Kategoriarkiv: Okategoriserade

2023 med Sokrates och 50 Cent?

Strax innan nyår fyllde mor min 80. På kalaset pratade jag om tillvaron med kloka kusinbarnet Sofia som gjort sig en karriär i Sydkorea. Jag hade precis sträckläst boken ”Att hjälpa sig själv” av författaren till den fruktansvärda ”Pojken som kallades Det” och hon hade precis lyssnat på ”The 50th law” av 50 Cent (och Robert Greene). Jag vågar påstå att vi båda kom ur samtalet något klokare och jag har nu börjat lyssna på 50 Cent (som jag inte direkt haft någon tidigare relation till mer än några enkla fördomar).

”Du var född med det största vapnet naturen känner; det rationella medvetna sinnet. Det har kraften att expandera din vision långt och brett, ge unik kapacitet att urskilja mönster i förväg, lära från historien, se glimtar av framtiden, se genom illusioner.”/50 Cent & Robert Greene

Fritt översatt från boken på temat Återupptäck nyfikenhet och öppenhet:

”En dag kom det till Sokrates kännedom att Oraklet i Delphi hade utsett honom till den visaste mannen i världen. Detta förvånade filosofen då han inte kände sig värdig en sådan utmärkelse och gjorde honom obehaglig till mods. Han bestämde sig för att motbevisa Oraklet genom att gå runt och inleda samtal med alla människor han mötte för att hitta någon klokare. Efter många, många samtal insåg han dock att Oraklet hade en poäng. Alla han mötte och samtalade med hade en sådan säkerhet i sina åsikter om hur världen var beskaffad, även solida tankar om sådant de faktiskt inte visste något om eller hade direkt förstahandserfarenhet från, i allmänhet baserat på tidigare antaganden… Hans överlägsenhet, insåg han, var att han visste att han inte visste allt. Detta gjorde honom öppen för nya erfarenheter utifrån hur världen faktiskt kan vara beskaffad. Precis som ett nyfiket barn, med en hunger för erfarenhet och kunskap, som inte ger upp eller fastnar.”

Jag är genuint bekymrad över en samhällsdiskurs byggd på till synes säkra antaganden hur världen är beskaffad och ”jag har rätt och du har fel” istället för nyfikenhet och utforskande om det inte kan ligga något även i andra världsbilder och erfarenheter än egna för-givet-taganden. När någon säger ”All forskning visar” tänker jag, som följt mycken forskning genom åren, att man behöver vara extra försiktig. Om man verkligen söker finner man nästan alltid forskning som visar något annat än det man tror sig veta – men då måste man också vilja se det och inte ”plocka körsbär” bland forskning enbart i syfte att stödja sin egen på förhand bestämda tes. Här har vi alla mer eller mindre bias och jag kan verkligen, verkligen rekommendera Adam Grants bok ”Tänk igen – kraften i att veta vad du inte vet”:

”Min favoritbias är ’jag-har-ingen-bias-biasen’. Det verkar helt enkelt så att riktigt smarta människor är sämre än andra på att lura sig själva att de skulle veta saker som kanske inte visar sig stämma”

”Människor som håller fast vid sina illusioner finner det svårt, om inte omöjligt, att lära sig något värt att lära. Människor under nödvändigheten att skapa sig själva, måste undersöka allt och suga till sig lärande såsom träd suger till sig vatten. ”/James Baldwin

Vi kan framförallt bara bevisa vad som verkar stämma – inom de ramar som vi designat vår undersökning. Det gäller inte självklart utanför dessa ramar – och man kan aldrig bevisa vad som inte stämmer, bara vad som ännu inte verkar stämma. Bara för att vi hittat en miljon svarta kaniner bevisar det inte att det inte skulle finnas vita kaniner. Och det räcker med bara en enda vit kanin för att motbevisa påstående att det bara finns svarta kaniner.

Albert Sneppen, publicerad doktorand Niels Bohrinstitutet, Illustrerad Vetenskap 2-23

Gynnsamma förhållningssätt, någon?

På väg mot ridläger med minsting lyssnar vi på Historierummet om Martin Luther King som förstås lyfter talet ”I have a dream”:

”Jag har en dröm att mina fyra små barn en dag ska leva i ett land där de inte blir dömda efter färgen på deras hud utan efter deras inre karaktär.”/Martin Luther King 1963 (översättning Magnus Olsson, NE.se)

Och det här med inre karaktär är ju onekligen intressant. Även om jag hellre vill tala om det utifrån (mer eller mindre) ”gynnsamma förhållningssätt” då jag tänker det snarare är något vi gör än något vi har. Detta arbetade vi aktivt med på Glömstaskolan och Skapaskolan – inte minst inspirerade av Karin Tenelius och Tuff ledarskapsträning, även om jag utan att ha haft ord för det på något sätt alltid också arbetat med det i min lärargärning, som en del i undervisningen.

Gynnsamma förhållningssätt betyder verkligen INTE att man alltid gör eller att det blir rätt, utan snarare att man reflekterar över det man gör och försöker lära sig något av det. Helt enkelt bilda sig som människa – under tiden resan pågår.

