Alla inlägg av magnus

Panta rei – man kan inte stiga ner i samma flod två gånger

Förra veckan var vi på en timmes visning vid Ljungavikens utgrävningar under ledning av ytterst skickliga ciceronen Ola Palmgren, museipedagog vid Blekinge museum. Han inledde med att kolla vad vi kom ihåg av lågstadiets undervisning kring stenåldern. Ingen kunde direkt minnas något djupare av den (inte ens de unga som var med).

– Men det gör faktiskt ingenting, för det mesta ni lärde er visar sig nu ha varit fel! I väldigt många läroböcker ser vi bilden av stenåldersfamiljen som har sin hydda i strandkanten, där Mamma Yxa garvar skinn, två barn leker vid trädkanoten och Pappa Yxa är ute i skogen och jagar. Så såg det vad vi vet idag inte alls ut eller gick till. Dels bodde man inte enskilda familjer på detta vis, dels visar modern DNA-analys att de spår av jägare man funnit – och utifrån sekelskiftets tankar förutsatt vara män – snarare var kvinnor. /Mikael Henriksson, 1e antikvarie arkeologi Blekinge museum

I Sölvesborg bygger man, som på så många håll i landet, ett helt nytt bostadsområde, här sammanknutet med stadskärnan via Europas längsta gång- och cykelbro . Vid en exploatering som denna får arkeologerna en sista chans att göra fynd innan man gjuter husgrunder. Förra byggomgången drog man ett antal schakt och gjorde en del fynd som bekräftade tidigare bilder med enstaka kokgropar och lämningar efter enstaka hyddor. Denna gång fick man till en framgrävning av fyra större områden istället, vilket ställde allt på ända!

Hade vi vetat det då, hade vi gjort annorlunda. Men man kan inte göra mer än man vet o kan just då.

Ett sextiotal samtidiga hyddor, vid vad som då var strandkant, vilken senare blev översköljd med lera och sand vilket bevarat såväl kokgropar som stolprester, oändligt antal flintskärvor och t o m fiskrester! Enligt Mikael ändrar detta inte bara vår syn på stenåldern på Lister och i Norden, utan snarare för hela världen, fyndet är helt unikt i sitt slag.

”Allt från brons- och järnålder fick vi helt enkelt schakta bort, för att på utsatt tid hinna ner till lagren som var 8000 år gamla”

Utgrävningen har ju sin tid och sin budget (typ 111 miljoner denna gång). 30 000 kubikmeter sand schaktades bort och hårda prioriteringar måste göras. Utgrävning tar sin tid och kräver sitt utbildade manskap – vilka dessutom visade sig vara goda pedagoger som för oss glada amatörer gav liv åt en grop full med gula små träpinnar.

Denna visning gav mig förstås en massa tankar. Det är onekligen häftigt att tänka att någon rodde sin kanot där vi idag seglar 8000 år senare. Det ena ledde så småningom till det andra! Idag använder arkeologer en blandning av handfast och modern, tidsenlig teknik vilket ger helt nya möjligheter. Vår syn på det som hände då förändras över tid, vi filtrerar det ständigt genom vår nutida förståelse. Något annat låter sig förstås inte heller göras, men det är viktigt att vara medveten om att det som idag hålls sant inte självklart behöver vara det imorgon. Detta ger onekligen implikationer till vikten av god undervisning som sträcker sig bortom rabblande av fakta – vilka samtidigt är en grund för att kunna dra slutsatser och sätta saker i perspektiv . Och jag vill påstå att även små sexåringar har en rudimentär förmåga även här vilken kan slipas fram – i en undervisning som upplevs meningsfull, begriplig, hanterbar. Men det handlar om att erbjuda god undervisning utifrån didaktiska val utifrån de förutsättningar som de facto råder, för varje elev.

När man väl fått syn på något nytt perspektiv så kan man inte längre låta det vara osett. Det förändrar för alltid ens sätt att se på världen.

Här några av de böcker jag ska ta mig igenom i sommar, vilka jag räknar med vänder eller förstärker ett och annat perspektiv. Avhandlingen uppe till vänster var tydlig med vikten av att lärare fokuserar mer på innehåll än på teknik (ingen kioskvältare, men viktig påminnelse kring den centrala didaktiken), den i mitten gjorde det tydligt att olika matteböcker i kombination med olika undervisning gav olika elever olika möjligheter att lära det som ska läras, den översta i mitten visar att förskollärarrespons när barn gråter kan – och behöver – göras tämligen olika.

