Mer Lärande tillsammans 2022 – ärlig nyfikenhet och rimlig etik?

I dag sögs jag in i en dokumentär om ett stort tunnelras och en osannolikt sannolik kärlekshistoria – som tyvärr även innehöll konkreta exempel på att den s k ”tonen” mellan människor inte alltid var så himla mycket bättre ”förr” innan sociala medier fanns (även om det då gick lite långsammare via post som dock delades ut varje dag).

Det påminde mig om en klart läsvärd krönika jag delade tidigare i år med rubrik ”Våga ha fel under 2022, lev längre och roligare”.

”… vad sägs om det beprövade konceptet att vara lite nyfiken, motionera huvudet, och fråga när man inte förstår i stället…?

Att veta allt och ha bestämt sig är ju bara som att dö…

För nyckeln till framtiden, eller bara till att försöka begripa vad som händer, är att hålla sig i närheten av typer som har varit med om något annat, och tycker och tror olika.”

Jenny Nordberg inleder det nya året med att prova idéer, teorier och tankar i SvD 2/1-22

Som så ofta hänvisar jag till att Generositetsprincipen torde vara en god utgångspunkt för ett vasst men generöst samtal” som Carl Heath formulerat det så där superklokt.

Svenskläraren Henrik Birkebo formulerar också en rimlig utkast till en etik för sociala medier:

”Återstår för var och en att ta ansvar för vad man själv skriver. Själv är jag inte någon anhängare av att offentliga rummen alltid måste vara safe spaces, som kuddrum. Man måste kunna ta och ge. Livet är på riktigt och det blir märkligt ifall man aldrig ska kunna få vädra sin frustration eller vrede över något. Men som man säger: man gör klokt i att välja sina strider. Ett utkast till etikett vore därför:

  • läs av den andre. Kom ihåg att långt ifrån alla samtal är menade som uppmaningar till strid. Många samtal är just detta: samtal. Ingen prestige eller fast positionering på spel. 
  • den som ändå ger sig in i strid bör använda blanka vapen. Ärligt och inga hugg i ryggen.

Jag tycker det verkar högst rimligt, eller vad säger du?

På olika sociala medier går ju vågorna stundtals höga, ibland på gott och ofta på ont. Tyvärr är twitter inte riktigt samma trivsamma ankdamm som det var vid start – samtidigt som där ännu finns väldigt mycket gott att hämta om man bara väljer att leta lite och framförallt bortse från att några få och stundtals högljudda inte verkar ha bättre saker för sig än att medvetet missförstå, vantolka, mästra, vara onödigt sarkastiska istället för att försöka förstå och vara ärligt nyfikna. Samtidigt finns där ju oändliga möjligheter att få just hjälp att förstå, bli påmind eller utmanad, bekräftelse, goda tankespjärn, idéer, tankar vidare – liksom kontakter som man sedan kan göra goda saker tillsammans med (även i 3D när vi väl återigen kan ta tag i exempelvis Pedagogisk Pub och EdCamp).

Tillsammans kommer vi längre!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.