Man, Kvinna, Människa?

Inkommen från tvättstugan tar jag mig en minut att stilla betrakta sovande minsting. Hon utstrålar som vanligt tillförsikt över tillvaron, med ett stort lugn att allt kommer att ordna sig till det bästa. Som sig bör.

Världen måste göras trygg för demokratin, /Woodrow Wilson, amerikansk president

I går film ”Suffragette” med en helt annat verklighet för de flickor som växte upp som tvätterskor i London för hundra år sedan. Ett helt annat samhälle och ändå är det bara några få generationer bort. Nu känns det helt absurt att ens fundera över om kvinnor ska ha samma rösträtt som män, eller kunna inneha statlig tjänst (för hundra år sedan fanns det inga kvinnliga rektorer, nu är de i majoritet). Jag har också börjat läsa Per T Ohlssons bok om 1918, året då det gjordes en svensk revolution:

”…revolutionen skedde fredligt och under mestadels ordnade former, mycket tack vare huvudaktörernas förmåga att besinna sig: en pådrivande arbetarklass som inte gick över våldets gräns, ett målmedvetet liberalt opinionsarbete, modiga kvinnor som med fast beslutsamhet krävde sin självklara medborgarrätt, ett näringsliv som insåg att kaotiska urladdningar var dåliga för affärerna och en maktägande höger som till sist accepterade det oundvikliga nederlaget.”

 

Och ändå, så faller vi stadigt i fällan att välja att kategorisera barn och vuxna efter uppvisat kön. Till och med på rektorsutbildningen, där vi första förmiddagen skulle formera oss i mindre basgrupper utifrån en tanke om lärande genom homogenitet utifrån

  • skolform
  • ålder
  • erfarenhet
  • stad/landsbygd

Och så dök helt plötsligt kön upp från ingenstans. I vår grupp avfärdade vi det, i den andra blev det tydligen viktigt. Intressant, med tanke på skolans tydliga uppdrag, där ju rektor får sägas vara en nog så viktig kugge.

”Skolan ska aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan, och de krav och förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Den ska därför ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet.” /Läroplanen Lgr11

Det är nu inte så att jag inte tror på att kön och genus finns eller kanske behöver finnas, men det är ändå intressant reflektera och fundera över vilka fundament vi gör över tillvaron. Och vilka traditionella könsroller vi upprätthåller och vilka vi väljer att utmana. För den som önskar lite forskningsperspektiv lyfter jag gärna en gammal lärarfavorit: ”Det finns inga tjejbestämmare”.

Jag hoppas verkligen mina tjejer får chansen att bli det de önskar!

Men nu åter till tvättstugan!

 

Perspektiv o reflektionsstöd

Igår fick och tog jag chansen att delta i ett samtal om lärmiljö. Min erfarenhet är att det alltid är intressant vara med i sammanhang där utomstående ställer frågor vi kanske borde ställa oss själva – men därmed också får hjälp med. Denna gång handlade det om en kommande inspirationsfilm om framtidens lärmiljö, med en möbelproducent som facilitator. Dessutom var det klart intressant att se hur en produktion kan gå till, ytterligare en påminnelse om

Väl tillbaks på skolan några snabba rektorsbeslut om huruvida skolan ska avslå eller bevilja sökt ledighet från skolplikt. En komplex fråga, vi har varit tydliga även om en del föräldrar den hårda vägen upptäcker att de missat information som getts, i de kanaler vi sagt.

Sedan vällagad lunch –  skolrestaurangen är en nog så viktig del av skolan – med ett mycket intressant samtal med två elever om hur mycket de uppskattat att guida runt studiebesök från Bergen förra veckan, vilket de även upplevde som klart lärorikt.

”Att elever som bara gått på skolan en dryg termin kan göra en sådan tydlig rundvandring, där de har svar på alla våra frågor och verkligen visar stolthet över sin skola.” /Rektor Varden Skola

Så dök en journalist från DN upp för att höra med några lärare och elever hur vi organiserar oss för att möta nuvarande och kommande utmaningar. Även det ger viktiga perspektiv utifrån.

Möte med ledningsgrupp, fylld av stora och små frågor. Det var faktiskt en fråga på morgonens inspelning: ”Hur ser egentligen en rektorsvardag ut?” Mitt korta svar är att det aldrig är tråkigt, sällan förutsägbart och en väldigt blandning av absraktionsnivåer på en stooooor mängd beslut som behöver fattas/hanteras.

Vi måste samtidigt arbeta såväl främjande som förebyggande som åtgärdande. Det som är bråttom får inte alltid ta överhanden från det som är viktigt.

Glömstaskolan har tagit emot nära 80 studiebesök på 19 månader (vi samkör dem ofta, blir nog så bra möten i sig), från över 45 huvudmän samt Sydkorea, Nya Zeeland, USA, Danmark, England mfl. Vi tar emot besök för att de än så länge ger oss en hel del, när vi hör oss själva berätta får vi syn på saker vi inte tidigare reflekterat (tillräckligt) över. I dag tog vi emot SKLs avdelning för skola, tillsammans med rektorer och arkitekter från Arvika. Även denna gång stod elever redo att visa runt – bra övning inför kunskapskrav i muntlig kommunikation (inte minst elever som ibland haft det svårt briljerar ofta i detta sammanhang). Vi har även tagit emot flera forskargrupper och lärarkandidater som studerat allt från teamarbete, lärmiljö, socialpedagoger som undervisning. Vi bidrar gärna till forskning, samtidigt som det också ger oss ytterligare perspektiv på det vi gör.

Efter närande lunch en rask cykeltur för lärgrupp ”Elevers lärande” och möte med rektorsgruppen, i syfte att skapa grund för än bättre arbete runt nyanlända elever samt screening av samtliga elever för likvärdighet. Också det ett perspektiv att bära med sig.

Och nu såhär på kvällskvisten lite mejl och annat som inte hunnits med under dagen. Jag är tydlig med att lärarna på skolan ska läsa och framförallt svara på mejl under arbetstid vardagar, men som skolledare har jag mer förtroendearbetstid att nyttja. Då vår pedagogiska utvecklingsledare blivit sjuk behöver jag också ta tag i en presentation till morgondagens utvecklingsmöte.

Att blogga har för mig också blivit ett sätt att reflektera. Har under årens lopp fått ihop över 600 blogginlägg med tankar i stort och smått. Men nu är det hög tid att avrunda detta!