen som står för berättelserna blir debatten om digitalisering betydligt mer intressant, relevant och nyanserad. När vi utgår från verkligheten, både de ljusglimtar och de utmaningar som vi ställs inför, sätter vi fokus på det viktigaste – en god och likvärdig undervisning för alla som går i förskolan och skolan.”/Monica Sonde, SKR

När jag försökt prata källkritik/källtillit, nätsäkerhet mm hemma har mina barn mest suckat och visat att de redan lärt sig detta i Sollentunas kommunala skolor. Bilden att vi på 1900-talets slut var ute och spelade boll hela dagarna, lekte med kottar och lärde oss skriva fint för hand är förstås inte sann om man vågar särskåda den, det var tämligen mycket passivt TV-tittande, liksom en del bokläsning (vilken skulle setts som ytterst problematisk om vi gick tillbaks ytterligare hundra år eller så) och min handstil lämnar rätt mycket kvar att önska. Men visst – att vara mer aktiva utomhus borde vi nog alla till mans…

Vi får väl se. Jag tror i vilket fall att Balkenius har rätt i att universitet och skolor varken kan eller bör hålla studenter och elever helt borta från AI-botar som Chat GPT. Det är bättre om de får lära sig hur det faktiskt fungerar, vad de kan användas till – och inte.
Trots allt är ju de flesta av oss medelmåttor i olika bemärkelser, och om vi nu kan få hjälp att bli lite bättre så är det i huvudsak en god nyhet. /Lisa Irenius, SvD 231112

Att inte på allvar förbereda dagens unga för dagens och morgondagens samhälle är både att göra dem och oss en björntjänst. Krasst vilar våra pensioner på att de kan finna rimligt välbetalda jobb i en annan slags ekonomi än den som var. Länderna på andra sidan Östersjön backar inte sin digitalisering och inte lär vi kunna konkurrera med lägre pris på hantverkare heller…

”Digital kompetens är ingen åsiktsfråga, och inte heller raketfysik. Det är en naturlig del av den vardagliga verksamheten”/prof LInda Mannila

Samtidigt ska vi förstås inte kasta ut barnet med badvattnet – lika lite som allt nytt skulle vara bra och värt att hoppa på är allt det vi tidigare gjort varken bra eller dåligt. Jag tänker här inte specificera tydligare vad vi ska prioritera – eller det långt svårare prioritera ned eller bort – utan nöjer mig med att peka på att vi på allvar behöver ta det samtalet och skrida till handling istället för att antingen:

  • låtsas att vi kan trycka in mer och mer i skolan
  • luras att det snart kommer en massa resurser i form av fler skattebetalare och/eller färre unga och äldre att ta hand om
  • nostalgiskt blunda och hoppas allt blåser över bara för att det känns lite läskigt just nu och det var bättre förr (ju förr desto bättre)

Och det här handlar förstås inte bara om digitalisering – som vi överhuvudtaget inte borde ha som ett eget spår utan snarare se som ett verktyg bland andra – utan se över hela konstruktionen skola? Det har ju de facto gjorts tidigare, skolan som vi ser idag är ingen naturlag. Som So-lärare är jag övertygad om att mer historia och samhällskunskap skulle ge mer samhällsnytta än ännu en timme i matematik (såhär långt har det ju mest gett negativa resultat då kvaliteten på undervisningen i brist på utbildade lärare i matematik som utförts av oss andra uppenbarligen inte hållit måttet utan snarare ofta verkar ha dödat elevers motivation). Och om vi nu inte får fler timmar i historia så kanske ett och annat innehåll faktiskt behöver stryka på foten för att lyfta annat? Vi kom liksom aldrig fram till 1900-talet och utan det blir Israel-Palestina-konflikten tämligen svårbegriplig…

Att fortsätta göra som vi brukar och förvänta oss ett nytt resultat är förstås höjden av dårskap. /sa aldrig Einstein…

Vårt val av nuvarande organisering är, enligt James Clear, idealiskt anpassad att leverera de resultat vi får. Inte för att det är så vi hoppats och tänkt, men det är de facto så utifrån att det ju är den faktiska utkomsten. Om vi önskar ett annat resultat måste vi också göra saker annorlunda. Riktigt hur behöver vi pröva och ompröva – men knappast tro att receptet enbart skulle ligga i något vi tidigare prövat och faktiskt övergett.

”Om ASEA (ABB) skulle organisera och utvecklas som skolan skulle de fortfarande tillverka ånglok…” /Peter Bragner, grundskoledirektör

Sist lånar jag här ord från Joachim Elsander, för tidigt avliden bloggare som jag läst om i morgontidningen och därefter införskaffat bok byggd på hans blogg:

”Jag upplever det som mycket viktigt att slå fast att min bloggs själva existens bygger på att få resonera, fundera och utmanas. Jag kan förstå att den här bloggen kan upplevas som jobbig för den som tänkt färdigt. Lyckligtvis behöver ingen läsa här som inte vill. Tvärtom kan man i så fall med fördel söka sig till alla de bloggar där ute med mer tvärsäker karaktär.” /Joachim Elsander, ur boken På väg, baserad på bloggen Kolportören

En sjöman ber inte bara om medvind, utan lär sig segla. Gäller inte samma sak för skärmen?

Lämna en kommentar

En minut efter ovanstående film lossnar burkbandet och förstfödde ramlar i havet. Jag får hjärtat i halsgropen, men hen har förstås haft vett nog att hålla fast skotet så det kan lossas från råttan och det går att kränga sig ombord igen, temporärt laga det trasiga och segla vidare med ett stort leende över att ha klarat något som inte var helt enkelt. Moa har uppenbarligen lärt sig segla, inklusive att det oväntade är väntat och behöver hanteras. Hen vet att hon kan komma till mig för att bolla tankar, men vet också att jag aldrig skulle få för mig att förbjuda segling för att där finns en risk. För det är klart att det inte är utan risk att segla liten jolle på stort hav.

