En del av rektorsutbildningen är Professionshandledning. Man möts i en mindre grupp med en extern, utbildad handledare ca 2 gånger per termin för att tillsammans och strukturerat skapa lite perspektiv på tillvaron. Idag var ett sådant tillfälle. Mycket har hänt på ett knappt år – tre av fem i gruppen har bytt huvudman ”enough-is-enough”, och för de andra står jobbet långt ifrån still . Handledningen ger onekligen möjlighet för alla deltagare att få ett nytt perspektiv på vardagen, med ny energi att agera, på delvis nya vägar . Helt suveränt!

Jag har sagt det förr, men säger det igen:

Handledning borde vara ett naturligt och självklart inslag för alla oss som arbetar i skolan, precis som det är för andra yrkesgrupper vilka arbetar nära andra människors välgång.

Läkare, kuratorer, sjukgymnaster, psykologer har i allmänhet någon form av professionshandledning i vardagen. Alltså inte enbart om det är något problem, utan även främjande och förebyggande

. Jag är övertygad om att det i längden vore en mycket effektfull åtgärd för att få fler att både orka och utvecklas vidare.

Ett annat sätt att reflektera och ges perspektiv är att låta sig intervjuas i olika sammanhang – alternativt blogga, eller söka tankespjärn i sociala medier (om man nyttjar generositetsprincipen klokt). Eller varför inte vara med i en podd? Själv hade jag förmånen att för en tid sedan gästa Heddi Mobaraz Pedagogik och Ledarskap – en podd som jag vill påstå vågar ställa lite mer obekväma frågor än många andra gör.