Rektors val av organisation

I kväll var jag med mellandotter på öppet hus inför skolansökan till åk 7, på den stora högstadieskolan. Marschaller mötte upp utomhus, lappar med program, fika, runda bord och powerpoint i matsalen..

Ikväll har vi som ni förstår satsat lite extra. Men nöj er inte med det jag säger – boka en tid och kom en vardag för att se och känna hur det faktiskt är. /rektor Johanna

Det tror jag är klokt. På Glömstaskolan har vi t o m skippat kvälls- eller helgöppethus helt för att enbart och bara ha kom-och-se-hur-vi-har-det-i-vardagen. Jag är ju lite allergisk mot hittepå-verksamhet och här har inga lärare direkt klagat över att inte ha några kvällsmöten alls (föräldramöte har vi enbart för blivande förskoleklass, APT varje fredag).

Men jag påstår verkligen inte att andra skolor ska göra som vi, jag säger bara att vi valt att göra si respektive så. Och så försöker jag ibland även besvara frågorna som nog borde ställas oftare:

  • Varför?
  • Varför inte?

Varje val av organisation har såväl för- som nackdelar. Det viktiga är att man gjort ett medvetet val.

Skollagen är ju tämligen tydlig i att det är rektor som väljer och beslutar om organisation (i samverkan, förstås). Självklart finns där krafter som påverkar och begränsar, men frirummet är faktiskt ganska stort – om man vågar fylla det. Sedan gäller det förstås att skapa samsyn kring uppdraget, tydliga mål och stabilitet. Liksom påminna om att:

Vi arbetar på direkt uppdrag av riksdag och regering.

För sisådär 25 år sedan gick jag en sommarkurs med bland annat Gunnar Berg. Den var väldigt klargörande och viktig, roligt att idag läsa att han ännu är igång:

Rätten till ett eget rum

 

Riktig Rektor


Så blev det då till sist klart: jag gick från tf rektor till rektor på den kommunala skolan Glömstaskolan i Huddinge. Det känns stort. Jag som aldrig skulle bli skolledare… Rektorsutbildning påbörjades redan i höstas, så egentligen är det väl formellt 2,5 år kvar tills jag är riktigt rektor, men dock. För ett år sedan var jag förstelärare med nära 20 års lärarerfarenhet i bagaget. Plus facklig erfarenhet, föreläsningar, författande, bloggande, fritidspolitik och föräldraerfarenhet förstås.

Det handlar framförallt om ett perspektivbyte och en delvis annan abstraktionsnivå, där man nu har ännu fler intressenter och förväntningar att ta vara medveten om.

En lärare förväntas enligt kloka professor Colnerud fatta ungefär 300-500 moraliskt signifikanta beslut varje skoldag. Alltså beslut som på något sätt påverkar en annan människas liv och framtid. I stort och i smått (vem ska jag bistå just nu? hur? vilken bedömning? vilket läromedel? vilket stoff? vilken korrigering? vilket beröm? organisera lärmiljö hur? osv). Läraryrket är komplext, ibland även komplicerat.

Jag vågar påstå att skolredaryrket bjuder på ytterligare komplexitet, med minst lika många beslut varje dag. Beslut i stort och i smått, som påverkar långt fler (vem ska jag möta just nu? hur? läromedel? anta elev? korrigering? beröm? lärmiljö? organisation? kultur? lön? rekrytering? rehabilitering?…). Men precis som med läraryrket är det såväl utmaning som en del av charmen.

Som lärare vet jag inte var min påverkan tar slut. Ibland påverkar jag evigheten.

Citatet ovan är från boken Betydelsefulla lärare, där jag berättar om hur min mellanstadielärare inspirerade mig att faktiskt hålla fast vid lärarbanan. I går hade jag en f d elev från min första klass på 1900-talet som vikarie på skolan (han har påbörjat sin lärarutbildning).

Den här dagen gav gott mycket hopp. Det fungerar uppenbarligen att organisera på andra sätt än man brukar, här finns ett tydligt exempel. Stort tack!

På samma möte – vi har en uppskattad timme för APT varje fredag (men inga kvällsmöten) – berättar en erfaren förstelärare, utifrån morgonens Skolråd (vi möter förstås skollagens krav på samverkan vårdnadshavare-skola, däremot anges inte föräldramöten där, vilka vi därmed tagit bort till förmån för annat som vi tänker ger mer)

Det är så gott, för jag har upptäckt att här handlar min kommunikation med föräldrar främst om de ämnen jag ägnat fyra års universitetsstudier till istället för om borttappade överdragsbyxor…

För det är väl det svåra i såväl läraryrket som i skolledaruppdraget: att få möjlighet att nyttja den tid och kraft man har till rätt saker (läs: kunskapstillväxt). Tiden och kraften är ju båda begränsade och uppdraget oändligt, med många idéer och åsikter om vad som borde göras. Man måste vara närvarande där man är, men samtidigt kunna lyfta blicken från det som är bråttom för att också hinna möta sådant som är viktigt – innan det blir alltför bråttom. Jag påstår verkligen inte att det är lätt, men det är också en del av utmaningen – liksom anledningen till att det måste vara mer rimligt betalt, utifrån det ansvar som faktiskt bärs upp.

  • När det är roligt, då är det mycket roligt.
  • När det är tufft, då är det mycket tufft.
  • Aldrig att det är tråkigt!

En negativ förväntan med att bli skolledare var att jag inte längre skulle få vara med på stjärnglanständningsögonblick, utan främst möta elever i mer negativa sammanhang. Den förväntan har dock kommit av sig rejält. Det kan ha att göra med att jag ofta är runt och möter elever i skolans vardag. Dessutom har jag nu en ny grupp som jag får erfara stjärnglanständningsögonblick hos – ”min” personal.

”– Styra oss? Skulle inte tro det, men väl ledas!”

Nu kör vi!