I början av 2000-talet hade jag förmånen att få gå Hägerstens Ledarprogram. Mången facklig kamrat trodde då att jag satsade på en skolledarkarriär, även om jag och personalchefen var tydliga med att även fackliga företrädare bör ges god ledarutbildning. Jag fick sedan även chansen att delta i Stockholms stads ledarprogram för unga

. Efter 13 år slutade jag som lärare i stora staden, fick ett fint år i Djursholm innan en omtumlande resa på Skapaskolan för att nu ha hittat hem på Glömstaskolan
. Ni är många som genom åren hört mig säga saker som

Att bli skolledare är inte att göra karriär, det är att byta jobb .

Varför ta ett omöjligt uppdrag? Ett skolledaruppdrag kan man inte lyckas med utan bara misslyckas mer eller mindre med, då resurser inte står i paritet till behov och önskemål.

– men nu tar jag ändå steget och blir biträdande rektor på Glömstaskolan. Vi var drygt tjugo som sökte tjänsten, en knapp handfull gick vidare till personlighetstester och intervjuer. Nu är papper påskrivna och i januari tillträder jag tjänsten. Ny lärare för att täcka upp är redan anställd, men det lär ändå bli en viss ned/upptrappning. Jag gillar ju också undervisning och lär inte kunna ge upp min läraridentitet så särskilt lätt – om det ens är vare sig möjligt eller önskvärt. Glömstaskolan har såväl en intendent som en ”lokal chef för elevhälsa” med ansvar för den ickepedagogiska personalen mm, så mitt fokus kommer först och främst kretsa kring det pedagogiska, kollegor, elever, föräldrar. Här finns ju en hel del att fortsätta utveckla, när det gäller bygge av kultur, organisation och ledarskap.

Vi har ett uppdrag att prova nya vägar och det tar vi oss an!

Jag har ju ägnat en del av min energi, kraft och tid åt yrkesförbundet och också varit tydlig i olika sammanhang med fördelen av att vara ett renodlat yrkesförbund. I linje med detta byter jag förstås till akademikerförbundet Skolledarna
.

En del av mina sidouppdrag försvinner, andra kvarstår (ex uppskattad föreläsare och konferensmoderator, ledamot av Barn- och ungdomsnämnden i Sollentuna)
. Den här bloggen lär fortsätta leva, liksom Glömstaresan. Men i mycket annat vänder jag blad och går vidare. Jag kommer inte längre vara kvar sist på personalfesten och kommer ha ett än tydligare mandat i att forma en verksamhet i tiden. 

Kom gärna med på resan!

Men först en sista feriesemester, där barnen har jullov. Julmat och trivsel med familjen står på schemat. Och laddning inför en spännande vårtermin, där Glömstaskolan tar emot 20 nya elever i januari och ca 200 till i augusti… Vi behöver rekrytera en hel del, erbjuder mycket spännande och gott om än inget russinplockande. Gör nu julen god och det nya året gott, för dig, för de dina, förvarandra, för de andra, för samhället! 

Prassel av julklappspapper i all ära, men att ge kärlek, omtanke och respekt är gratis och värmer så mycket mer! /Katarina Österberg, rektor Sofielundsskolan, avslutningstal 2016 

I helgen sålde förstfödda julgranar både lördag och söndag. Så kan det gå när man väljer att vara med i två olika scoutkårer
. Jag lade åter ut reklam för dem i sociala medier, har gjort så tidigare och kommer säkert att göra så igen
. För att jag tycker att det är vettig verksamhet som jag gärna vill hjälpa till att sprida till fler .

Men det betyder inte att alla ska bli scouter
. Och det betyder definitivt inte att de som håller på med hockey, ridning, fotboll eller e-sport är dumma och gör fel saker.

Det är bara så att vi valt detta, vilket inte säger säger något om andras val.  Sedan hoppas jag förstås att du gjort ett för dig gott och medvetet val, som ger dig och din omgivning kraft och energi men det är en helt annan fråga.

Innan du eventuellt dömer ut scouternas verksamhet som mossig eller något annat önskar jag även att du faktiskt provar på den under en tid och inte bara  läser om vad andra skriver om den. Du är så välkommen att hälsa på och se vad det är som faktiskt erbjuds!

