En minut efter ovanstående film lossnar burkbandet och förstfödde ramlar i havet. Jag får hjärtat i halsgropen, men hen har förstås haft vett nog att hålla fast skotet så det kan lossas från råttan och det går att kränga sig ombord igen, temporärt laga det trasiga och segla vidare med ett stort leende över att ha klarat något som inte var helt enkelt. Moa har uppenbarligen lärt sig segla, inklusive att det oväntade är väntat och behöver hanteras. Hen vet att hon kan komma till mig för att bolla tankar, men vet också att jag aldrig skulle få för mig att förbjuda segling för att där finns en risk. För det är klart att det inte är utan risk att segla liten jolle på stort hav.

– Det finns som en jämförelse ingen säker nivå för bilkörning men myndigheterna uppmanar ändå inte till total avhållsamhet från att köra bil/ David Spiegelhalter

Risktagande ingår i seglingen. Och det är snudd på som roligast där i gränslandet, så länge det bär, innan det stundtals brister. Men när det gör så tar vi lärdom av det, vi slutar inte segla. Samma sak är det med trafiken – vi skulle nog kunna uppnå nollvisionen om total säkerhet och inga dödsfall, men till priset av att ingen skulle köra fortare än 30km/h. Vilket skulle komma med andra negativa konsekvenser – eller kanske framförallt frånvaro av vissa positiva effekter av resande och godstransporter som fungerar klart bättre idag än för bara hundra år sedan. Eller var det månne bättre förr? Ju förr desto bättre?

”Förr i världen fattade man bättre och riktigare beslut i alla frågor; allting som ändras förändras till det sämre.”/Shcerig Rosenhane (1609-1663)

Samtidigt är det så lätt i tider av oro att nostalgiskt blicka tillbaks till svunna tider och tänka att vi just nu lever i en exceptionell tid, med exceptionell skrämmande utveckling. Vilket vi förstås också gör, precis som vi gjort så många gånger förr…

Om det talade jag och journalisten Emanuel Karlsten till en kommande poddblogg. I väntan på den kan jag varmt rekommendera föreläsningen som inspirerade mig att ta kontakt för ett nyfiket och utforskande samtal: De unga och internet – varför gör de så konstiga saker?

1. Allt som existerar i världen vid din födelse är normalt, vardagligt och naturligt för världens gång.
2. Allt som uppfanns mellan det att du fyller 15 och 35 är nytt, spännande, revolutionerande och potentiellt din framtida karriär.
3. Allt som uppfinns efter att du har fyllt 35 strider mot naturens ordning. /Douglas Adams

När papyrusen uppfanns och man kunde skriva ner saker oroade man sig för att människans minne skulle bli så mycket sämre. När boktryckarkonsten kom oroade man sig för propaganda, reformation och upplysning. När ångmaskinen gjorde entré blev det olönsamt att odla grödor i större delen av Europa, så småningom också att väva tyger i Borås – som idag dock har ett levande textilcentrum där man anpassat sig efter nya tider. När miniräknaren kom oroade man sig för att algoritmräknandet skulle ta stryk – vilket det förstås har, men i gengäld har vi långt fler ingenjörer idag (även från ickeakademikerhem) än då…

”Framsteg är omöjliga utan förändring, och de som inte kan ändra uppfattning kan inte förändra något.”/George Bernard Shaw

”Förändring är aldrig smärtfri, men den är alltid nödvändig för att vi ska kunna utvecklas och växa som individer och samhällen.” /Carl Bildt

Jag är i grunden framtidsoptimist, men framtiden är ju inget som bara kommer till oss – vi är med och skapar den. Och det gör vi tillsammans, var och en är på olika sätt med och bidrar. Ganska ofta skaver förändring, inte minst i början innan man upptäckt att det nya efter en inlärningskurva kanske var bra ändå – exemplet lära sig cykla håller än, det går verkligen inte bättre än att gå i början och är verkligen inte roligart eller riskfritt… Att inte vara delaktig är också ett sätt att bidra, genom att det lämnar fältet öppet för andra. Det här handlar om oss som individer, vi har ett ansvar för våra val av handlingar som vi tidigare inte varit så vana att behöva ta. Frågorna vi behöver ställa oss tänker jag dock torde vara eviga:

Hur vill vi egentligen ha det tillsammans?

Vem vill jag vara? Vill jag vara en som agerar så som jag gör?