Detta beteende – och/eller detta sätt att tänka – på vilket sätt är det gynnsamt för mig och för min omgivning?

  • Är det en Aktiv värdering, där jag lever som jag lär?
  • Är det #hållbartihop?
  • Kan det härröras till ”Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra”?
  • Tar det hand om mig även på lång sikt?
  • Tar vi hand om varandra? Tar vi hand om de andra? Lämnar vi världen som en lite bättre plats?

Våra beteenden – som ju är de vi de facto kan urskilja och på ett eller annat sätt tolka hos varandra, om nu ingen lyckats bli en äkta tankeläsare – härrör från att vi låtit vissa impulser från våra tankar och känslor att styra framför andra. Det är en mer eller mindre omedveten process som bottnar i olika substanser i våra hjärnor – men den går faktiskt ofta att påverka.

  • främjande; utan förekommen anledning – ex vettig kost och motion, sömn, val av omgivning…
  • förebyggande; på förekommen anledning utifrån tidigare gjorda erfarenheter, ”när jag gör si brukar så…”, inte hänga på sociala medier för sent, säga JA fast det just nu känns lite läskigt…
  • åtgärdande; när jag upptäcker att något faktiskt blivit knas, hur tacklar jag det då? (Långt viktigare än att aldrig göra misstag)

Ovanstående gäller förstås lika mycket våra direkta beteenden som våra svar på våra egna tolkningar av andras beteenden. Generositetsprincipen är här ofta en god guide.

Det jag tänker nu är trots allt bara en tanke. Snart kommer det nya tankar. Jag kan delvis byta ut mina tankar, men framförallt kan jag välja att låta dem passera och fortsätta välja ett förhållningssätt som gynnar mig och min omgivning. /Bara en tanke, fritt ur minnet

Peter Svärdsmyr – bordskalendern kostar under en hundring!

Ända sedan jag först stötte på begreppet ”tankespjärn” har jag gillat det. Det består ju av två delar – tanke och spjärn. Det senare handlar om att ens tankar får något att ta spjärn mot, vilket gör att tanken kan nå ställen den annars inte hade nått. Det handlar inte om att bekräfta något man redan tänkt, eller huruvida tanken är rätt eller fel, utan att den väckte någon form av intresse/nyfikenhet eller kanske snarare kan göras intressant i förhållande till ett och annat för-givet-tagande – om man tillåter sig att vara nyfiken. Vilket i sig väldigt ofta är ett mer gynnsamt förhållningssätt än att inte vara det. Nyfikna är något vi faktiskt har möjlighet att på olika sätt vara ända tills vi dör (vad vi vet). Det uppstår oftare tankespjärn om man tillåter sig att hänga med människor som INTE tycker och tänker lika som en själv – om man bara kan vila lite på hanen i syfte att skjuta det som framförs i sank för att istället ta sig en funderare vad det kan bidra med för perspektiv, idé, ingång, påminnelse – tankespjärn. Världen är ju alltsomoftast komplex och enkla svar på komplexa problem funkar sällan.

Anna Tebelius Bodin, Fb 29/7-2022 (följ henne!)

Ett annat rejält tankespjärn kring det här med gynnsamma förhållningssätt kom när jag lyssnade på Brene Browns pod i samtal med James Clear, författaren till boken Atomic Habits. Återigen fritt ur minnet:

  • Vill du se dig själv såsom varandes en person som gör det du gör just nu?
  • Det du gör just nu – leder det dig mot det du vill?
  • Vad kan du sluta göra som faktiskt inte tillför dig eller din resa något positivt?

I slutet av juli släppte Helena Roth sin bok ”Doing Gentle – with an Edge”. Jag tyckte den på ett utmärkt och personligt sätt sammanfattade mycket klokt kring både gynnsamma förhållningssätt och tankespjärn. Jag kommer nog aldrig dansa loss på jobbet, men fick mig ändå en tankeställare… Och ja – det är en väsentlig skillnad på förväntningar och överenskommelser! Liksom att jag instämmer i att det bara finns två Måsten och att det inte tjänar något gott att låta sin inre röst slå på sig själv. Läs eller lyssna på boken vetja!

Du kan beställa ditt ex av boken – uppläst eller ebok – för bara en ynka dollar om du använder rabattkod ”BLIXT” på tankespjarn.com. (Och nej, jag tjänar inget på detta, men tycker ärligt att det är en bok med tankar som gärna får ges mer spridning – och mer än gärna samtalar om bokens innehåll utifrån att finna nya tankespjärn – hör av dig!).

För det handlar ju om att ändå försöka bli den bästa versionen av sig själv, i en ständig bildningsresa. Det blir inte färdigt, och det är som det ska vara. Sartre skrev att människan är dömd till frihet, låt oss då göra det bästa möjliga av det vi ändå måste lära oss att hantera. Vi har förstås alla våra kognitiva barriärer som står i vägen och ofta stökar till det – men de kan vi på olika sätt gå runt och klättra över, men bara om vi gör dem synliga för oss själva och varandra.