Döm dock inte hela scoutrörelsen på en enda kår, varje kår fungerar på sitt sätt – och så måste det få vara. Att någon av dem berättar om en för dem lyckad satsning betyder inte att alla andra direkt ska göra likadant, alternativt slåss med näbbar och klor för att bekämpa det nya, utan bara att något provats som man önskar dela med sig av. Som inspiration, idé, tanke att bygga vidare eller bara exempel på att

det räcker med en vit kanin för att bevisa att inte alla kaniner är svarta.

Nåja. Gör nu dagen och veckan god! För dig, för varandra och för de andra. Samhället är vi tillsammans och hur vi väljer att bemöta andra avgör ofta hur vi själva bli bemötta.

Ett leende och ett gott ord smittar lätt

fixed and dose escalation studies (23) . In responders, viagra pills inevitable result of aging, and communication is needed.

.

Varför inte starta en epidemi?

I dag har eleverna haft prov om demokrati. Prov på iPad var nytt för många, men fungerade oväntat smidigt. Fler elever nyttjade multimodala möjligheter och för mig innebär det att jag inte behöver hålla ordning på papper. Men det viktigaste var förstås att eleverna lärt sig om demokrati.

Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla de andra

– depressionCauses And Risk Factors viagra kaufen berlin.

Partitioning of sildenafil and its metabolites into erythrocytes was found in vivo. canadian viagra the patient or the couple..

Coadministration of the HIV protease inhibitor saquinavir, a CYP3A4 inhibitor, at steady state (1200 mg tid) with sildenafil (100 mg single dose) resulted in a 140 % increase in sildenafil Cmax and a 210 % increase in sildenafil AUC.may be appropriate. The partner’s sexual function if cialis from canada.

. /Winston Churchill

Demokrati är verkligen inte lätt. Inte som idé, men framförallt inte i praktik. I alla fall inte när värde står mot värde och vi hamnar antingen som åsnan mellan hötappar eller tvingas välja mellan pest och kolera. Vi talar om alla människors lika värde som en grundläggande princip, samtidigt som vi som samhälle faktiskt låter barn svälta ihjäl eller drunkna i ett hav långt bort
. Eller på närmare håll än så, i den närmaste lokalpolitiken.

• Skolor i stort behov av renovering (arbetsmiljölag gäller såväl elever som personal), men det finns inte plats för renoveringspaviljonger nära skolan.
• Det finns en central park som kan nyttjas, men då minskar förstås grön- och rekreationsytor för alla kommuninvånare.
• Ingen vill betala höjd skatt.

Hur får vi ihop den ekvationen utan att göra avkall på något värde? Utan att möta tämligen hård och direkt kritik från något håll? Kritik som kan förstås och delvis omfamnas som ett viktigt värde, som dock kan behöva stå tillbaks för ett än viktigare värde?

Enda sättet att inte göra några fel, är att göra ingenting. Och det är verkligen inte rätt.

Mycket av det vi idag ser som självklart är i historiskt perspektiv inte det

. Demokratin måste erövras varje dag och steg för steg. Ingen kan göra allt, alla kan göra något – lärare kan bidra mer än många andra
. Det betyder inte att vi alltid lyckas, men att vi alltid måste göra vårt yttersta . Bästa vägen framåt här torde i allmänhet vara dialog.

”Skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Den ska framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjligheter till sådana. Undervisningen ska vara saklig och allsidig.” /Lgr 11, kap 1

Sedan bör vi även minnas att för hundra år sedan fanns exempelvis inga kvinnliga rektorer i Sverige, då det var en statlig tjänst som endast fick innehas av män, och

För hundra år sedan åtalades Hjalmar Branting för hädelse, samtidigt som en far som misshandlade sina barn gick helt fri /Filosofiska rummet, tema Svenska värderingar

Varje dag i klassrummet har vi ett demokratiskt uppdrag i att ge eleverna hopp, mod, möjligheter och exempel på hur ett stadigt bättre samhälle kan skapas. Utifrån en demokratisk värdegrund
.