– Det finns som en jämförelse ingen säker nivå för bilkörning men myndigheterna uppmanar ändå inte till total avhållsamhet från att köra bil/ David Spiegelhalter

Risktagande ingår i seglingen. Och det är snudd på som roligast där i gränslandet, så länge det bär, innan det stundtals brister. Men när det gör så tar vi lärdom av det, vi slutar inte segla. Samma sak är det med trafiken – vi skulle nog kunna uppnå nollvisionen om total säkerhet och inga dödsfall, men till priset av att ingen skulle köra fortare än 30km/h. Vilket skulle komma med andra negativa konsekvenser – eller kanske framförallt frånvaro av vissa positiva effekter av resande och godstransporter som fungerar klart bättre idag än för bara hundra år sedan. Eller var det månne bättre förr? Ju förr desto bättre?

”Förr i världen fattade man bättre och riktigare beslut i alla frågor; allting som ändras förändras till det sämre.”/Shcerig Rosenhane (1609-1663)

Samtidigt är det så lätt i tider av oro att nostalgiskt blicka tillbaks till svunna tider och tänka att vi just nu lever i en exceptionell tid, med exceptionell skrämmande utveckling. Vilket vi förstås också gör, precis som vi gjort så många gånger förr…

Om det talade jag och journalisten Emanuel Karlsten till en kommande poddblogg. I väntan på den kan jag varmt rekommendera föreläsningen som inspirerade mig att ta kontakt för ett nyfiket och utforskande samtal: De unga och internet – varför gör de så konstiga saker?

  1. Allt som existerar i världen vid din födelse är normalt, vardagligt och naturligt för världens gång.
  2. Allt som uppfanns mellan det att du fyller 15 och 35 är nytt, spännande, revolutionerande och potentiellt din framtida karriär.
  3. Allt som uppfinns efter att du har fyllt 35 strider mot naturens ordning. /Douglas Adams

När papyrusen uppfanns och man kunde skriva ner saker oroade man sig för att människans minne skulle bli så mycket sämre. När boktryckarkonsten kom oroade man sig för propaganda, reformation och upplysning. När ångmaskinen gjorde entré blev det olönsamt att odla grödor i större delen av Europa, så småningom också att väva tyger i Borås – som idag dock har ett levande textilcentrum där man anpassat sig efter nya tider. När miniräknaren kom oroade man sig för att algoritmräknandet skulle ta stryk – vilket det förstås har, men i gengäld har vi långt fler ingenjörer idag (även från ickeakademikerhem) än då…

”Framsteg är omöjliga utan förändring, och de som inte kan ändra uppfattning kan inte förändra något.”/George Bernard Shaw

”Förändring är aldrig smärtfri, men den är alltid nödvändig för att vi ska kunna utvecklas och växa som individer och samhällen.” /Carl Bildt

Jag är i grunden framtidsoptimist, men framtiden är ju inget som bara kommer till oss – vi är med och skapar den. Och det gör vi tillsammans, var och en är på olika sätt med och bidrar. Ganska ofta skaver förändring, inte minst i början innan man upptäckt att det nya efter en inlärningskurva kanske var bra ändå – exemplet lära sig cykla håller än, det går verkligen inte bättre än att gå i början och är verkligen inte roligart eller riskfritt… Att inte vara delaktig är också ett sätt att bidra, genom att det lämnar fältet öppet för andra. Det här handlar om oss som individer, vi har ett ansvar för våra val av handlingar som vi tidigare inte varit så vana att behöva ta. Frågorna vi behöver ställa oss tänker jag dock torde vara eviga:

Hur vill vi egentligen ha det tillsammans?

Vem vill jag vara? Vill jag vara en som agerar så som jag gör?

Demokrati är ingenting vi har, det är något vi gör. Det är mer ett verb än ett substantiv. Och det handlar kanske inte först och främst om att engagera sig i ett parti (även om det kan rekommenderas, inte minst lokalt), utan att engagera sig i sin vardag. Och vardagen idag är alltmer digital. Det behöver vi lära oss hantera – tillsammans. Jag är glad att mina barn bor i en kommun där digitala verktyg – inklusive didaktiken runt dem – är självklar så att de fått lära sig hantera dessa i skolan. Tillsammans med penna och papper, de lika självklara.

– Hur ska vi exempelvis använda detta inom utbildningssektorn? Vissa säger att vi inte ska ha Chat GPT i klassrummen – men dina elever kommer att träffa på det efter skolan och definitivt när de kommer ut i arbetslivet. Tekniken måste kritiseras, men den måste också utvecklas. Så det finns många diskussioner som måste föras – om vårt utbildningssystem. om hur vår offentliga sektor arbetar och om hur vi vill interagera med tekniken. /Margrethe Vestager, EU-kommissionär.

Precis som med seglingen finns jag som en signifikant vuxen även här, men de behöver också få möta andra perspektiv i sin vardag – och skolan har i uppgift att vara kompensatorisk och bidra till att skapa individer med unik egenart som samtidigt kan vara ansvariga medborgare. Ska skolan inte bli obsolet behöver den vara i tiden, inte försöka skapa sin egen bubbla byggd på nostalgiska vuxna om hur samhället ”fungerade” för oss på 1900-talet (på den tiden var pennalism och mobbning inte ovanligt, och det gick att få ett arbete även om man knappt gått ut grundskolan). Men där måste förstås alltid finnas en balans – allt nytt är förstås inte vettigt, mycket som vi gjort tidigare är värt att fortsätta göra för att det ännu tillför värde. Men vi måste låta de unga få prova och utveckla både och – inte antingen eller! 

Det är befängt att tro att vi kan backa digitaliseringen. Det går inte att backa tillbaka. Eleverna är vana vid digitalisering och ska förberedas för ett digitalt arbetsliv. Ämnena har utvecklats genom digitalisering. Skolan som arbetsplats är helt digitaliserad/Martin Tallvid, forskare och lärare

Att inte lära de unga att hantera digitala verktyg idag är dels att göra dem en riktig björntjänst, dels undergräva framtida välstånd inklusive pensioner åt oss själva. Jag lärde mig uppenbarligen inte att skriva särskilt prydligt i skolan på 1900-talet, två av mina tre barn har inte heller lärt sig det i dagens skola – men däremot väldigt mycket annat som helt klart är än viktigare idag än just det. 