”Bildning för mig handlar om en strävan efter att förstå vad det innebär att vara människa. Det är en oändligt arbete som jag har tagit mig an genom att skriva, läsa och samtala. Min bildning är i högsta grad pågående och jag räknar med att den kommer pågå tills jag dör” /Lydia Sandgren, sommarprat 2022

Naturligtvis kan och bör även skolan spela en roll här. Det krävs dock INTE att man ändrar i läroplan eller gör om lärarutbildningen, utan är snarare något som mången lärare redan idag balanserar väl, medan andra behöver fundera över sin uppdragsuppfattning (åt båda håll).

”…undervisning är förstås kärnan, men det går inte att bedriva skola utan att samtidigt lyfta allt runtomkring som sker i en ung människas liv – då bildar man inte hela människan” /Lars Lingman, RISE, podd Livslångt

Själv blev jag otroligt stolt och glad när en gammal elev denna sommar hörde av sig via sociala medier och gav bekräftelse att det lärorika året på Vasaskolan uppenbarligen var mödan värt.

”Jag fick idag besked om att jag kommit in på mitt förstahandsval på universitetet. Jag och min familj pratar ofta om dig och om vilket inflytande du har haft på min inställning till skolan och hur du har lärt mig vikten av bra studieteknik… Jag är fortfarande kompis med flera som gick i klassen på Vasa och alla eniga om att … vårt år med dig har präglat resten av vår skolgång. Jag tänkte det kunde vara kul för dig att höra.”

Tillsammans kommer vi längre!

Lärmiljö för var och en?

I fredags modererade jag Förstelärarnas rikskonferens, en hybridkonferens med hälften av deltagarna på plats och hälften hemma framför skärm, med föreläsningsinslag och workshops. Ytterst lärorikt på många sätt. Fokus var hur man kan tänkas få till förbättring utifrån vetenskaplig grund, helhet och observationer istället för tomtebloss som sällan passerar våra kognitiva barriärer.

Jag inledde med en för mig ny funktion på mentimeter: sätta ”duttar” på en bild, där jag hade valt ett stiliserat exempel av typklassrum med variation där deltagarna spontant fick välja sin favoritplats

factors. It is noteworthy that erectile dysfunction might not viagra 100mg kaufen preis Historically, prior to the advent of sildenafil, oral.

invasiveness, (3) reversibility, (4) cost, (5) the mechanism ofto impact sexual functioning. viagra online.

doctors had never asked them about their sexualSildenafil also demonstrates affinity for PDE6, which is present in the retinal photoreceptors (rods and cones) and plays a key role in phototransduction. cialis otc usa.

. Här resultatet:

Deltagarnas spontana önskemål, Förstelärarnas rikskonferens 2022 Framme till höger är singelplatserna vända mot läraren, framme till vänster är parplatser vända mot lärare, i mitten ett runt bord respektive lite sittpuffar/fåtöljer, längst bak till vänster ”ormen” där du sitter själv men har några snett mittemot, längst bak till höger en halvcirkel.

Som vi kan se viss variation. Med dagens elever tror jag den skulle blivit ännu bredare. Någon hade säkert även frågat om man fick byta över tid, beroende på vad man håller på med. Eller så hade de inte ens frågat det, utan bara förutsatt att det ska vara så – beroende på vad de erfarit tidigare, tränats och lärts in till. Tänker jag.

På det temat har jag även haft ett sansat samtal med psykolog David Edfeldt i podden David och Bo pratar pedagogik:

”Istället för att prata om ”Skola för alla” vill jag gärna prata om ”Skola för var och en”. Hur kan vi göra miljön – och det är en miljö där vi ska lära oss – så den är anpassad för våra olikheter och för det som faktiskt ska göras där?”

Jag samtalar med psykolog David Edfeldt på temat Tillgänglig lärmiljö, podd David & Bo pratar pedagogik

Jag passar även på att påminna om min länksida med över 300 länkar till olika resurser och källor för tankespjärn när det gäller lärmiljö i stort och smått. Inte minst Skolhusgruppen och Forum Bygga Skola har aktuella program som bjuder mer för den som vill fundera vidare.

Mer Lärande tillsammans 2022 – ärlig nyfikenhet och rimlig etik?

I dag sögs jag in i en dokumentär om ett stort tunnelras och en osannolikt sannolik kärlekshistoria – som tyvärr även innehöll konkreta exempel på att den s k ”tonen” mellan människor inte alltid var så himla mycket bättre ”förr” innan sociala medier fanns (även om det då gick lite långsammare via post som dock delades ut varje dag).

Det påminde mig om en klart läsvärd krönika jag delade tidigare i år med rubrik ”Våga ha fel under 2022, lev längre och roligare”.

”… vad sägs om det beprövade konceptet att vara lite nyfiken, motionera huvudet, och fråga när man inte förstår i stället…?