”I alla diskussioner om kontroversiella ämnen faller det ett tungt ansvar på oss att låta eleverna pröva sina åsikter och idéer och att respektera deras uppfattning, även om de råkar stå i konflikt med skolans värdegrund. Det är vårt ansvar att ta ställning i elevernas samtal. Vi måste våga utmana, utan att trampa på dem.” /Mikael Bruér, leg lär och läsvärd bloggare

Att värna demokratin är för mig en stor del till varför jag går till jobbet i skolan varje dag, vilket också var anledning till att jag bjöds in till samtal med Shabnam (vinnare av Huddinge kommuns demokratipris):

Förra veckan var en mångfacetterad vecka. Jag trivs verkligen att få vara med när stjärnglans tänds i ungars ögon, som jag sa i Shabnams poddsamtal Hej Huddinge. Men jag behöver även göra en del annat för att orka med och få nya impulser. Full respekt för lärarkollegor som arbetar heltid på plats i skolan, ni är sanna hjältar.

I måndags fick jag dock äntligen möta Kristina Bähr över en kopp kaffe.  Med stor behållning har jag lyssnat på Hjärnpodden och vi kunde direkt börja vårt samtal på en högre nivå.  Efter hennes föreläsning var det så min tur,  på temat ”Utmanande och inkluderande arbetssätt för meningsfull skolgång som bidrar till elevens vilja att prestera och göra sitt bästa”. En del av min presentation är samma saker som jag sagt i 14 år, annat helt nytt. Så är det med ledarskap, en del saker är tidlösa – andra behöver faktiskt utmanas.

Sedan raskt vidare till Vetenskapsrådets Resultatdialog i Örebro, där rykande färsk skolforskning presenteras. Bland annat om att långsiktig framgång för skolor beror mer på att man visar ledarskap och har en idé som man håller fast vid än vilken idé man faktiskt valt, Hur göra skola på vetenskaplig grund är inte självklart?, Marcus Samuelsson var tydlig med att ledarskap kan tränas genom simulering, Michael Rosander & Forslund Frykedal om att ledarskap för föräldragrupper är svårt om man inte fått träning i det, Anna Duberg om att kravlös återkommande dans kan vara ett effektivt sätt att få unga att må och prestera bättre. Inga konstigheter, men belägg för sådant vi innan haft som hypotes, med viktiga perspektiv. På kvällen viktigt möte med Skolportens Lärarpanel
.

Tisdag morgon åter på skolan, härligt möta elever även om det blir kort då Nohr-Cons årliga bussrundtur till nya skolor snart ska rulla vidare. Vi såg fyra väldigt olika skolor, det är alltid intressant att konkret se och uppleva olika lösningar, med sina för- och sina nackdelar.

På kvällen informationskväll för Mattespetsutbildning med riksintag i Sollentuna. Förstfödda var med för att berätta hur det fungerar utifrån elevperspektiv. Jag stolt far när hon lätt och ledigt berättar vad hon tycker och tänker om det hon erfar
.

Men om ni inte har mattebok, hur ska då vikarien veta vad den ska göra om läraren blir sjuk?

– var en intressant fråga från publiken. Gott att dottern knappt förstod frågan utan självklart berättade att man då arbetade vidare som vanligt, det finns ju tusentals uppgifter upplagda digitalt… Det blev även till en något animerad diskussion på Twitter om mattebokens vara eller inte vara, där det viktiga torde vara att man har en grund och en idé för det man gör – oavsett vilket man valt?

Onsdagen modererade jag konferens om framtida skollokaler. Klart intressant, många olika saker är det att tänka på om man ska få till en byggnad som stödjer den pedagogik och den sociala miljö vi önskar se. Vissa saker är självklara och hårt reglerade som ljud, ljus, luft, fungerande wifi, medan annat är svårare att ta på – men minst lika viktiga. Sociala värden? Estetiska värden?  En hel del twitter blev det…

På kvällen föreläsning med kriminolog Maria Dufva på tema ”Om livet på nätet för barn och unga”. Ytterst tankeväckande och viktig föreläsning som jag hoppas många vuxna verkligen tar del av – här finns den del att göra för oss i vuxenvärlden…

Jag har inget alls emot internet, däremot har jag väldigt mycket emot att föräldrar lämnar sina barn ensamma där.

Torsdag-fredag äntligen undervisning igen. Just nu håller vi bland annat på med de abrahamitiska religionerna, vilket såväl So-lärare som elever går i gång på

. Digitala verktyg underlättar arbetet om man använder dem rätt. På fredagen även nationellt prov i åk6. Nervositeten i rummet gick att ta på, men gott att se många elever titta upp och andas ut ”var det inte farligare än så här”.

