Gynnsamma förhållningssätt, någon?

På väg mot ridläger med minsting lyssnar vi på Historierummet om Martin Luther King som förstås lyfter talet ”I have a dream”:

”Jag har en dröm att mina fyra små barn en dag ska leva i ett land där de inte blir dömda efter färgen på deras hud utan efter deras inre karaktär.”/Martin Luther King 1963 (översättning Magnus Olsson, NE.se)

Och det här med inre karaktär är ju onekligen intressant. Även om jag hellre vill tala om det utifrån (mer eller mindre) ”gynnsamma förhållningssätt” då jag tänker det snarare är något vi gör än något vi har. Detta arbetade vi aktivt med på Glömstaskolan och Skapaskolan – inte minst inspirerade av Karin Tenelius och Tuff ledarskapsträning, även om jag utan att ha haft ord för det på något sätt alltid också arbetat med det i min lärargärning, som en del i undervisningen.

Gynnsamma förhållningssätt betyder verkligen INTE att man alltid gör eller att det blir rätt, utan snarare att man reflekterar över det man gör och försöker lära sig något av det. Helt enkelt bilda sig som människa – under tiden resan pågår.

Detta beteende – och/eller detta sätt att tänka – på vilket sätt är det gynnsamt för mig och för min omgivning?

  • Är det en Aktiv värdering, där jag lever som jag lär?
  • Är det #hållbartihop?
  • Kan det härröras till ”Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra”?
  • Tar det hand om mig även på lång sikt?
  • Tar vi hand om varandra? Tar vi hand om de andra? Lämnar vi världen som en lite bättre plats?

Våra beteenden – som ju är de vi de facto kan urskilja och på ett eller annat sätt tolka hos varandra, om nu ingen lyckats bli en äkta tankeläsare – härrör från att vi låtit vissa impulser från våra tankar och känslor att styra framför andra. Det är en mer eller mindre omedveten process som bottnar i olika substanser i våra hjärnor – men den går faktiskt ofta att påverka.

  • främjande; utan förekommen anledning – ex vettig kost och motion, sömn, val av omgivning…
  • förebyggande; på förekommen anledning utifrån tidigare gjorda erfarenheter, ”när jag gör si brukar så…”, inte hänga på sociala medier för sent, säga JA fast det just nu känns lite läskigt…
  • åtgärdande; när jag upptäcker att något faktiskt blivit knas, hur tacklar jag det då? (Långt viktigare än att aldrig göra misstag)

Ovanstående gäller förstås lika mycket våra direkta beteenden som våra svar på våra egna tolkningar av andras beteenden. Generositetsprincipen är här ofta en god guide.

Det jag tänker nu är trots allt bara en tanke. Snart kommer det nya tankar. Jag kan delvis byta ut mina tankar, men framförallt kan jag välja att låta dem passera och fortsätta välja ett förhållningssätt som gynnar mig och min omgivning. /Bara en tanke, fritt ur minnet

Peter Svärdsmyr – bordskalendern kostar under en hundring!

Ända sedan jag först stötte på begreppet ”tankespjärn” har jag gillat det. Det består ju av två delar – tanke och spjärn. Det senare handlar om att ens tankar får något att ta spjärn mot, vilket gör att tanken kan nå ställen den annars inte hade nått. Det handlar inte om att bekräfta något man redan tänkt, eller huruvida tanken är rätt eller fel, utan att den väckte någon form av intresse/nyfikenhet eller kanske snarare kan göras intressant i förhållande till ett och annat för-givet-tagande – om man tillåter sig att vara nyfiken. Vilket i sig väldigt ofta är ett mer gynnsamt förhållningssätt än att inte vara det. Nyfikna är något vi faktiskt har möjlighet att på olika sätt vara ända tills vi dör (vad vi vet). Det uppstår oftare tankespjärn om man tillåter sig att hänga med människor som INTE tycker och tänker lika som en själv – om man bara kan vila lite på hanen i syfte att skjuta det som framförs i sank för att istället ta sig en funderare vad det kan bidra med för perspektiv, idé, ingång, påminnelse – tankespjärn. Världen är ju alltsomoftast komplex och enkla svar på komplexa problem funkar sällan.

Anna Tebelius Bodin, Fb 29/7-2022 (följ henne!)

Ett annat rejält tankespjärn kring det här med gynnsamma förhållningssätt kom när jag lyssnade på Brene Browns pod i samtal med James Clear, författaren till boken Atomic Habits. Återigen fritt ur minnet:

  • Vill du se dig själv såsom varandes en person som gör det du gör just nu?
  • Det du gör just nu – leder det dig mot det du vill?
  • Vad kan du sluta göra som faktiskt inte tillför dig eller din resa något positivt?

I slutet av juli släppte Helena Roth sin bok ”Doing Gentle – with an Edge”. Jag tyckte den på ett utmärkt och personligt sätt sammanfattade mycket klokt kring både gynnsamma förhållningssätt och tankespjärn. Jag kommer nog aldrig dansa loss på jobbet, men fick mig ändå en tankeställare… Och ja – det är en väsentlig skillnad på förväntningar och överenskommelser! Liksom att jag instämmer i att det bara finns två Måsten och att det inte tjänar något gott att låta sin inre röst slå på sig själv. Läs eller lyssna på boken vetja!

Du kan beställa ditt ex av boken – uppläst eller ebok – för bara en ynka dollar om du använder rabattkod ”BLIXT” på tankespjarn.com. (Och nej, jag tjänar inget på detta, men tycker ärligt att det är en bok med tankar som gärna får ges mer spridning – och mer än gärna samtalar om bokens innehåll utifrån att finna nya tankespjärn – hör av dig!).

För det handlar ju om att ändå försöka bli den bästa versionen av sig själv, i en ständig bildningsresa. Det blir inte färdigt, och det är som det ska vara. Sartre skrev att människan är dömd till frihet, låt oss då göra det bästa möjliga av det vi ändå måste lära oss att hantera. Vi har förstås alla våra kognitiva barriärer som står i vägen och ofta stökar till det – men de kan vi på olika sätt gå runt och klättra över, men bara om vi gör dem synliga för oss själva och varandra.

”Bildning för mig handlar om en strävan efter att förstå vad det innebär att vara människa. Det är en oändligt arbete som jag har tagit mig an genom att skriva, läsa och samtala. Min bildning är i högsta grad pågående och jag räknar med att den kommer pågå tills jag dör” /Lydia Sandgren, sommarprat 2022

Naturligtvis kan och bör även skolan spela en roll här. Det krävs dock INTE att man ändrar i läroplan eller gör om lärarutbildningen, utan är snarare något som mången lärare redan idag balanserar väl, medan andra behöver fundera över sin uppdragsuppfattning (åt båda håll).

”…undervisning är förstås kärnan, men det går inte att bedriva skola utan att samtidigt lyfta allt runtomkring som sker i en ung människas liv – då bildar man inte hela människan” /Lars Lingman, RISE, podd Livslångt

Själv blev jag otroligt stolt och glad när en gammal elev denna sommar hörde av sig via sociala medier och gav bekräftelse att det lärorika året på Vasaskolan uppenbarligen var mödan värt.

”Jag fick idag besked om att jag kommit in på mitt förstahandsval på universitetet. Jag och min familj pratar ofta om dig och om vilket inflytande du har haft på min inställning till skolan och hur du har lärt mig vikten av bra studieteknik… Jag är fortfarande kompis med flera som gick i klassen på Vasa och alla eniga om att … vårt år med dig har präglat resten av vår skolgång. Jag tänkte det kunde vara kul för dig att höra.”

Tillsammans kommer vi längre!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.