Att veta allt och ha bestämt sig är ju bara som att dö…

För nyckeln till framtiden, eller bara till att försöka begripa vad som händer, är att hålla sig i närheten av typer som har varit med om något annat, och tycker och tror olika.”

Jenny Nordberg inleder det nya året med att prova idéer, teorier och tankar i SvD 2/1-22

Som så ofta hänvisar jag till att Generositetsprincipen torde vara en god utgångspunkt för ett vasst men generöst samtal” som Carl Heath formulerat det så där superklokt.

Svenskläraren Henrik Birkebo formulerar också en rimlig utkast till en etik för sociala medier:

”Återstår för var och en att ta ansvar för vad man själv skriver. Själv är jag inte någon anhängare av att offentliga rummen alltid måste vara safe spaces, som kuddrum. Man måste kunna ta och ge. Livet är på riktigt och det blir märkligt ifall man aldrig ska kunna få vädra sin frustration eller vrede över något. Men som man säger: man gör klokt i att välja sina strider. Ett utkast till etikett vore därför:

  • läs av den andre. Kom ihåg att långt ifrån alla samtal är menade som uppmaningar till strid. Många samtal är just detta: samtal. Ingen prestige eller fast positionering på spel. 
  • den som ändå ger sig in i strid bör använda blanka vapen. Ärligt och inga hugg i ryggen.

Jag tycker det verkar högst rimligt, eller vad säger du?

På olika sociala medier går ju vågorna stundtals höga, ibland på gott och ofta på ont. Tyvärr är twitter inte riktigt samma trivsamma ankdamm som det var vid start – samtidigt som där ännu finns väldigt mycket gott att hämta om man bara väljer att leta lite och framförallt bortse från att några få och stundtals högljudda inte verkar ha bättre saker för sig än att medvetet missförstå, vantolka, mästra, vara onödigt sarkastiska istället för att försöka förstå och vara ärligt nyfikna. Samtidigt finns där ju oändliga möjligheter att få just hjälp att förstå, bli påmind eller utmanad, bekräftelse, goda tankespjärn, idéer, tankar vidare – liksom kontakter som man sedan kan göra goda saker tillsammans med (även i 3D när vi väl återigen kan ta tag i exempelvis Pedagogisk Pub och EdCamp).

Tillsammans kommer vi längre!

Nytt kapitel – ny blogg

Utvecklingsenheten i Uppsala grundskolor lades ner av ny skolchef och jag fick söka ny plats att bidra med energi och driv – till sist blev det ett hopp till delvis ny värld: i lilla men växande EdTechbolaget Haldor Education. Ett företag med värdegrund jag förstås uppskattar – via vettiga verktyg göra undervisning mer effektfull för varje barn med stöd på riktigt för lärarens professionella omdöme. Jag räknar med en lärorik och spännande resa! Mitt uppdrag är förstås ännu lite luddigt i kanten, men handlar bland annat om implementering och verksamhetsutveckling åt alla håll – dvs få det hela att lira på riktigt hos de som köper in systemet (jag är ingen vidare säljare). Och så har jag fått en ny blogg att leka med, följ mig gärna där!

Första inlägget handlar om reviderade kursplaner:

Nyligen lyssnade jag på kloka Pernilla Lundgren och Anna Karlefjärd på temat ”Reviderade kursplaner – vad och varför?” under ett webinar av Gothia Kompetens. Klart energigivande med goda tankespjärn. Här mina spontana tankar om deras förmedlade tankar – tillsammans kommer vi längre!

”Vi måste få tillbaks kraften i god undervisning!” – Anna Karlefjärd

Anna och Pernilla har över tid varit aktiva i undervisning, forskning, kursplanearbete och undervisningsutveckling och säger unisont: ”ÄNTLIGEN!” när de pratar om de reviderade kursplanerna för grundskolan som träder i kraft från höstterminen 2022 (men tankarna torde även ha bäring på de revideringar som gjordes för gymnasiet 2021).

De ser att revideringen skapar möjlighet till ett mer gynnsamt friutrymme för professionen att röra sig i. Landskapet av undervisning och mötet mellan lärare, elever och innehåll är ju läraryrkets kärna – eller med Skollagens definition i §3: ”målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden”.

Syftet med revideringen är att kursplanerna ska bli mer användbara för lärare – men det handlar förstås fortfarande om att tolka och omsätta styrdokumenten i sin undervisning mer än att tro att det finns enkla recept på komplexa frågor. I synnerhet för en yrkeslegitimerad profession – den lärare som kan ersättas av en dator bör ersättas av en dator som professor von Heland sa (de flesta lärare torde bli kvar).

”Det finns enkla svar på komplexa frågor, men de är nästan alltid fel” – Martin Bieber

Fortsättning följer på Haldorbloggen!

Lärmiljö – länkar vidare

Mitt sista blogginlägg på Pedagog Uppsala blev en länksamling med 300 länkar till olika tankespjärn kring lärmiljö i stort och smått, högt och lågt. Här återpublicerat:

Klicka på respektive rubrik för att komma ner i listan (alla ligger sedan underst på rad)

Tankar kring vetenskaplig grund i exemplet studiero är förstås överförbart även till lärmiljö.