Sedan vidtog den vanliga logistiken med barn som behöver skjuts till folkdansläger och annat. Trivsam och innerlig middag respektive fika med goda vänner hanns också med – nog så viktigt skapa arenor för återhämtning och påfyllning av kulturella värden. Minsting på innebandy utmanade också normen med att välja rosa gymnastikdräkt, men har förstås helt rätt när hon självklart säger:

Pappa, den här fungerar lika bra som shorts och tröja.

Poängen jag hade tänkt komma fram till i detta långa inlägg är att vardagen – i och utanför skola – är full av val som måste göras. När man gör dem behöver de ha en grund och ett medvetet övervägande i botten, där man även inser att varje val också har konsekvenser, men att tänkta resp upplevda fördelar  behöver väga över tänkta eller upplevda nackdelar.

Världen är inte svart eller vit. Den är färgglad.

Lite roligt också att se hur det långa och givande samtalet med Shabnam från förra veckan blev i sammanklippt version. Låt oss tala vidare om skola, livet, ledarskapet! Med nyfikenhet  för varandras olika val och respekt för varandra som människor . Så får vi se vad veckan som ligger framför oss har i sitt sköte!

Hey, hey, be careful out there!… wherever you are!

Det finns gott om engagerade lärare, är man inte det idag så orkar man inte med jobbet som lärare.

I veckan tog jag en kort paus från undervisning för att delta i Kinnarps Futurelab tillsammans med bland annat forskare från hela Norden
. I workshopform under ledning av Kairos Future försökte vi tillsammans finna svar på frågan:

WHAT TRENDS WILL SHAPE AND AFFECT FUTURE LEARNING ENVIRONMENTS IN THE NORDIC COUNTRIES UP TO 2025?

Vilka fenomen ser vi skymten av?
Vilka trender?
Vilka mogna trender?

Vilka utmaningar?
Vilka gyllene möjligheter?

Frågan om framtiden är oerhört viktig, vi kommer ju att tillbringa resten av våra liv där
. Sedan ska vi aldrig oreflekterat och omedvetet haka på trender bara för att de är trender, vi som arbetar i skolan har alltid ett ansvar att ställa oss frågan

Varför?
Varför inte?

– samt även utforma en fungerande verksamhet utifrån det vi vet och erinrar oss. Inte minst det vi erfar när Vår Plan möter Elevens Utmaning. Vilket inte är något onaturligt eller konstigt, utan i allra högsta grad bör förväntas och hanteras klokt genom att hålla i, hålla ut, hålla om. 

Alla skolor fungerar finfint, tills de fylls av elever…

Några diskuterade trender som fastnade hos mig var

• Kollaboration – såväl mellan elever, mellan lärare och mellan lärare och elever
• Hälsa – hela människan, fysiskt, psykosocialt, mentalt
• Rörelse och variation – i vardag, med trygghet och trivsel som grund
• Globalisering – både att världen finns där ute och att den kommer hit
• Delaktighet – steget efter inkludering, med ett vidgat normalitetsbegrepp där vi ser att alla elever har funktionsvariationer
• Digitalisering – som väl idag dock knappast torde vara trend, utan snarare ”wifi, värme, vatten, ventilation”?

Det var en klart givande dag, med många nya kontakter och tankespjärn.

Men visst var det likväl gott att efter ännu en avstickare på vägen med spännande samtal om demokrati i Huddinge komma tillbaks till eleverna igen. I synnerhet när den erfarne vikarien spontanutbrister:

När jag kommer in så här en dag brukar ungefär halva tiden handla om att skapa någon form av arbetsro

mechanism of action (peripheral vs. central, inducer vs.and intervention may be appropriate. viagra kaufen berlin.

diagnosed with cardiovascular disease, is minimal in viagra from canada Table III (10).

(20-80 mg) and oral administration (proportional increase over the dose range of 25-100 mg).Classification of CHF cialis from canada.

. Här bara var den. Vilka härliga elever ni har!

