Vilket fokus? Vilket utfall?

Ett råd till lärare – och skolledare – är att försöka fokusera mer på rätt saker. Det vi fokuserar blir det ofta mer av.

  • Om vi fokuserar på möjligheter och lösningar, blir det mer av det.
  • Om vi fokuserar på det som inte funkar, då blir det mer som inte funkar.

Det gäller både det egna arbetet, på kollegor och med eleverna.

Det är faktiskt både så enkelt och precis så svårt.

Skolutveckling idag handlar i mångt och mycket om att ta bort – inte att lägga till.

 

 

Tänka tillsammans kring digitalisering, klasser, klassrum, färdiga lärare?

Det ger alltid perspektiv och stöd till egen reflektion att låta sig intervjuas i olika sammanhang. ”klassrumsfri skola” är månne intressant som rubriksättning, med tanke på att vi sitter i ett av 24 rum som alla är exakt 60 kvadrat… Men då Glömstaskolan inte har klasser är det förstås inte hemklassrum för en viss klass, men rymmer gott om möjligheter för god och ofta nog så traditionell undervisning (inkl flera hundra meter magnetiska whiteboardväggar, just nu ser man tydligen en genomgång från en klassiker i bokstavsträning: Bagar Bengtsson av Hellsing).

Saknad i skolan lille vän?

Jag har varit på ännu ett viktigt boksläpp! På just Glömstaskolan har vi f n ingen elev vi saknar, utan tvärtom goda erfarenheter av att genom relationell pedagogik, medvetna socialpedagoger, god undervisning samt vettiga digitala hjälpmedel få före detta skolavstående elever att börja trivas och vara i skolan för att möta undervisning, vilket förstås är viktiga steg mot måluppfyllelse. Men när och om det händer så har vi nu ännu en vägledning hur vi som skola konkret kan arbeta framåt. Just att boken är verksamhetsnära och skriven utifrån faktisk erfarenhet tänker jag gör att den är värd att få många läsare. Fler verksamma i skolan borde dela sina gjorda erfarenheter, så kan vi bygga vidare på dem tillsammans, tack!

Se upp för Pygmalion!

”Elever som känner hopp, lär sig. Elever som inte känner hopp, lär sig inte. /John Steinberg”

I två korta meningar lyckas kloka John fånga såväl utmaning som tjusning med läraryrket. Det vi gör spelar roll, på riktigt. Vi har förstås ramar som vi inte kan påverka, men en hel del kan vi faktiskt påverka här och nu, vilket i sin tur ger effekt på evigheten.

Vem av oss kommer att ha lagt grunden för självförtroende och ledarskap hos kommande statsministrar?

Samtidigt innebär förstås möjligheten/makten att påverka också ett stort ansvar på oss som professionella.

Om vi tror att de kan, får vi ofta rätt.

Om vi tror att de INTE kan, får vi alltid rätt.

För ett antal år sedan träffades några av oss som pluggat tillsammans på lärarutbildningen. Vi hade med oss respektive skolkatalog och visade upp vår nuvarande klass, så fick de andra gissa vilken ”typ av elev” varje elev var, bara på basis av klassfotot. Det var riktigt skrämmande, stämde lite för bra – om man kan misstänka att barn blir som de blir mycket för att vi behandlar dem som vi gör. Om vi gör det utifrån våra föreställningar och fördomar så kan det lätt bli självuppfyllande. Samtidigt har vi förstås främst våra sinnen att gå på, lärare kan och ska inte ersättas av datorer – undervisningsrelationen är det som lägger grunden. Och den är förstås personlig till sin natur. Jag förde även samtal med en forskare som designade ett forskningsprojekt om detta, men inte fick finansiering.