Tre riktigt bra frågor att stadigt o ständigt ställa sig är:

  • Vad är det värsta som kan hända?
  • Varför?
  • Varför inte?

Samt även minnas att: ”Det enda sättet att inte göra några fel, är att göra ingenting – och det är ju verkligen inte rätt”… liksom att fortsätta göra som man brukar och förvänta sig ett nytt resultat förstås är höjden av dumhet. 

Vanans makt är stor, men inte oändlig – kognitiva barriärer går att övervinna!

/Magnus Blixt, leg lär och verksamhetsutvecklare 2019-2021

Länklista Lärmiljö (december 2021)

Kunskapshubbar, myndigheter

Forskning – lärmiljö som helhet

Blogg, podd, webinarer – helhet

Diverse inspel

Leverantörsinspel

Inkludering, UDL, Tillgänglighet

Trygghet, Trivsel, Hälsa

Studiero, arbetsro, ledarskap

Särskilda miljöer

Skolgård, utomhuslärmiljö

Organisering

Ljud Ljus Luft

Digitalisering

Verktyg

Datadrivenhet, Ledarskap, Förändringsledning

Jag är ju tämligen ointresserad av sport, men desto mer intresserad av ledarskap och förändringsledning i alla dess former. För en tid sedan var jag på ett webinar med tema hybridmötesfacilitering där man skulle få en ljudbok från Jonas Eriksson – domarlegendar och en av föreläsarna, när boken väl var färdiginläst. I veckan damp den ner, och eftersom jag skulle åka tåg hem från gott skolbesök i Uppsala och tänkte att lite vidgade vyer sällan skadar laddade jag ner och började lyssna…

[när domarna i UEFA utrustades med kommunikationsutrustning/headset så ] ”… utvecklades samarbetet till något helt annat än det varit tidigare… Från att kommunikationen domare mellan tidigare varit begränsad till ögonkontakt, gester, diskreta tecken och feedback i pausen fick man nu feedback i realtid. Input från alla i teamet på insatsen och beslut som skulle tas, som hade tagits och tips om vad man skulle fokusera på under matchen.

Vissa domare klarade inte av övergången till den nya tekniken och blev stressade av alla röster som ropade i öronen. Andra, däribland jag, älskade det och blev experter på att ha mycket information i öronen, kunna värdera den noggrant på några tiondelar, men sedan alltid själv ta beslut som kändes rätt” /Jonas Eriksson, ”Korthuset” Forum 2021

Som så ofta går mina tankar till skolans värld. Jag har ju varit lokal projektledare för EdTest i Uppsala i snart två år nu och där har vi återkommande talat om vad digitala lärresurser potentiellt – rätt nyttjade – kan tänkas tillföra undervisning. Delvis direkt för eleverna, men jag har också ofta lyft potentialen framåt med ökad datadrivenhet – för både lärare, skolledare och huvudman. Alltså att lärresursen även ger läraren konkret feedback om hur och med vad eleverna arbetar, hur det går för dem, vad de har problem med… Till skillnad från efterföljande traditionell rättning av inlämnade uppgifter kan det ske mer eller mindre i realtid*. Via exempelvis Matteappen kan läraren mitt under lektion få veta att det just nu är många elever som kämpar med just uppgift 17c – och där och då göra en undervisningsinsats medan allt är färskt och öppet. Läraren kan förstås även i efterhand se hur enskilda elever har tänk och resonerat, och därmed veta vilka utmaningar som klassen har på vägen till svaret (när jag gick i skolan hände det trots allt att man tittade i facit eller på en kompis…). På sikt kan man även få syn på större tendenser typ ”Eleverna har ofta svårt med X och Y, men klarar Z galant”. Och det utan att läraren behöver göra något extra arbete för att få fram god akribi. Dessutom på ett objektivt sätt som är svårt att manipulera för eleven. Lexplore gör samma sak med läsning (mäter ögonrörelser), Microsofts Insigts också med läsning (via inläsning), Astrid med engelska… Nomp

(matematik) har länge haft funktion att visa hur mycket eleverna jobbar, vilket åtminstone är en parameter att diskutera – och då med fördel på faktisk grund istället för egen upplevelse. Som ett axplock bland många, många fler – och detta har ständigt varit en fråga jag lyft med både bolag och utbildningsanordnare: här finns potential.

* det kan förstås också göras i klassrummet genom att läraren går runt, men såväl erfarenhet som RISE forskning med IoT i klassrum visar med att läraren inte alltid kommer runt så ofta i varje hörn av klassrummet – vilket blir allt svårare med fler och fler elever. Dessutom är det ju inte alltid så att elever vill visa att de ännu inte kan när läraren är i närheten…

Men hur får vi nu till den förändringen – så att det inte bara blir en förändring utan också en förbättring? Kommer allt att lyckas på en gång? Antagligen inte. Kommer förändringen att mötas av motstånd på vägen? Antagligen. Kommer människorna i verksamheten och ledarskapet på alla plan vara avgörande? Absolut!