Jag tror faktiskt en del i detta beror just på att vi provar en del nya vägar för lärmiljö – och vi gör det utifrån en helhet, där allt behöver hänga ihop:

• fysisk lärmiljö
• psykosocial lärmiljö
• organisation (inkl det digitala)

Sedan är det förstås också så att det som tvivelsutan gör störst skillnad är mina i sanning fantastiska kollegor
. Och goa elever. Varav de yngsta fortfarande kommer att kunna vara kvar på Glömstaskolan 2025, men övriga då gått vidare, förhoppningsvis väl rustade för nya utmaningar på alla de sätt (kunskap, bildning, visdom, kompetens göra aktiva val utifrån aktiva värderingar).

Framtiden kommer inte till oss. Vi skapar den.

På Glömstaskolan – som är nystartad och i nya lokaler har tagit emot 230 elever från 13 olika skolor, plus de 31 vi hade förra året i andra lokaler – har vi nu bestämt att var och en ska göra en dag i ett annat arbetslag, för kollegialt utbyte, lärande och kulturbygge.

I fredags var jag därför en sväng i ettan
. Ungefär hur trivsamt och mysigt som helst, med elever som till stor del förstår varför de är i skolan och vad som krävs för att vi ska ha det gott tillsammans

.

Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra.

Ingen morgonsamling, men just därför god arbetsro och fokus på rätt saker, då tydliga rutiner och tydligt ledarskap fanns på plats (en lärare på 40 elever, då fritids hade möte)
.

Så gott se stjärnglans tändas i barns ögon, när hen på kort tid går från ”jag kan inte!” till ”jag kan ju faktiskt nu!”.

Självklart finns där också elever i svårigheter och jag blev återigen påmind om min kompetens att snabbt skapa en relation till nya elever samtidigt som gränssättning görs tydlig . Detta med gränssättning är förstås en ytterst känslig balansgång och måhända är det just här lärares professionalitet prövas som hårdast – här är det verkligen frågan om lärares professionella övervägande
. Populärt kan man beskriva det som att det behövs både

Varje skola i landet  erbjuds ett halvdagsseminarium i Lärares yrkesetik med två seminarieledare, ett utprovat material och kursmaterial som man sedan kan arbeta vidare med i kollegiet. För närvarande dessutom kraftigt subventionerat, så det framförallt kostar tiden och kraften hos de som deltar (en nog så hög utgift, ska nyttjas klokt och med eftertanke, lärartid är och ska ha ett pris som står i samklang med utbildningslängd och ansvar). Erfarenheten visar att kraften i kollegiet efter ett seminarium är större än innan, med en högre medvetenhet om en gemensam plattform för att lyfta lärares komplexa uppdrag
.
Det handlar dock inte om att vara ofelbar och aldrig göra fel i de mellan 3-500 moraliskt signifikanta beslut som en vanlig lärare dagligen ställs inför . Det handlar snarare om att ha en grund att stå på när det handlar att göra val när olika värden står på spel, liksom att ensam och tillsammans där så är möjligt resonera om dessa val.

Det är i nyanserna vi rör oss. Tänk om vi kunde prata mer om det istället för att hemfalla till dikotomin svart eller vitt?

Val måste ständigt göras, uraktlåtenhet
duger inte, och i en skolvardag där elever i grupp inte alltid är sådär spontandemokratiska som en del utomstående tycks tro finns ofta klena möjligheter till time-out. Yrkesetiken är då ett verktyg att ha som klangbotten när det blir såväl rätt som fel, för egen och gemensam reflektion och val av efterkommande handlingar.

För en tid sedan fick jag förmånen att lyssna till forskaren Silvia Edling

. Jag hade tidigare läst hennes bok med stor behållning, men hon visade sig dessutom vara en god föreläsare
.
Jag använde som vanligt Twitter som mitt anteckningsblock, här ett utdrag (sammanhängande tweets ska läsas underifrån)

..

. åkte jag till Universitetet för juridikföreläsning inom min fördjupning till samhällskunskapslärare men dök för en gångs skull upp först till fikat. Mina goda studiekamrater frågade var jag hade varit och jag tänkte mig inte för innan jag svarade. Eller hade nog snarare  faktiskt inte tagit in det som meddelats mig strax innan.

Jag var en sväng förbi sjukhuset och fick veta min diagnos
. Carcinoid cancer.