AI kommer inte konkurrera ut människan. Men människor som använder AI effektivt kommer konkurrera ut människor som inte gör det./Fredrik Heintz, professor LiU

Det är ju inte så att vår omvärld rullar tillbaks någon digitalisering direkt. Snarare utforskar de didaktiken, metodiken, pedagogiken som förstås krävs. För det är en milsvid skillnad mellan den ofta passiva skärmtiden i hemmet och det som sker när lärare och förskollärare med sin expertis utnyttjar digitala verktygs potential – där de verktygen gör skillnad när man lärt sig nyttja dem, liksom låter bli där de inte gör det. Och just det valet är förstås något som ska lämnas till professionen och inte vara en fråga vare sig för populistiska politiker eller nostalgiska och oroliga föräldrar – vars bild framförallt formas av hur de ser de unga använder sina skärmar hemmavid, vilket ju är något helt annat än hur de nyttjas i skolan, inte minst om man mäter tiden de nyttjas. 

I tider av sönderfall, som den vi lever i idag, bildas det alltid två läger. Ett läger med individer som söker sig bakåt till vad som var tidigare, som genom magiskt tänkande tror att någon form av yttre omständighet kommer att möjliggöra fortsatt välstånd, så länge vi inte tappar fattningen av det vi en gång hade. Ett annat läger ser verkligheten som den är och fattar de beslut som krävs för omställning. När jag tittar på debatten som förs idag blir jag ledsen att se att Sverige inte längre är ett land värdigt reform. Inte längre är ett land som förstår att ansvarsfullt agerande kräver insikt och förståelse och en tydlighet i kommunikation. Att så fundamentalt välja att misstolka digitalisering till ett skifte i media eller en fråga om kabelgrävning är under all kritik. Om man skulle fråga invånarna vad de ser som viktigt, tror ni att de då skulle säga att offentlig sektor är i behov av verksamhetsutveckling, eller att allt är bra som det är? /Prof Johan Magnusson 

För nog behövs det verksamhetsutveckling i tider där vi vet att det ekonomiska utrymmet snarare kommer krympa än öka? Magiskt tänkande lär inte ta oss ur kommande kriser. Vi som individer behöver uppenbarligen lära oss hantera våra digitala verktyg mer medvetet och utifrån gynnsamma förhållningssätt – i vår vardag. Barnen gör inte som vi säger, utan som vi gör. Det är stor skillnad på medvetna förhållningssätt och strategier än generella försök till förbud, vilka lätt dessutom slår tillbaks när man väl lämnar den skyddande bubblan. Det finns risker – men de byggs bäst bort genom utveckling av gynnsamma förhållningssätt (här har ex Internetstiftelsen mycket gediget material)

 ”Människan är dömd att vara fri, för när hon väl kastats in i världen är hon ansvarig för allt hon gör.”/Jean-Paul Sartre

Man kan tänka sig en skärm-existentialismens variant: ”Människan är dömd att vara fri med sin skärm, för när hon väl kastats in i den är det bara hon som kan avgöra vad som är lagom.”/Lisa Irenius

Nedanstående lista redovisar några av mina nuvarande val. Det säger ingenting om vad som är lagom för dig eller någon annan. Var och en behöver själv avgöra vad som är rimligt gynnsamt förhållningssätt – och ta ansvar för sina val och dess konsekvenser. 

Är det du som styr mobilen, eller är det den som styr dig? /Emanuel Karlsten, kommande poddblogg på haldor.se/blogg

  • Jag tar aldrig med mig mobilen in i sovrummet.
  • Jag har normalt inte med mig mobilen in på toaletten.
  • Jag lägger ifrån mig mobilen vid matbordet och i TV-soffan (funderar dock över om det passiva TV-tittandet är så mycket bättre, egentligen?)
  • Jag läser bok varje morgon innan jag läser nyhetssammanfattningarna i sociala medier. Men det får inte vara skönlitteratur, för då fastnar jag alltför lätt.
  • Jag lyssnar på böcker och tankeväckande poddar i min vardag, ofta ute på promenad.
  • Jag läser digital tidning som är lätt att bära, lätt att dela utan att pappersåtervinning svämmar över.
  • Jag skriver nästan inget för hand och har inte gjort så på länge – men allt jag antecknar och skriver ner finns nu också digitalt sparat och säkert åtkomligt för senare smidig bearbetning. Det betyder förstås inte att vi inte ska lära oss att skriva korta läsbara texter för hand eller att den som så önskar ska hindras från att utveckla välskrivning, men att inte få lära sig nyttja ordbehandlingssystem idag lär bli ett långt större problem framåt.
  • Jag läser bara mejl och teams när jag själv vill, inga notiser stör mitt fokus.
  • Jag skriver inget elakt på nätet (heller). Det finns liksom ingen anledning.
  • Jag låter mina barn ha tre skärmar igång samtidigt, så länge de visar goda skolresultat.
  • Jag tror inte på generella skärm/mobilförbud, men absolut på medvetet skärmavstående. Den går faktiskt att lägga ifrån sig. Faktiskt. 
  • Jag är fortsatt nyfiken och utforskande, försöker ta reda på och lära mig mer och skaffar mig gärna tankespjärn som utmanar det jag tror mig veta. Tillsammans kommer vi längre!

Vad är klokt för mig att göra nu?

Det vi gjort hittills, kommer det att ta oss vidare?

Jag avslutar med en riktig klassiker som förstås står sig allt sedan 1859: inledningen till Charles Dickens roman Två städer:

Det var den bästa av tider, det var den värsta av tider, det var en tid av vishet, det var en tid av dumdristighet, det var en epok av tro, det var en epok av skepsis, det var Ljusets säsong, det var Mörkrets säsong, det var hoppets vår, det var förtvivlans vinter… 

Tillsammans kommer vi längre!

PS Tisdagen 29/8 har Prinsparets stiftelse en öppen föreläsning för vuxna med barn i sin närhet på temat nätsäkerhet – du kan anmäla dig här! DS.

2023 med Sokrates och 50 Cent?

Lämna en kommentar

Strax innan nyår fyllde mor min 80. På kalaset pratade jag om tillvaron med kloka kusinbarnet Sofia som gjort sig en karriär i Sydkorea. Jag hade precis sträckläst boken ”Att hjälpa sig själv” av författaren till den fruktansvärda ”Pojken som kallades Det” och hon hade precis lyssnat på ”The 50th law” av 50 Cent (och Robert Greene). Jag vågar påstå att vi båda kom ur samtalet något klokare och jag har nu börjat lyssna på 50 Cent (som jag inte direkt haft någon tidigare relation till mer än några enkla fördomar).