Demokrati är ingenting vi har, det är något vi gör. Det är mer ett verb än ett substantiv. Och det handlar kanske inte först och främst om att engagera sig i ett parti (även om det kan rekommenderas, inte minst lokalt), utan att engagera sig i sin vardag. Och vardagen idag är alltmer digital. Det behöver vi lära oss hantera – tillsammans. Jag är glad att mina barn bor i en kommun där digitala verktyg – inklusive didaktiken runt dem – är självklar så att de fått lära sig hantera dessa i skolan. Tillsammans med penna och papper, de lika självklara.

– Hur ska vi exempelvis använda detta inom utbildningssektorn? Vissa säger att vi inte ska ha Chat GPT i klassrummen – men dina elever kommer att träffa på det efter skolan och definitivt när de kommer ut i arbetslivet. Tekniken måste kritiseras, men den måste också utvecklas. Så det finns många diskussioner som måste föras – om vårt utbildningssystem. om hur vår offentliga sektor arbetar och om hur vi vill interagera med tekniken. /Margrethe Vestager, EU-kommissionär.

Precis som med seglingen finns jag som en signifikant vuxen även här, men de behöver också få möta andra perspektiv i sin vardag – och skolan har i uppgift att vara kompensatorisk och bidra till att skapa individer med unik egenart som samtidigt kan vara ansvariga medborgare. Ska skolan inte bli obsolet behöver den vara i tiden, inte försöka skapa sin egen bubbla byggd på nostalgiska vuxna om hur samhället ”fungerade” för oss på 1900-talet (på den tiden var pennalism och mobbning inte ovanligt, och det gick att få ett arbete även om man knappt gått ut grundskolan). Men där måste förstås alltid finnas en balans – allt nytt är förstås inte vettigt, mycket som vi gjort tidigare är värt att fortsätta göra för att det ännu tillför värde. Men vi måste låta de unga få prova och utveckla både och – inte antingen eller! 

Det är befängt att tro att vi kan backa digitaliseringen. Det går inte att backa tillbaka. Eleverna är vana vid digitalisering och ska förberedas för ett digitalt arbetsliv. Ämnena har utvecklats genom digitalisering. Skolan som arbetsplats är helt digitaliserad/Martin Tallvid, forskare och lärare

Att inte lära de unga att hantera digitala verktyg idag är dels att göra dem en riktig björntjänst, dels undergräva framtida välstånd inklusive pensioner åt oss själva. Jag lärde mig uppenbarligen inte att skriva särskilt prydligt i skolan på 1900-talet, två av mina tre barn har inte heller lärt sig det i dagens skola – men däremot väldigt mycket annat som helt klart är än viktigare idag än just det. 

AI kommer inte konkurrera ut människan. Men människor som använder AI effektivt kommer konkurrera ut människor som inte gör det./Fredrik Heintz, professor LiU

Det är ju inte så att vår omvärld rullar tillbaks någon digitalisering direkt. Snarare utforskar de didaktiken, metodiken, pedagogiken som förstås krävs. För det är en milsvid skillnad mellan den ofta passiva skärmtiden i hemmet och det som sker när lärare och förskollärare med sin expertis utnyttjar digitala verktygs potential – där de verktygen gör skillnad när man lärt sig nyttja dem, liksom låter bli där de inte gör det. Och just det valet är förstås något som ska lämnas till professionen och inte vara en fråga vare sig för populistiska politiker eller nostalgiska och oroliga föräldrar – vars bild framförallt formas av hur de ser de unga använder sina skärmar hemmavid, vilket ju är något helt annat än hur de nyttjas i skolan, inte minst om man mäter tiden de nyttjas. 

I tider av sönderfall, som den vi lever i idag, bildas det alltid två läger. Ett läger med individer som söker sig bakåt till vad som var tidigare, som genom magiskt tänkande tror att någon form av yttre omständighet kommer att möjliggöra fortsatt välstånd, så länge vi inte tappar fattningen av det vi en gång hade. Ett annat läger ser verkligheten som den är och fattar de beslut som krävs för omställning. När jag tittar på debatten som förs idag blir jag ledsen att se att Sverige inte längre är ett land värdigt reform. Inte längre är ett land som förstår att ansvarsfullt agerande kräver insikt och förståelse och en tydlighet i kommunikation. Att så fundamentalt välja att misstolka digitalisering till ett skifte i media eller en fråga om kabelgrävning är under all kritik. Om man skulle fråga invånarna vad de ser som viktigt, tror ni att de då skulle säga att offentlig sektor är i behov av verksamhetsutveckling, eller att allt är bra som det är? /Prof Johan Magnusson 