Skräcken i folks ögon när man nämner c-ordet är ofta verklig. Trots att det idag mer och mer blir en kronisk sjukdom som någon gång i livet kommer drabba ganska många av oss. Min dåvarande nära erfarenhet var också att min far faktiskt klarat sin (första) vända.

Förra veckan tittade vi i undervisning på fantastisk film ”Kick it!”. Det är faktiskt en ljus film även om den handlar om en trettonårig fotbollstjej som dör i leukemi. Mina sexor och jag torkade en och annan tår mer eller mindre i smyg
. Samtalet efteråt med filmpedagog Anna blev nog så givande om livet, döden, stolthet, filmmakarens val av årstid, musik, stämning, fokus. Tänk vad mycket val det finns att göra i livet ändå!

Är glaset halvtomt eller är det halvfullt?

Där 1996 tog jag mig egentligen inte tid att vara oroad. Jag var  student och hade fullt upp med tillvaron. Jag lades in på Akademiska som visar sig vara världsledande inom just Carcinom NET. Hittade en avhandling som visade att överlevnaden då var typ 20% på fem år och fick ställa mig frågan som nog borde ställas oftare:

Om du bara fick ett halvår, vad skulle du då förändra i ditt liv?

Men jag var ändå aldrig riktigt oroad. Jag känner enormt stor tillit till läkare och sjuksköterskor och möttes av stor kompetens, vilken ju alltid är vacker. Jag fick tjata mig till att få permission för att åka och skriva tenta (vilken fick nära full pott, har aldrig läst så mycket då det inte fanns så mycket att göra på sjukhuset förutom att lära mig hitta i kulvertsystemet mellan provtagningarna). Fick påbörja medicinering med interferon, som då var ganska nytt men som verkar fungera riktigt bra med tanke på att det idag gått 20 år. Jag har också opererats två gånger samt gjort ett antal RF-behandlingar (var först i Sverige med att prova det, i princip kör man in en nål och bränner bort levermetastaser). Två gånger om året gör jag någon bildskärmsundersökning och tar ett gäng blodprov och gör ett kort besök på Akademiska. Det känns gott att bo i ett land där man för en billig peng kan få både koll, behandling när det behövs och ofta de mediciner som krävs för överlevnad (jag är snabbt uppe i frikort).

Under dessa 20 år har sjukvården blivit allt effektivare och samtidigt än skickligare på bemötande. Enda gången jag faktiskt blivit riktigt irriterad under dessa år var när jag en gång fick frågan av en läkare som precis varit på utbildning i patientinflytande/medverkan:

Magnus, tycker du vi ska operera?

Jag förklarade frankt att det bara var en av oss som hade över fem års läkarstudier samt ett antal års erfarenhet av NET och att det inte var jag
. Patientinflytande i all ära men jag har helt andra kompetenser och förväntar mig faktiskt att var och en tar ansvar för  sitt mandat utifrån sin kompetens
.

Jag tänker att mycket skulle vara vunnet om ännu fler föräldrar visade samma tillit till sina barns lärare: gav oss mandat att både undervisa och tillrättavisa samt även bedöma uppvisade kunskaper i förhållande till av stat givna kunskapskrav.

Läkare och lärare förväntas alla fatta komplexa och moraliskt signifikanta beslut utan att ha fullständiga beslutsunderlag varje dag. Varken lärare eller läkare är ofelbara. Läkarna arbetar dock ofta i äkta team och kan ibland ta ett varv till att tänka efter innan handling, att ta time-out fungerar sällan i undervisning. Ensamarbetet kan vi dock minska på med en annan organisation och jag är glad över att verka i en skola där teamarbete är en grund för organisationen.

Jag fortsätter hursomhelst min resa såväl som patient inom vården som lärare och annat inom skolan. Jag är glad över att leva och kunna göra det. Om jag fick ett halvår skulle jag fortfarande vilja vara lärare (om än inte på heltid, utan ägna mer tid med familjen), för när stjärnglans tänds i ungars ögon är det faktiskt världens bästa jobb. Och ett av de viktigaste, helt klart i samma nivå som läkare
.

Läraryrket:

• När det är bra, då är det riktigt bra.
• När det är jobbigt, då är det riktigt jobbigt.
• Det är mycket sällan tråkigt.
• Och väldigt ofta väldigt viktigt.