Tillsammans kommer vi längre! Att fortsätta som vi gjort tidigare och förvänta oss ett nytt resultat är dock höjden av dårskap – som Einstein aldrig sa även om det ofta tillskrivs honom. Låt oss utforska möjligheter utifrån vår profession och våra behov – innan det helt och hållet hamnar i någon annans händer! Det finns liksom inga gratisluncher, men dock gott om möjligheter att idag skjuta in energi i något som på sikt kommer att vara lika självklart som mycket av det vi gör idag och tidigare gjort. En del av detta kommer att vara kvar, annat behöver överges till förmån för något annat som visar sig fungera ännu bättre.

Precis som när man lärde sig cykla – inte särskilt roligt att lära sig, snarare läskigt, och inte gick det snabbare i början än att gå heller. Men när man väl lärt sig vill man inte gärna (enbart) gå tillbaks.

Nu tar vi helg – och klurar kanske vidare på datadrivenhet, förändringsledning, ledarskap – här finns uppenbarligen att göra!

PS. De digitala lärresurser jag nämner ovan är bara som exempel, det finns förstås väldigt, väldigt många fler. Men de är några av de jag snubblat över i eller utanför EdTest. Jag har ingen personlig vinning i några av dem och ingen av dem har initierat detta blogginlägg. DS.

Halvvägs till hundra! Tre oskrivna och några nedskrivna regler i livet:

Tre oskrivna regler i livet. Foto: Thomas Hedgrund

Jag minns ännu känslan av vånda för sisådär 23 år sedan, i den stora frukostmatsalen på Riksstämman. Där på andra sidan stod hon som jag lagt märke till i långdansen innan middagen dagen innan och sedan haft turen att hamna bredvid då och under efterföljande dansföreställning. Vacker som få och väldigt lätt att prata med. Skulle jag våga gå tvärs över rummet och säga att jag gärna skulle vilja lära känna henne lite bättre? Eller skulle jag fega ur? Eller helt enkelt låta tillfället passera i all sin velighet?

Jag kan bli skrämd av kunskapen att i varje stund av mitt liv är jag lika fri. /Lars Norén

Som tur är valde jag det första, och på den vägen är det. Om en månad fyller vår äldsta dotter av tre arton år. Helt obegripligt, jag har ju precis fyllt femtio och inte alls känner mig särskilt gammal.

Kanske blir jag gammal, men aldrig blir jag vuxen.

Ovanstående är förstås bara ett av oändligt många val en annan gjort under resans gång. Och så är det ju – vi ställs inför många val som vi inte förrän efteråt inser att de förändrade vår tillvaro. Samtidigt kan vi aldrig veta hur det skulle blivit om vi gjort det andra möjliga valet. Eller ännu svårare – vilka fler möjliga val fanns där som vi inte ens hade förstånd att ännu förstå?

Världen är väldigt sällan svart eller vit – alltsomoftast är den faktiskt färgglad!

Många är de vänner och bekanta som på olika sätt stöttat på vägen, en del genom att ge tröst och pepp, andra genom att utmana och ifrågasätta. Tillsammans kommer vi längre! Framförallt om vi försöker tillämpa generositetsprincipen och faktiskt lyssna på och verkligen förstå den andres argument. Eller som Helena Wallberg skrev så klokt:

Det vi vill åt är: Jag vet att du vet att jag vet att du vill mig väl. Att lyssna betyder inte att man håller med eller ändrar sin egen ståndpunkt. Det betyder att man försöker förstå perspektiv, ge och få inflytande.

För välja måste vi, uraktlåtenhet duger i allmänhet inte! Vi kan välja att vilja varandra väl och göra varandra bra. Eller tvärtom. Det första kommer man onekligen längre med än andra alternativ – i förlängningen såväl för egen del som tillsammans. Sedan gör vi förstås alla en mängd misstag och felval på resans gång – det ingår i att vara människa. Visdom och klokhet att göra en del goda val kommer ju ofta från erfarenheter av att ha gjort dåliga val. Och andra erfarenheter som man inte styr över.

Allt kan man ta ifrån människan.

Utom en sak – den yttersta friheten

att välja förhållningssätt

till det livet för med sig.

/Viktor Frankl, överlevde Auschwitz

I somras snubblade jag så över Jordan B Peterson ”12 livsregler”. Jag har bara hunnit läsa en knapp tredjedel, men såhär långt verkar det lovande:

  1. Stå rak i ryggen och skjut bak axlarna
  2. Behandla dig själv som en person du är ansvarig för att hjälpa.
  3. Bli god vän med människor som vill ditt bästa
  4. Jämför dig själv med den du var igår, inte med hur någon annan är idag

Nu blev det visst lite högtravande, men så får det vara såhär dagen man fyller halvvägs till hundra. Tänker jag. Och tar mig friheten att fortsätta tänka, lära, uppleva utan att vara särdeles rädd av mig.