”Du var född med det största vapnet naturen känner; det rationella medvetna sinnet. Det har kraften att expandera din vision långt och brett, ge unik kapacitet att urskilja mönster i förväg, lära från historien, se glimtar av framtiden, se genom illusioner.”/50 Cent & Robert Greene

Fritt översatt från boken på temat Återupptäck nyfikenhet och öppenhet:

”En dag kom det till Sokrates kännedom att Oraklet i Delphi hade utsett honom till den visaste mannen i världen. Detta förvånade filosofen då han inte kände sig värdig en sådan utmärkelse och gjorde honom obehaglig till mods. Han bestämde sig för att motbevisa Oraklet genom att gå runt och inleda samtal med alla människor han mötte för att hitta någon klokare. Efter många, många samtal insåg han dock att Oraklet hade en poäng. Alla han mötte och samtalade med hade en sådan säkerhet i sina åsikter om hur världen var beskaffad, även solida tankar om sådant de faktiskt inte visste något om eller hade direkt förstahandserfarenhet från, i allmänhet baserat på tidigare antaganden… Hans överlägsenhet, insåg han, var att han visste att han inte visste allt. Detta gjorde honom öppen för nya erfarenheter utifrån hur världen faktiskt kan vara beskaffad. Precis som ett nyfiket barn, med en hunger för erfarenhet och kunskap, som inte ger upp eller fastnar.”

Jag är genuint bekymrad över en samhällsdiskurs byggd på till synes säkra antaganden hur världen är beskaffad och ”jag har rätt och du har fel” istället för nyfikenhet och utforskande om det inte kan ligga något även i andra världsbilder och erfarenheter än egna för-givet-taganden. När någon säger ”All forskning visar” tänker jag, som följt mycken forskning genom åren, att man behöver vara extra försiktig. Om man verkligen söker finner man nästan alltid forskning som visar något annat än det man tror sig veta – men då måste man också vilja se det och inte ”plocka körsbär” bland forskning enbart i syfte att stödja sin egen på förhand bestämda tes. Här har vi alla mer eller mindre bias och jag kan verkligen, verkligen rekommendera Adam Grants bok ”Tänk igen – kraften i att veta vad du inte vet”:

”Min favoritbias är ’jag-har-ingen-bias-biasen’. Det verkar helt enkelt så att riktigt smarta människor är sämre än andra på att lura sig själva att de skulle veta saker som kanske inte visar sig stämma”

”Människor som håller fast vid sina illusioner finner det svårt, om inte omöjligt, att lära sig något värt att lära. Människor under nödvändigheten att skapa sig själva, måste undersöka allt och suga till sig lärande såsom träd suger till sig vatten. ”/James Baldwin

Vi kan framförallt bara bevisa vad som verkar stämma – inom de ramar som vi designat vår undersökning. Det gäller inte självklart utanför dessa ramar – och man kan aldrig bevisa vad som inte stämmer, bara vad som ännu inte verkar stämma. Bara för att vi hittat en miljon svarta kaniner bevisar det inte att det inte skulle finnas vita kaniner. Och det räcker med bara en enda vit kanin för att motbevisa påstående att det bara finns svarta kaniner.

Albert Sneppen, publicerad doktorand Niels Bohrinstitutet, Illustrerad Vetenskap 2-23

Gynnsamma förhållningssätt, någon?

Lämna en kommentar

På väg mot ridläger med minsting lyssnar vi på Historierummet om Martin Luther King som förstås lyfter talet ”I have a dream”:

”Jag har en dröm att mina fyra små barn en dag ska leva i ett land där de inte blir dömda efter färgen på deras hud utan efter deras inre karaktär.”/Martin Luther King 1963 (översättning Magnus Olsson, NE.se)

Och det här med inre karaktär är ju onekligen intressant. Även om jag hellre vill tala om det utifrån (mer eller mindre) ”gynnsamma förhållningssätt” då jag tänker det snarare är något vi gör än något vi har. Detta arbetade vi aktivt med på Glömstaskolan och Skapaskolan – inte minst inspirerade av Karin Tenelius och Tuff ledarskapsträning, även om jag utan att ha haft ord för det på något sätt alltid också arbetat med det i min lärargärning, som en del i undervisningen.

Gynnsamma förhållningssätt betyder verkligen INTE att man alltid gör eller att det blir rätt, utan snarare att man reflekterar över det man gör och försöker lära sig något av det. Helt enkelt bilda sig som människa – under tiden resan pågår.

Detta beteende – och/eller detta sätt att tänka – på vilket sätt är det gynnsamt för mig och för min omgivning?

  • Är det en Aktiv värdering, där jag lever som jag lär?
  • Är det #hållbartihop?
  • Kan det härröras till ”Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra”?
  • Tar det hand om mig även på lång sikt?
  • Tar vi hand om varandra? Tar vi hand om de andra? Lämnar vi världen som en lite bättre plats?

Våra beteenden – som ju är de vi de facto kan urskilja och på ett eller annat sätt tolka hos varandra, om nu ingen lyckats bli en äkta tankeläsare – härrör från att vi låtit vissa impulser från våra tankar och känslor att styra framför andra. Det är en mer eller mindre omedveten process som bottnar i olika substanser i våra hjärnor – men den går faktiskt ofta att påverka.

  • främjande; utan förekommen anledning – ex vettig kost och motion, sömn, val av omgivning…
  • förebyggande; på förekommen anledning utifrån tidigare gjorda erfarenheter, ”när jag gör si brukar så…”, inte hänga på sociala medier för sent, säga JA fast det just nu känns lite läskigt…
  • åtgärdande; när jag upptäcker att något faktiskt blivit knas, hur tacklar jag det då? (Långt viktigare än att aldrig göra misstag)

Ovanstående gäller förstås lika mycket våra direkta beteenden som våra svar på våra egna tolkningar av andras beteenden. Generositetsprincipen är här ofta en god guide.

