Nedkoppling: efter sol kommer regn, kommer sol…

Efter högst energigivande samtal med Anna Nygren om skola idag och imorgon –inkl planer för en konferens på typ tema ”bättre måluppfyllelse i en skola för varje elev”, med hjärnforskning, energi och praktiska och konkreta verktyg för att gå vidare med i januari – var det dags för lunch ute i solen. Trodde jag, lagom till vi satt oss kom regnet. Ett kort men intensivt sommarregn, snart nog var solen på plats igen.

Då vi pratat en del om vikten av att stundtals och medvetet koppla ner i en alltmer uppkopplad värld kunde jag inte låta bli att dra parallellen dit:

Vi skulle inte uppskatta vårsolen lika mycket om den alltid sken. Regnet är eftertraktat när det möter regntörstande mark, men kommer det för mycket och för länge är det inte längre roligt. Men då uppskattar vi i gengäld minsta solglimt desto mer!

Vi uppskattar ofta omväxling. Just vädret kan vi inte göra så mycket åt, men när det gäller vår egen upp- och nedkoppling ligger den i stor del i våra händer. Ja, faktiskt – i våra händer.

Det finns bara två Måsten:

  1. Måste dö.
  2. Måste välja.

Jag är tämligen ofta uppkopplad. Mejl och olika sociala medier är en icke oföraktlig del av mitt skolledarskap – samtidigt som jag lyckats vara runt i hela verksamheten nästan varje dag jag är på plats. Det personliga mötet är förstås väldigt viktigt, men ofta nog har detta möjliggjorts tack vare tidigare kontakter i den mer digitala världen.

Fram till midsommar kör jag som vanligt hårt. På midsommarafton leder jag dansen kring stången i Sollentuna och Solna. Det kräver sin energi, men ger också energi. Efter midsommar sparkar jag av mig skorna och  lägger undan mobil, dator och andra skärmar HELT i minst fem dagar. Första dagarna kliar det i fingrarna för att kolla vad som hänt, eller bara av (o)vana, men sedan går det över. Och skapar förnyad medvetenhet.

Jag väljer när och hur jag är upp- respektive nedkopplad. Detta går att lära sig. I en digital värld är det kunskaper som man behöver tillägna sig, om man inte redan har dem. Och de lärs förstås bäst in i verkligheten, inte skild från verkligheten. Medvetet och med respekt för människors likheter och olikheter.

Digital teknik kan verkligen

  • tillföra
  • störa
  • förstöra

/Anna Nygren, Ung livsstil

Hur väljer du att göra? Hur skaffar du energi? Hur ger du energi?

Behövs i skola o på nät: Tre stora K

I dag har mången lärare gått på semester vilken följs av ferie. Barnen har sommarlov, de stora ska hänga med kompisar och den lilla får idag hänga med farmor då fritidshemmet har viktig planeringsdag. Jag blir påmind om hur jag ofta var med min ”Fava” dessa dagar, känslan av hennes klokskap, kunskap och kärlek bär jag med mig med stor tacksamhet.

Själv ska jag på seminarium om ett bra IT-system innan intervjuer för de sista saknade lärartjänsterna på Glömstaskolan tar vid, innan en kväll med goda lärarkollegor vid havet. Också det viktigt – återhämtning efter perioder av stress.

När jag har tid och möjlighet tittar jag gärna in på Twitter, då nätverket där som helhet ger mer än det kostar. Det sägs att Twitter förvandlats från gemensam lekplats till offentlig skampåle, men jag kan inte riktigt se det. Antagligen för att jag väljer att uppehålla min tid och kraft mer vid det positiva än det negativa. Dessutom följer jag förstås de som skriver saker som intresserar mig och är öppna för rak och ömsesidig dialog. För mig är det ingen stor sak med avföljning, det visar bara att man inte ger tillräcklig positiv energi eller skriver ointressant. Blockering är jag dock ytterst sparsam med, men bra att det finns.