För nog behövs det verksamhetsutveckling i tider där vi vet att det ekonomiska utrymmet snarare kommer krympa än öka? Magiskt tänkande lär inte ta oss ur kommande kriser. Vi som individer behöver uppenbarligen lära oss hantera våra digitala verktyg mer medvetet och utifrån gynnsamma förhållningssätt – i vår vardag. Barnen gör inte som vi säger, utan som vi gör. Det är stor skillnad på medvetna förhållningssätt och strategier än generella försök till förbud, vilka lätt dessutom slår tillbaks när man väl lämnar den skyddande bubblan. Det finns risker – men de byggs bäst bort genom utveckling av gynnsamma förhållningssätt (här har ex Internetstiftelsen mycket gediget material)

 ”Människan är dömd att vara fri, för när hon väl kastats in i världen är hon ansvarig för allt hon gör.”/Jean-Paul Sartre

Man kan tänka sig en skärm-existentialismens variant: ”Människan är dömd att vara fri med sin skärm, för när hon väl kastats in i den är det bara hon som kan avgöra vad som är lagom.”/Lisa Irenius

Nedanstående lista redovisar några av mina nuvarande val. Det säger ingenting om vad som är lagom för dig eller någon annan. Var och en behöver själv avgöra vad som är rimligt gynnsamt förhållningssätt – och ta ansvar för sina val och dess konsekvenser. 

Är det du som styr mobilen, eller är det den som styr dig? /Emanuel Karlsten, kommande poddblogg på haldor.se/blogg

• Jag tar aldrig med mig mobilen in i sovrummet.
• Jag har normalt inte med mig mobilen in på toaletten.
• Jag lägger ifrån mig mobilen vid matbordet och i TV-soffan (funderar dock över om det passiva TV-tittandet är så mycket bättre, egentligen?)
• Jag läser bok varje morgon innan jag läser nyhetssammanfattningarna i sociala medier. Men det får inte vara skönlitteratur, för då fastnar jag alltför lätt.
• Jag lyssnar på böcker och tankeväckande poddar i min vardag, ofta ute på promenad.
• Jag läser digital tidning som är lätt att bära, lätt att dela utan att pappersåtervinning svämmar över.
• Jag skriver nästan inget för hand och har inte gjort så på länge – men allt jag antecknar och skriver ner finns nu också digitalt sparat och säkert åtkomligt för senare smidig bearbetning. Det betyder förstås inte att vi inte ska lära oss att skriva korta läsbara texter för hand eller att den som så önskar ska hindras från att utveckla välskrivning, men att inte få lära sig nyttja ordbehandlingssystem idag lär bli ett långt större problem framåt.
• Jag läser bara mejl och teams när jag själv vill, inga notiser stör mitt fokus.
• Jag skriver inget elakt på nätet (heller). Det finns liksom ingen anledning.
• Jag låter mina barn ha tre skärmar igång samtidigt, så länge de visar goda skolresultat.
• Jag tror inte på generella skärm/mobilförbud, men absolut på medvetet skärmavstående. Den går faktiskt att lägga ifrån sig. Faktiskt. 
• Jag är fortsatt nyfiken och utforskande, försöker ta reda på och lära mig mer och skaffar mig gärna tankespjärn som utmanar det jag tror mig veta. Tillsammans kommer vi längre!

Vad är klokt för mig att göra nu?

Det vi gjort hittills, kommer det att ta oss vidare?

Jag avslutar med en riktig klassiker som förstås står sig allt sedan 1859: inledningen till Charles Dickens roman Två städer:

Det var den bästa av tider, det var den värsta av tider, det var en tid av vishet, det var en tid av dumdristighet, det var en epok av tro, det var en epok av skepsis, det var Ljusets säsong, det var Mörkrets säsong, det var hoppets vår, det var förtvivlans vinter… 

Tillsammans kommer vi längre!

PS Tisdagen 29/8 har Prinsparets stiftelse en öppen föreläsning för vuxna med barn i sin närhet på temat nätsäkerhet – du kan anmäla dig här! DS.