Det jag tänker nu är trots allt bara en tanke. Snart kommer det nya tankar. Jag kan delvis byta ut mina tankar, men framförallt kan jag välja att låta dem passera och fortsätta välja ett förhållningssätt som gynnar mig och min omgivning. /Bara en tanke, fritt ur minnet

Peter Svärdsmyr – bordskalendern kostar under en hundring!

Ända sedan jag först stötte på begreppet ”tankespjärn” har jag gillat det. Det består ju av två delar – tanke och spjärn. Det senare handlar om att ens tankar får något att ta spjärn mot, vilket gör att tanken kan nå ställen den annars inte hade nått. Det handlar inte om att bekräfta något man redan tänkt, eller huruvida tanken är rätt eller fel, utan att den väckte någon form av intresse/nyfikenhet eller kanske snarare kan göras intressant i förhållande till ett och annat för-givet-tagande – om man tillåter sig att vara nyfiken. Vilket i sig väldigt ofta är ett mer gynnsamt förhållningssätt än att inte vara det. Nyfikna är något vi faktiskt har möjlighet att på olika sätt vara ända tills vi dör (vad vi vet). Det uppstår oftare tankespjärn om man tillåter sig att hänga med människor som INTE tycker och tänker lika som en själv – om man bara kan vila lite på hanen i syfte att skjuta det som framförs i sank för att istället ta sig en funderare vad det kan bidra med för perspektiv, idé, ingång, påminnelse – tankespjärn. Världen är ju alltsomoftast komplex och enkla svar på komplexa problem funkar sällan.

Anna Tebelius Bodin, Fb 29/7-2022 (följ henne!)

Ett annat rejält tankespjärn kring det här med gynnsamma förhållningssätt kom när jag lyssnade på Brene Browns pod i samtal med James Clear, författaren till boken Atomic Habits. Återigen fritt ur minnet:

  • Vill du se dig själv såsom varandes en person som gör det du gör just nu?
  • Det du gör just nu – leder det dig mot det du vill?
  • Vad kan du sluta göra som faktiskt inte tillför dig eller din resa något positivt?

I slutet av juli släppte Helena Roth sin bok ”Doing Gentle – with an Edge”. Jag tyckte den på ett utmärkt och personligt sätt sammanfattade mycket klokt kring både gynnsamma förhållningssätt och tankespjärn. Jag kommer nog aldrig dansa loss på jobbet, men fick mig ändå en tankeställare… Och ja – det är en väsentlig skillnad på förväntningar och överenskommelser! Liksom att jag instämmer i att det bara finns två Måsten och att det inte tjänar något gott att låta sin inre röst slå på sig själv. Läs eller lyssna på boken vetja!

Du kan beställa ditt ex av boken – uppläst eller ebok – för bara en ynka dollar om du använder rabattkod ”BLIXT” på tankespjarn.com. (Och nej, jag tjänar inget på detta, men tycker ärligt att det är en bok med tankar som gärna får ges mer spridning – och mer än gärna samtalar om bokens innehåll utifrån att finna nya tankespjärn – hör av dig!).

För det handlar ju om att ändå försöka bli den bästa versionen av sig själv, i en ständig bildningsresa. Det blir inte färdigt, och det är som det ska vara. Sartre skrev att människan är dömd till frihet, låt oss då göra det bästa möjliga av det vi ändå måste lära oss att hantera. Vi har förstås alla våra kognitiva barriärer som står i vägen och ofta stökar till det – men de kan vi på olika sätt gå runt och klättra över, men bara om vi gör dem synliga för oss själva och varandra.

”Bildning för mig handlar om en strävan efter att förstå vad det innebär att vara människa. Det är en oändligt arbete som jag har tagit mig an genom att skriva, läsa och samtala. Min bildning är i högsta grad pågående och jag räknar med att den kommer pågå tills jag dör” /Lydia Sandgren, sommarprat 2022

Naturligtvis kan och bör även skolan spela en roll här. Det krävs dock INTE att man ändrar i läroplan eller gör om lärarutbildningen, utan är snarare något som mången lärare redan idag balanserar väl, medan andra behöver fundera över sin uppdragsuppfattning (åt båda håll).

”…undervisning är förstås kärnan, men det går inte att bedriva skola utan att samtidigt lyfta allt runtomkring som sker i en ung människas liv – då bildar man inte hela människan” /Lars Lingman, RISE, podd Livslångt

Själv blev jag otroligt stolt och glad när en gammal elev denna sommar hörde av sig via sociala medier och gav bekräftelse att det lärorika året på Vasaskolan uppenbarligen var mödan värt.

”Jag fick idag besked om att jag kommit in på mitt förstahandsval på universitetet. Jag och min familj pratar ofta om dig och om vilket inflytande du har haft på min inställning till skolan och hur du har lärt mig vikten av bra studieteknik… Jag är fortfarande kompis med flera som gick i klassen på Vasa och alla eniga om att … vårt år med dig har präglat resten av vår skolgång. Jag tänkte det kunde vara kul för dig att höra.”

Tillsammans kommer vi längre!

Lärmiljö för var och en?

Lämna en kommentar

I fredags modererade jag Förstelärarnas rikskonferens, en hybridkonferens med hälften av deltagarna på plats och hälften hemma framför skärm, med föreläsningsinslag och workshops. Ytterst lärorikt på många sätt. Fokus var hur man kan tänkas få till förbättring utifrån vetenskaplig grund, helhet och observationer istället för tomtebloss som sällan passerar våra kognitiva barriärer.

Jag inledde med en för mig ny funktion på mentimeter: sätta ”duttar” på en bild, där jag hade valt ett stiliserat exempel av typklassrum med variation där deltagarna spontant fick välja sin favoritplats

factors. It is noteworthy that erectile dysfunction might not viagra 100mg kaufen preis Historically, prior to the advent of sildenafil, oral.

invasiveness, (3) reversibility, (4) cost, (5) the mechanism ofto impact sexual functioning. viagra online.

doctors had never asked them about their sexualSildenafil also demonstrates affinity for PDE6, which is present in the retinal photoreceptors (rods and cones) and plays a key role in phototransduction. cialis otc usa.