”Det vi fruktar mest är inte att vara otillräckliga. Vår djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter. Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest. Vi frågar oss – skulle jag vara lysande, fantastisk, begåvad och förbluffande? Egentligen – hur kan vi undgå att vara det? Du är ett barn av Gud. Världen är inte hjälpt av din småbarnsliv. Det ligger inget stort i att krympa, så att andra människor i din närhet skulle slippa känna sig osäkra. Vi föddes för att förverkliga Guds härlighet inom oss. Den finns inte bara i några av oss; den finns i alla. Och när vi låter vårt egna ljus skina, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma. När vi gjort oss fria från vår rädsla, gör vår närvaro automatiskt andra fria.” /Nelson Mandelas invigningstal 1994

Det som har hänt kan vi ju inte längre påverka – mer än möjligen hur vi väljer att se på det och omfamna det som en del i vårt livslånga lärande. Det som komma skall ligger dock helt öppet framåt:

Det är bara en tidsfråga innan det gått fem minuter.

Så resonerar de flesta. Till vilken nytta?

Jag har hur mycket tid som helst.

Det kommer alltid ny tid.

Det kommer alltid mer tid framifrån.

Tiden är frontal och i förlängningen omätbar.

/Blandaren 1989 (samma år som T-showen som vi gjorde i gymnasiet)

Professionsutveckling och Kollegialt lärande på riktigt?

För sisådär ett år sedan läste jag på sociala medier frågan om någon ville vara med och tillsammansläsa bok om professionsutveckling och kollegialt lärande. Jag gillar ju frågorna skarpt samtidigt som jag är tämligen skeptisk till mycket av det som kallas kollegialt lärande, men ofta mest varit täckmantel för annat – och professionsutveckling är uppenbarligen lättare att stava till än att verkligen få till…

Vi drog igång en digital bokcirkel, där ingen kände alla från start. Vi läste ungefär ett kapitel i månaden och fick till riktigt, riktigt bra diskussioner där vi vände och vred både på boken men även på tillvaron i stort. Under våren har vi fortsatt med nästa bok.

Under våren har vi även haft en cirkel med den första boken i den Utvecklingsenhet jag ännu tillhör – vilken läggs ner 1/10, någon som behöver en driven verksamhetsutvecklare? – under ledning av grymt skicklig skolbibliotekssamordnare. Min chef var i början något skeptisk, men har sedan återkommande tackat att vi tog oss tiden till detta, precis som kollegorna.

Det är nämligen en bok som verkligen sätter fingret på och förklarar varför det så ofta faktiskt inte blir så mycket av alla de satsningar och lyft som görs. Det handlar inte om illvilja, snarare om att förstå hur bias och bluffsyndrom påverkar oss alla (ja, kapitlet som förklarar att många av oss som läser boken tänker att vi står över det och varför det inte är så träffade djupt – men jag hävdar fortfarande att jag kör bil bättre än genomsnittet)

(much less viagra kaufen • Post successful.

The dosing recommendation has been addressed in the SPC. viagra without prescription the overall cardiovascular condition of the patient. Is this.

focussed laboratory tests.Sexual counseling and education (sex therapy, buy cialis canada.

.

”Mattelyftet har väldigt många nöjda deltagare, som är nöjda med upplägget, nöjda med diskussionerna, nöjda med litteraturen. Haken är bara att när man studerar den faktiska undervisningen har väldigt lite förändring skett över tid. Därmed har förstås inte heller resultaten förändrats. Hundratals miljoner (inte minst i lärartid) har inte gett utdelning i professions- och undervisningsutveckling, trots goda intentioner”.

Det Pedagogiska Läslyftet startade 2015 av fem lärare land och rike runt som önskade ägna en del av sommaren till att faktiskt prata pedagogik med andra som också ville göra det. Jag var en av dem, vi har haft tre olika omgångar sedan dess – och nu är det dags igen! Såhär skrev vi 2015:

”Det kommer att vara en nätbaserad bokcirkel som kommer att diskuteras i Google Hang Outs på Edcamp och på sociala medier. Vem som helst kan vara med utan krav på att vara tekniskt kunnig. Känner man att tekniken är svår kommer hjälp att finnas för att på bästa sätt möjliggöra att fler kan vara med. Visionen är att fler lärare tillsammans, oavsett om man bor i Hässleholm, Umeå eller Stockholm ska kunna mötas i viktiga pedagogiska reflektioner och diskussioner som leder till ökad professionalitet i svenska skolor.”

Just det tekniska känns numera något passé, men mötet lärare emellan är fortfarande lika viktigt – för att var och en sedan ska kunna gå hem med nya krafter till sin kammare och sitt klassrum och se vad som kan göras med undervisningen. I år blir det ett något mer fokuserat PedaLäsLyft som koncentreras kring vecka 30 även om det tjuvstartar lite denna vecka och säkert spiller över lite i veckan efter. Ansök om medlemskap i Facebook-gruppen ”Det Pedagogiska Läslyftet” där det finns mer information – inklusive rabattkod för att beställa hem boken!