Jag tar ansvar för vad jag skriver på nätet om du tar ansvar för hur du väljer att uppfatta det jag skriver.

Att man tänker och tycker olika i sakfrågor är en grundbult i varje demokratiskt samhälle. Det akademiska samtalet, där man vågar provtänka tillsammans och vrida och vända på argument är viktigt. Men det finns sällan anledning att gå över på person.  Jag är i allmänhet tämligen positiv i sociala medier. Inte för att jag räds vara kritisk, men för att jag funnit att andra kanaler ofta fungerar bättre. Har jag problem med en chef tar jag det direkt med chefen. Om hen inte lyssnar så tar jag det med nästa chef.

Fredagar kan man visa lite extra uppskattning på Twitter, genom #ffse. Idag blev jag rörd och stolt när jag omnämndes: 

#ffse till @blixtgordon13 – du är en människa som behövs för skolans utveckling. Du har klokhet, kunskap, kärlek. Tre stora K.

Vilket sedan gav inspiration till detta inlägg som var tänkt att handla om hur viktigt dessa tre K är för den som arbetar i skolan, men som du märker återigen hamnade i något delvis annat. Nåja, på eftermiddagens intervjuer vet jag i alla fall vad jag ska leta efter:

  • Klokskap
  • Kunskap
  • Kärlek

Värdefull konfirmation

I dag bevistades konfirmation för en god väns barn. Vuxenpoäng på det?  En del var sig likt sedan min i slutet av 1900-talet, annat nytt. Kontinuitet i förändring! Jag tror vi mår bra av att ha en del fasta ritualer och riter, som bryter vardagens lunk och tydligt visar tidens gång. Varför då inte passa på att även ingjuta påminnelser om en del värden som också torde kunna vara fasta över tid, oavsett livsåskådning:

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du …

Det finns en uppgift just för dej
Men du är fri att göra vad du vill med den
Säga ja eller nej /Psalm 791

I övrigt tänker jag att man kunnat välja fler lättsjungna och medryckande psalmer när man nu fyller kyrkan – signalvärden och känsla av begriplighet ska inte underskattas. Att däremot stämma upp Star Wars Theme vid utgång var smått genialiskt och gav en väldigt god stämning.

Sommaravslutning i skolan är en annan av dessa riter som mår bra av viss kontinuitet i förändring. Även där är det viktigt vad vi väljer att förmedla. Säger vi

Åh, vad skönt att läsåret äntligen är över! Nu ser vi fram emot ett långt sommarlov!

– så är det klart att det säger något om hur vi ser på tillvaron och vad vi gör tillsammans. Om vi istället väljer att säga:

Tänk vad mycket vi upplevt och lärt det här året, nu gör vi en bra paus innan vi ses igen och fortsätter resan till hösten!

– så säger det något annat. Här tror jag vi behöver tänka och göra klokt. Som erfaren lärare har man också stött på en och annan elev för vilket sommarlovet faktiskt betyder något helt annat:

Magnus, nu dröjer det tio veckar innan jag vet att jag får mat varje dag och någon som ser mig så som du gör.

Här skulle förstås samhället långsiktigt tjäna på att ta ett bättre ansvar, samtidigt som jag anser att skolan mår bra av denna paus mellan lärare och elever. Undervisning, inkl dess nödvändiga planering och uppföljning, kräver sin tid och sin kraft – liksom den nödvändiga undervisningsrelationen. För eleven ovan var förstås min uppgift som lärare att lämna in ännu en anmälan till socialtjänsten, samt i övrigt se till att eleven hade det bra minst 178 dagar om året och där fick med sig de kunskaper och värden hen behövde för att kunna bygga sig en bättre framtid (vilket jag förstått lyckades).

Jag tror ju på kontinuitet i förändring – dvs en del saker förtjänar faktiskt att bestå över tid, andra behöver absolut ersättas/utvecklas/förändras. Balansen dem emellan är viktig! Om detta borde vi tala mer om.

Glad avslutning på er alla!