. Här resultatet:

Deltagarnas spontana önskemål, Förstelärarnas rikskonferens 2022 Framme till höger är singelplatserna vända mot läraren, framme till vänster är parplatser vända mot lärare, i mitten ett runt bord respektive lite sittpuffar/fåtöljer, längst bak till vänster ”ormen” där du sitter själv men har några snett mittemot, längst bak till höger en halvcirkel.

Som vi kan se viss variation. Med dagens elever tror jag den skulle blivit ännu bredare. Någon hade säkert även frågat om man fick byta över tid, beroende på vad man håller på med. Eller så hade de inte ens frågat det, utan bara förutsatt att det ska vara så – beroende på vad de erfarit tidigare, tränats och lärts in till. Tänker jag.

På det temat har jag även haft ett sansat samtal med psykolog David Edfeldt i podden David och Bo pratar pedagogik:

”Istället för att prata om ”Skola för alla” vill jag gärna prata om ”Skola för var och en”. Hur kan vi göra miljön – och det är en miljö där vi ska lära oss – så den är anpassad för våra olikheter och för det som faktiskt ska göras där?”

Jag samtalar med psykolog David Edfeldt på temat Tillgänglig lärmiljö, podd David & Bo pratar pedagogik

Jag passar även på att påminna om min länksida med över 300 länkar till olika resurser och källor för tankespjärn när det gäller lärmiljö i stort och smått. Inte minst Skolhusgruppen och Forum Bygga Skola har aktuella program som bjuder mer för den som vill fundera vidare.

Mer Lärande tillsammans 2022 – ärlig nyfikenhet och rimlig etik?

Lämna en kommentar

I dag sögs jag in i en dokumentär om ett stort tunnelras och en osannolikt sannolik kärlekshistoria – som tyvärr även innehöll konkreta exempel på att den s k ”tonen” mellan människor inte alltid var så himla mycket bättre ”förr” innan sociala medier fanns (även om det då gick lite långsammare via post som dock delades ut varje dag).

Det påminde mig om en klart läsvärd krönika jag delade tidigare i år med rubrik ”Våga ha fel under 2022, lev längre och roligare”.

”… vad sägs om det beprövade konceptet att vara lite nyfiken, motionera huvudet, och fråga när man inte förstår i stället…?

Att veta allt och ha bestämt sig är ju bara som att dö…

För nyckeln till framtiden, eller bara till att försöka begripa vad som händer, är att hålla sig i närheten av typer som har varit med om något annat, och tycker och tror olika.”

Jenny Nordberg inleder det nya året med att prova idéer, teorier och tankar i SvD 2/1-22

Som så ofta hänvisar jag till att Generositetsprincipen torde vara en god utgångspunkt för ett ”vasst men generöst samtal” som Carl Heath formulerat det så där superklokt.

Svenskläraren Henrik Birkebo formulerar också en rimlig utkast till en etik för sociala medier:

”Återstår för var och en att ta ansvar för vad man själv skriver. Själv är jag inte någon anhängare av att offentliga rummen alltid måste vara safe spaces, som kuddrum. Man måste kunna ta och ge. Livet är på riktigt och det blir märkligt ifall man aldrig ska kunna få vädra sin frustration eller vrede över något. Men som man säger: man gör klokt i att välja sina strider. Ett utkast till etikett vore därför:

  • läs av den andre. Kom ihåg att långt ifrån alla samtal är menade som uppmaningar till strid. Många samtal är just detta: samtal. Ingen prestige eller fast positionering på spel. 
  • den som ändå ger sig in i strid bör använda blanka vapen. Ärligt och inga hugg i ryggen.”

Jag tycker det verkar högst rimligt, eller vad säger du?

På olika sociala medier går ju vågorna stundtals höga, ibland på gott och ofta på ont. Tyvärr är twitter inte riktigt samma trivsamma ankdamm som det var vid start – samtidigt som där ännu finns väldigt mycket gott att hämta om man bara väljer att leta lite och framförallt bortse från att några få och stundtals högljudda inte verkar ha bättre saker för sig än att medvetet missförstå, vantolka, mästra, vara onödigt sarkastiska istället för att försöka förstå och vara ärligt nyfikna. Samtidigt finns där ju oändliga möjligheter att få just hjälp att förstå, bli påmind eller utmanad, bekräftelse, goda tankespjärn, idéer, tankar vidare – liksom kontakter som man sedan kan göra goda saker tillsammans med (även i 3D när vi väl återigen kan ta tag i exempelvis Pedagogisk Pub och EdCamp).

Tillsammans kommer vi längre!

Nytt kapitel – ny blogg

Lämna en kommentar

Utvecklingsenheten i Uppsala grundskolor lades ner av ny skolchef och jag fick söka ny plats att bidra med energi och driv – till sist blev det ett hopp till delvis ny värld: i lilla men växande EdTechbolaget Haldor Education. Ett företag med värdegrund jag förstås uppskattar – via vettiga verktyg göra undervisning mer effektfull för varje barn med stöd på riktigt för lärarens professionella omdöme. Jag räknar med en lärorik och spännande resa! Mitt uppdrag är förstås ännu lite luddigt i kanten, men handlar bland annat om implementering och verksamhetsutveckling åt alla håll – dvs få det hela att lira på riktigt hos de som köper in systemet (jag är ingen vidare säljare). Och så har jag fått en ny blogg att leka med, följ mig gärna där!

Första inlägget handlar om reviderade kursplaner:

”Nyligen lyssnade jag på kloka Pernilla Lundgren och Anna Karlefjärd på temat ”Reviderade kursplaner – vad och varför?” under ett webinar av Gothia Kompetens. Klart energigivande med goda tankespjärn. Här mina spontana tankar om deras förmedlade tankar – tillsammans kommer vi längre!

”Vi måste få tillbaks kraften i god undervisning!” – Anna Karlefjärd

Anna och Pernilla har över tid varit aktiva i undervisning, forskning, kursplanearbete och undervisningsutveckling och säger unisont: ”ÄNTLIGEN!” när de pratar om de reviderade kursplanerna för grundskolan som träder i kraft från höstterminen 2022 (men tankarna torde även ha bäring på de revideringar som gjordes för gymnasiet 2021).