Nu läser jag i boken ”Relationer från A till Ö” (Modern Psykologi 2015): ”Så blir lärarens favorit bäst i klassen” om Rosenthaleffekten eller Pygmalioneffekten:

”… Efter att ett antal skolelever gjort ett begåvningstest, informerade Rosenthal lärarna om vilka som kunde förvänta sig stora studieframsteg. När eleverna gjorde om samma test efter ett läsår, visade de som lärarna trott skulle göra framsteg förbättrade resultat i högre grad än omgivningen. Det var bara det att de ’begåvade’ eleverna hade valts ut slumpmässigt, utan hänsyn till vilka som faktiskt var bäst på första provet. Lärarna hade uppmuntra de elever som de hade positiva förväntningar på och skapat en självuppfyllande profetia som gjorde att eleverna också presterade bättre.” /Jonas Mattsson

Första steg att kunna göra något åt sina fördomar / för-givet-taganden är att bli medveten om dem, för att bättre och mer professionellt kunna nyttja våra gjorda erfarenheter – vilka vi behöver utgå ifrån om vi ska överleva – för att göra än mer skillnad för varje barn. Att vi ges tid och möjligheter till detta är så mycket viktigare än nya nationella mål.

Själv lever jag ännu gott på att jag för ett antal år sedan råkade in i en elev från första klassen, en elev i svårigheter som jag hade otaliga konflikter med, som berättade

Ja, Magnus, du hade rätt i ditt tjat. Det fanns potential för mig, jag kunde faktiskt lyckas. Jag går nu på gymnasiet och kommer få ett bra jobb. Tack så mycket för att du inte gav upp.

Lästips, när det är tungt som lärare eller skolledare: böckerna Betydelsefulla lärare och Den engagerade läraren. Det vi gör spelar roll.

Det vi gör är viktigt på riktigt.

Låt oss göra skillnad!

Hur tydlig ska man behöva vara?

Glömstaskolan har vi två huvudfrågor som vi tycker om att ställa oss:

  • Varför?

  • Varför inte?

För två år sedan ställde vi oss den första frågan gällande traditionella föräldramöten. Då vi inte hittade något riktigt vettigt svar, i förhållande till vad de tar i tid och kraft (2 veckors arbetstid för lärare per termin totalt) så tog vi helt sonika bort dem. Saknade av väldigt få föräldrar (med undantag för några några ganska högljudda, som jag tipsat om att grannskolorna fortfarande har föräldramöten, även om jag precis fick veta att även Visättra tagit bort sina). För blivande förskoleklass har vi dock istället utökat antalet föräldramöten:

  1. obligatoriskt ”säljmöte” i januari (
    • ”det här var väldigt annorlunda mot de andra, att ni har bra mat och legitimerade lärare sa ni närmast i förbifarten, istället tryckte ni på att ni har förväntningar på föräldrar samt pedagogiskt tolkningsföreträde. Men jag tänkte välja er, för ni har ju tänkt.”/förälder som valde oss  – precis som många andra, fler än vi hade platser till
  2. informationsmöte i maj – så de vet vad som gäller och ännu kan ångra sig och hinna byta skola, liksom framförallt förbereda sig och sitt barn på att det här blir bra
  3. uppropsdagen: lärarna tar barnen, jag och skolsköterskan blir kvar med föräldrarna och informerar återigen om hur vi tänker oss tillvaron i skolan – och grunden för vårt samarbete, vilket är rätt samverkan och engagemang och förväntningar åt båda håll.

Jag vill nog påstå att vi gjorde det tämligen så tydligt vad som gäller, hur vi tänker och gör. Jämfört med förra året har det också varit väldigt få samtal och mejl från oroliga föräldrar i förskoleklass.

Jag är glad över att vara tydlig med att vi har pedagogiskt tolkningsföreträde, samtidigt som jag är bekymrad att det ens ska behöva sägas. Nåja, nu är det i alla fall sagt.

För ni vet väl vad som står i våra styrdokument (och gjort sedan 1994)?

”Rättigheter och skyldigheter

Skolan ska klargöra för elever och föräldrar vilka mål utbildningen har, vilka krav skolan ställer och vilka rättigheter och skyldigheter elever och deras vårdnadshavare har. Att den enskilda skolan är tydlig i fråga om mål, innehåll och arbetsformer är en förutsättning för elevers och vårdnadshavares rätt till inflytande och påverkan. Det är inte minst viktigt som underlag för den enskildes val i skolan. ”/Läroplan Lgr11, kap1