2023 med Sokrates och 50 Cent?

Strax innan nyår fyllde mor min 80. På kalaset pratade jag om tillvaron med kloka kusinbarnet Sofia som gjort sig en karriär i Sydkorea. Jag hade precis sträckläst boken ”Att hjälpa sig själv” av författaren till den fruktansvärda ”Pojken som kallades Det” och hon hade precis lyssnat på ”The 50th law” av 50 Cent (och Robert Greene). Jag vågar påstå att vi båda kom ur samtalet något klokare och jag har nu börjat lyssna på 50 Cent (som jag inte direkt haft någon tidigare relation till mer än några enkla fördomar).

”Du var född med det största vapnet naturen känner; det rationella medvetna sinnet. Det har kraften att expandera din vision långt och brett, ge unik kapacitet att urskilja mönster i förväg, lära från historien, se glimtar av framtiden, se genom illusioner.”/50 Cent & Robert Greene

Fritt översatt från boken på temat Återupptäck nyfikenhet och öppenhet:

”En dag kom det till Sokrates kännedom att Oraklet i Delphi hade utsett honom till den visaste mannen i världen. Detta förvånade filosofen då han inte kände sig värdig en sådan utmärkelse och gjorde honom obehaglig till mods. Han bestämde sig för att motbevisa Oraklet genom att gå runt och inleda samtal med alla människor han mötte för att hitta någon klokare. Efter många, många samtal insåg han dock att Oraklet hade en poäng. Alla han mötte och samtalade med hade en sådan säkerhet i sina åsikter om hur världen var beskaffad, även solida tankar om sådant de faktiskt inte visste något om eller hade direkt förstahandserfarenhet från, i allmänhet baserat på tidigare antaganden… Hans överlägsenhet, insåg han, var att han visste att han inte visste allt. Detta gjorde honom öppen för nya erfarenheter utifrån hur världen faktiskt kan vara beskaffad. Precis som ett nyfiket barn, med en hunger för erfarenhet och kunskap, som inte ger upp eller fastnar.”

Jag är genuint bekymrad över en samhällsdiskurs byggd på till synes säkra antaganden hur världen är beskaffad och ”jag har rätt och du har fel” istället för nyfikenhet och utforskande om det inte kan ligga något även i andra världsbilder och erfarenheter än egna för-givet-taganden. När någon säger ”All forskning visar” tänker jag, som följt mycken forskning genom åren, att man behöver vara extra försiktig. Om man verkligen söker finner man nästan alltid forskning som visar något annat än det man tror sig veta – men då måste man också vilja se det och inte ”plocka körsbär” bland forskning enbart i syfte att stödja sin egen på förhand bestämda tes. Här har vi alla mer eller mindre bias och jag kan verkligen, verkligen rekommendera Adam Grants bok ”Tänk igen – kraften i att veta vad du inte vet”:

”Min favoritbias är ’jag-har-ingen-bias-biasen’. Det verkar helt enkelt så att riktigt smarta människor är sämre än andra på att lura sig själva att de skulle veta saker som kanske inte visar sig stämma”

”Människor som håller fast vid sina illusioner finner det svårt, om inte omöjligt, att lära sig något värt att lära. Människor under nödvändigheten att skapa sig själva, måste undersöka allt och suga till sig lärande såsom träd suger till sig vatten. ”/James Baldwin

Vi kan framförallt bara bevisa vad som verkar stämma – inom de ramar som vi designat vår undersökning. Det gäller inte självklart utanför dessa ramar – och man kan aldrig bevisa vad som inte stämmer, bara vad som ännu inte verkar stämma. Bara för att vi hittat en miljon svarta kaniner bevisar det inte att det inte skulle finnas vita kaniner. Och det räcker med bara en enda vit kanin för att motbevisa påstående att det bara finns svarta kaniner.

Albert Sneppen, publicerad doktorand Niels Bohrinstitutet, Illustrerad Vetenskap 2-23