De ser att revideringen skapar möjlighet till ett mer gynnsamt friutrymme för professionen att röra sig i. Landskapet av undervisning och mötet mellan lärare, elever och innehåll är ju läraryrkets kärna – eller med Skollagens definition i §3: ”målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden”.

Syftet med revideringen är att kursplanerna ska bli mer användbara för lärare – men det handlar förstås fortfarande om att tolka och omsätta styrdokumenten i sin undervisning mer än att tro att det finns enkla recept på komplexa frågor. I synnerhet för en yrkeslegitimerad profession – den lärare som kan ersättas av en dator bör ersättas av en dator som professor von Heland sa (de flesta lärare torde bli kvar).

”Det finns enkla svar på komplexa frågor, men de är nästan alltid fel” – Martin Bieber

Fortsättning följer på Haldorbloggen!

Lärmiljö – länkar vidare

Lämna en kommentar

Mitt sista blogginlägg på Pedagog Uppsala blev en länksamling med 300 länkar till olika tankespjärn kring lärmiljö i stort och smått, högt och lågt. Här återpublicerat:

Klicka på respektive rubrik för att komma ner i listan (alla ligger sedan underst på rad)

Tankar kring vetenskaplig grund i exemplet studiero är förstås överförbart även till lärmiljö.

Tre riktigt bra frågor att stadigt o ständigt ställa sig är:

  • Vad är det värsta som kan hända?
  • Varför?
  • Varför inte?

Samt även minnas att: ”Det enda sättet att inte göra några fel, är att göra ingenting – och det är ju verkligen inte rätt”… liksom att fortsätta göra som man brukar och förvänta sig ett nytt resultat förstås är höjden av dumhet. 

Vanans makt är stor, men inte oändlig – kognitiva barriärer går att övervinna!

/Magnus Blixt, leg lär och verksamhetsutvecklare 2019-2021

Länklista Lärmiljö (december 2021)

Kunskapshubbar, myndigheter

Forskning – lärmiljö som helhet

Blogg, podd, webinarer – helhet

Diverse inspel

Leverantörsinspel

Inkludering, UDL, Tillgänglighet

Trygghet, Trivsel, Hälsa

Studiero, arbetsro, ledarskap

Särskilda miljöer

Skolgård, utomhuslärmiljö

Organisering

Ljud Ljus Luft

Digitalisering

Verktyg

Datadrivenhet, Ledarskap, Förändringsledning

Lämna en kommentar

Jag är ju tämligen ointresserad av sport, men desto mer intresserad av ledarskap och förändringsledning i alla dess former. För en tid sedan var jag på ett webinar med tema hybridmötesfacilitering där man skulle få en ljudbok från Jonas Eriksson – domarlegendar och en av föreläsarna, när boken väl var färdiginläst. I veckan damp den ner, och eftersom jag skulle åka tåg hem från gott skolbesök i Uppsala och tänkte att lite vidgade vyer sällan skadar laddade jag ner och började lyssna…

[när domarna i UEFA utrustades med kommunikationsutrustning/headset så ] ”… utvecklades samarbetet till något helt annat än det varit tidigare… Från att kommunikationen domare mellan tidigare varit begränsad till ögonkontakt, gester, diskreta tecken och feedback i pausen fick man nu feedback i realtid. Input från alla i teamet på insatsen och beslut som skulle tas, som hade tagits och tips om vad man skulle fokusera på under matchen.

Vissa domare klarade inte av övergången till den nya tekniken och blev stressade av alla röster som ropade i öronen. Andra, däribland jag, älskade det och blev experter på att ha mycket information i öronen, kunna värdera den noggrant på några tiondelar, men sedan alltid själv ta beslut som kändes rätt” /Jonas Eriksson, ”Korthuset” Forum 2021

Som så ofta går mina tankar till skolans värld. Jag har ju varit lokal projektledare för EdTest i Uppsala i snart två år nu och där har vi återkommande talat om vad digitala lärresurser potentiellt – rätt nyttjade – kan tänkas tillföra undervisning. Delvis direkt för eleverna, men jag har också ofta lyft potentialen framåt med ökad datadrivenhet – för både lärare, skolledare och huvudman. Alltså att lärresursen även ger läraren konkret feedback om hur och med vad eleverna arbetar, hur det går för dem, vad de har problem med… Till skillnad från efterföljande traditionell rättning av inlämnade uppgifter kan det ske mer eller mindre i realtid*. Via exempelvis Matteappen kan läraren mitt under lektion få veta att det just nu är många elever som kämpar med just uppgift 17c – och där och då göra en undervisningsinsats medan allt är färskt och öppet. Läraren kan förstås även i efterhand se hur enskilda elever har tänk och resonerat, och därmed veta vilka utmaningar som klassen har på vägen till svaret (när jag gick i skolan hände det trots allt att man tittade i facit eller på en kompis…). På sikt kan man även få syn på större tendenser typ ”Eleverna har ofta svårt med X och Y, men klarar Z galant”. Och det utan att läraren behöver göra något extra arbete för att få fram god akribi. Dessutom på ett objektivt sätt som är svårt att manipulera för eleven. Lexplore gör samma sak med läsning (mäter ögonrörelser), Microsofts Insigts också med läsning (via inläsning), Astrid med engelska… Nomp

(matematik) har länge haft funktion att visa hur mycket eleverna jobbar, vilket åtminstone är en parameter att diskutera – och då med fördel på faktisk grund istället för egen upplevelse. Som ett axplock bland många, många fler – och detta har ständigt varit en fråga jag lyft med både bolag och utbildningsanordnare: här finns potential.

* det kan förstås också göras i klassrummet genom att läraren går runt, men såväl erfarenhet som RISE forskning med IoT i klassrum visar med att läraren inte alltid kommer runt så ofta i varje hörn av klassrummet – vilket blir allt svårare med fler och fler elever. Dessutom är det ju inte alltid så att elever vill visa att de ännu inte kan när läraren är i närheten…

Men hur får vi nu till den förändringen – så att det inte bara blir en förändring utan också en förbättring? Kommer allt att lyckas på en gång? Antagligen inte. Kommer förändringen att mötas av motstånd på vägen? Antagligen. Kommer människorna i verksamheten och ledarskapet på alla plan vara avgörande? Absolut!