Gradäng i Undervisning – kan det va’ nåt?

Förra året tog jag rektorsexamen. Besynnerligt i dessa tider, den stora festen efter sista inlämningsuppgiftsångesten ersattes av zoom i solen (skjorta, väst, slips och shorts) på vår uteplats. Vi i bästa basgruppen kände oss nöjda att gå i mål, nöjda för en stund med det strukturerande gemensamma studerandet.

Men så småningom infann sig suget igen och jag anmälde mig till kursen ”Att utveckla lärmiljöer i teori och praktik” (7,5 hp halvfart distans HiG, vid ROLE – Research On Learning Environments). Den passade ju också väl i mitt arbete som verksamhetsutvecklare ”Tillgängligt Lärande”, Uppsala grundskolor.

Det var en ytterst givande kurs där professor Frelin och docent Grannäs stadigt ledde den engagerade gruppen genom litteraturseminarier vilka gav god energi och stadigt nya aspekter på tillvaron. Jag valde slutligen att skriva om hur gradänger kan tänkas fungera i undervisning – där det märkunderligt nog inte finns så särdeles mycket forskning. Jag hade förstås gärna gjort observationer, men det lät sig förstås inte göras i Coronatider, så det fick baseras på enkäter. Trots Corona och allmän enkättrötthet fick jag in 29 svar och tackar ödmjukast för allas engagemang!

Fokus för studien var grundskolan, hälften av svaren kom från mellanstadiet, resten jämnt fördelade plus en från fritidshemmet. Jag tycker det var intressant att resonera kring hur gradängen upplevs användas. Här hade en kompletterande observationsstudie verkligen varit intressant, vet att Peter Lippman har designat en dylik.

Gradängerna används idag främst för direkt undervisning, samling och instruktion. Men även till eget arbete och grupparbete – även om det skiljer sig åt mer här vilket vore intressant studera vidare. Huruvida de används för att elever ”visar och berättar” är väldigt ojämnt, vilket väcker ytterligare nyfikenhet. Få använder dem för det egna professionella lärandet – är det för att vi är olika eller bara av vana?

Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det kan vara att ändra invanda beteenden. Vilket också är en kort summering av den märkunderligt knappa forskning som finns om lärmiljöer – sammanfattande bild till vänster från den dragning som också var en del av examinationen.

Förutom att ange var gradängen var placerad inkl kringliggande artefakter och hur gradängen nyttjades fick respondenterna även svara på vilka möjligheter respektive utmaningar de såg med gradäng i undervisning. De fick även ange ”tips till den som designar nästa gradäng” vilket även till sist bakades in. Här en sammanfattning av det som inkom:

Som så ofta när vi diskuterar pedagogisk praktik verkar det inte finnas någon enkel universallösning som fungerar för alla åldrar, lärare, elever, upplägg, ämnen, arbetsformer – samtidigt som där uppenbarligen finns potential. Gradänger kan ge fokus och att alla ser – men också på gott och ont göra alla synliga, samtidigt som lärare ibland får svårare att fysiskt ingripa. Om det finns projektionsmöjligheter kan en gradäng underlätta för digitalt och multimodalt gemensamt arbete. Gradängerna måste byggas funktionella, tillräckligt stora för att rymma eleverna och med god sittkomfort, ljud, ljus och luft. Här är ju effektstudien som Barret mfl (2015) gjort väldigt tydlig i att dessa miljöfaktorer ofta spelar en väldigt stor roll för elevernas upplevelse men även för deras akademiska resultat.

Gradänger bör förstås inte placeras i genomgångsrum eller så kallade ”street-space” utan vara avskärmade för bibehållet fokus. Huruvida de bör placeras i klassrum, i grupprum eller i anslutning till klassrum kvarstår som öppen fråga, det hänger sannolikt tätt samman med pedagogisk idé och lärares ”uppdragsuppfattningar”.

Gradänger gör att lärare behöver anpassa sitt undervisningsupplägg – det går inte att göra precis samma saker som man tidigare gjort i ett klassrum med bord eller bänkar. Bland annat saknar eleverna skrivytor, om man ska fortsätta arbeta med papper. Samtidigt låter sig annat göras som tidigare varit svårare att få till, bland annat ger gradänger möjligheter för elever att variera sin fysiska ställning på långt fler sätt än en stol med bänk/bord – här kan man ligga, sitta på fler olika sätt, stå, röra sig utan att det stör eller märks på samma sätt. Gradängen kan även ge elever möjlighet att dra sig undan utanför gradängen på ett sätt som vanlig klassrumsmöblering inte ger möjlighet till – men detta kan även bli problematiskt i ev avsaknad av gott lärarledarskap (men då blir ju mycket problematiskt).

Så nog finns här såväl potential som fallgropar att se upp med när vi placerar gradänger i lärmiljö. Låt oss fortsätta samtalet och bepröva erfarenheten – tillsammans kommer vi längre!