Tillsammans kommer vi längre! Att fortsätta som vi gjort tidigare och förvänta oss ett nytt resultat är dock höjden av dårskap – som Einstein aldrig sa även om det ofta tillskrivs honom. Låt oss utforska möjligheter utifrån vår profession och våra behov – innan det helt och hållet hamnar i någon annans händer! Det finns liksom inga gratisluncher, men dock gott om möjligheter att idag skjuta in energi i något som på sikt kommer att vara lika självklart som mycket av det vi gör idag och tidigare gjort. En del av detta kommer att vara kvar, annat behöver överges till förmån för något annat som visar sig fungera ännu bättre.

Precis som när man lärde sig cykla – inte särskilt roligt att lära sig, snarare läskigt, och inte gick det snabbare i början än att gå heller. Men när man väl lärt sig vill man inte gärna (enbart) gå tillbaks.

Nu tar vi helg – och klurar kanske vidare på datadrivenhet, förändringsledning, ledarskap – här finns uppenbarligen att göra!

PS. De digitala lärresurser jag nämner ovan är bara som exempel, det finns förstås väldigt, väldigt många fler. Men de är några av de jag snubblat över i eller utanför EdTest. Jag har ingen personlig vinning i några av dem och ingen av dem har initierat detta blogginlägg. DS.

Halvvägs till hundra! Tre oskrivna och några nedskrivna regler i livet:

2 kommentarer
Tre oskrivna regler i livet. Foto: Thomas Hedgrund

Jag minns ännu känslan av vånda för sisådär 23 år sedan, i den stora frukostmatsalen på Riksstämman. Där på andra sidan stod hon som jag lagt märke till i långdansen innan middagen dagen innan och sedan haft turen att hamna bredvid då och under efterföljande dansföreställning. Vacker som få och väldigt lätt att prata med. Skulle jag våga gå tvärs över rummet och säga att jag gärna skulle vilja lära känna henne lite bättre? Eller skulle jag fega ur? Eller helt enkelt låta tillfället passera i all sin velighet?

Jag kan bli skrämd av kunskapen att i varje stund av mitt liv är jag lika fri. /Lars Norén

Som tur är valde jag det första, och på den vägen är det. Om en månad fyller vår äldsta dotter av tre arton år. Helt obegripligt, jag har ju precis fyllt femtio och inte alls känner mig särskilt gammal.

Kanske blir jag gammal, men aldrig blir jag vuxen.

Ovanstående är förstås bara ett av oändligt många val en annan gjort under resans gång. Och så är det ju – vi ställs inför många val som vi inte förrän efteråt inser att de förändrade vår tillvaro. Samtidigt kan vi aldrig veta hur det skulle blivit om vi gjort det andra möjliga valet. Eller ännu svårare – vilka fler möjliga val fanns där som vi inte ens hade förstånd att ännu förstå?

Världen är väldigt sällan svart eller vit – alltsomoftast är den faktiskt färgglad!

Många är de vänner och bekanta som på olika sätt stöttat på vägen, en del genom att ge tröst och pepp, andra genom att utmana och ifrågasätta. Tillsammans kommer vi längre! Framförallt om vi försöker tillämpa generositetsprincipen och faktiskt lyssna på och verkligen förstå den andres argument. Eller som Helena Wallberg skrev så klokt:

Det vi vill åt är: Jag vet att du vet att jag vet att du vill mig väl. Att lyssna betyder inte att man håller med eller ändrar sin egen ståndpunkt. Det betyder att man försöker förstå perspektiv, ge och få inflytande.

För välja måste vi, uraktlåtenhet duger i allmänhet inte! Vi kan välja att vilja varandra väl och göra varandra bra. Eller tvärtom. Det första kommer man onekligen längre med än andra alternativ – i förlängningen såväl för egen del som tillsammans. Sedan gör vi förstås alla en mängd misstag och felval på resans gång – det ingår i att vara människa. Visdom och klokhet att göra en del goda val kommer ju ofta från erfarenheter av att ha gjort dåliga val. Och andra erfarenheter som man inte styr över.

Allt kan man ta ifrån människan.

Utom en sak – den yttersta friheten

att välja förhållningssätt

till det livet för med sig.

/Viktor Frankl, överlevde Auschwitz

I somras snubblade jag så över Jordan B Peterson ”12 livsregler”. Jag har bara hunnit läsa en knapp tredjedel, men såhär långt verkar det lovande:

  1. Stå rak i ryggen och skjut bak axlarna
  2. Behandla dig själv som en person du är ansvarig för att hjälpa.
  3. Bli god vän med människor som vill ditt bästa
  4. Jämför dig själv med den du var igår, inte med hur någon annan är idag

Nu blev det visst lite högtravande, men så får det vara såhär dagen man fyller halvvägs till hundra. Tänker jag. Och tar mig friheten att fortsätta tänka, lära, uppleva utan att vara särdeles rädd av mig.

”Det vi fruktar mest är inte att vara otillräckliga. Vår djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter. Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest. Vi frågar oss – skulle jag vara lysande, fantastisk, begåvad och förbluffande? Egentligen – hur kan vi undgå att vara det? Du är ett barn av Gud. Världen är inte hjälpt av din småbarnsliv. Det ligger inget stort i att krympa, så att andra människor i din närhet skulle slippa känna sig osäkra. Vi föddes för att förverkliga Guds härlighet inom oss. Den finns inte bara i några av oss; den finns i alla. Och när vi låter vårt egna ljus skina, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma. När vi gjort oss fria från vår rädsla, gör vår närvaro automatiskt andra fria.” /Nelson Mandelas invigningstal 1994

Det som har hänt kan vi ju inte längre påverka – mer än möjligen hur vi väljer att se på det och omfamna det som en del i vårt livslånga lärande. Det som komma skall ligger dock helt öppet framåt:

Det är bara en tidsfråga innan det gått fem minuter.

Så resonerar de flesta. Till vilken nytta?

Jag har hur mycket tid som helst.

Det kommer alltid ny tid.

Det kommer alltid mer tid framifrån.

Tiden är frontal och i förlängningen omätbar.

/Blandaren 1989 (samma år som T-showen som vi gjorde i gymnasiet)

Läraryrket = Viktigt, Jobbigt, Svårt, Roligt, Lärorikt