Perspektivskiften fortsätter! Gott så. Och i dessa tider tänker jag som vanligt att konceptet BALANS borde vara än mer påkallat än tidigare. Precis som arkeologerna får vi inte rädas att nyttja såväl traditionell som tidsenlig teknik – medvetet och till rätt saker, för att bättre få syn på tillvaron

patient acceptance, ease of administration and sildenafil side effects treatment options for ED. It is reasonable to discuss the.

.

Det är inte de tusentals små flintskärvorna i sig som blir så intressanta att se, utan berättelsen om dem och vad tolkningen av de innebär.

Fysisk lärmiljö – tankar 2020

Detta inlägg har tidigare publicerats på Pedagog Uppsala – bloggen Tillgängligt lärande

Det kan inte nog sägas, så därför gör jag det igen: Tillgänglig lärmiljö handlar alltid om en HELHET

such as relationship distress, sexual performance concerns,evaluation of most patients. Their use is strongly buy viagra online.

. En helhet där samtliga bitar utgår från de förutsättningar som de facto råder, hänger ihop och hakar i varandra – förändrar man en behöver man förändra de andra med:

• fysisk
• psykosocial/kultur
• organisatorisk/pedagogisk/didaktisk

På gott och ont finns här oändliga möjligheter för lärare och skolledare att förvalta, utveckla, undersöka sin lärmiljö – utifrån vad som händer när vi vågar utmana en stark tradition bära med oss det som fungerar och testa annat som kan tänkas fungera bättre framåt och med ett mer vetenskapligt och datadrivet förhållningssätt faktiskt undersöka den konkreta tillvaron.

Både jag och professor Frelin har letat och letat, men ännu inte hittat någon forskning som stödjer att öron och uppmärksamhet skulle fungera bättre för att man sitter på en hård stol…

Däremot vet vi, med stöd i evidens, både att distraktioner stör inlärning samt att medveten variation har många positiva fördelar. Variation utifrån att individer är olika med olika behov, men också variation över tid. Rörelse och lek har sin tid, fokus och koncentration sin. Vi kan förstås önska att klassrummen vore större, med fler grupprum tillgängliga – men i första taget lär det inte hända – och mycket går att göra även i ett högst traditionellt 60-kvadrats klassrum! Att de flesta i norden är just 60 kvadrat sägs ha sin förklaring i att en byråkrat på 1800-talet tyckte det var lagom och sedan har det fortsatt – inte heller här har jag hittat någon direkt forskning som stöd. Precis som när det kommer till gruppstorlek – 25 personer i grupp är perfekt för att spela fotboll (två elvamannalag, avbytare, domare, coach) eller sjunga i kör, men i övrigt? Även här kan det finnas stora vinster med variation. Vilket kräver sin organisation, men går att göra, om man vill.

Ett exempel på vad som kan göras om man ändrar sammanhang i ett vanligt klassrum i en vanlig skola hittar vi i Småland:

”Genomgångarna om vad som skall göras på lektionen sker i en soffa och saccosäckar, bara någon meter framför tavlan och läraren. När eleverna sedan i sin egen takt har förstått uppgiften så får de gå till sina kontor och börja arbeta.
De elever som inte riktigt förstått uppgiften får sitta kvar framför tavlan och läraren för att få mer vägledning.”

För hur fungerar egentligen ett rum fyllt med bänkar i kombination med rörliga barn med särskilda behov? Ofta lite sisådär. Kan man tänka och göra annorlunda? Ja, uppenbarligen så:

En skola i Uppsala som arbetat medvetet och gjort en del intressanta upptäckter kring den fysiska lärmiljön på vägen är Bälinge skola. Det har även handlat om hur man kan organisera på andra sätt än man gjort tidigare – med andra, goda resultat. En annan är Knutby skola – och det finns säkert många fler som jag tyvärr bara inte hunnit besöka än (tips tack!)

 

 

Att göra som man alltid gjort och förvänta sig ett nytt resultat, är höjden av dårskap.

Ett av höstens lärarnätverk hade tillgänglig lärmiljö som tema – kollegialt kan vi absolut komma längre än var för sig. För den som vill grunda sitt kollegiala arbete mer i forskning kring inkluderande lärmiljöer släppte Ifous precis sin sammanfattning utifrån det projektet, förra året kom deras rapport som fokuserar på skolmiljön.

För några veckor sedan sändes ett webbseminarium på temat hur digitala verktyg kan tänkas förändra skolans lokaler, med konkreta exempel från skola, forskning, fastighetsförvaltning, vi kan alla se det nu i efterhand.

Till syvende och sist: det mesta handlar om HELHET och om ledarskap, ledarskap, ledarskap.

Varmt lycka till på färden! Här finns att göra.

Bloggpaus/flytt

Som ni märkt har det inte blivit mycket bloggande här på sistone

adverse effect is nausea which is usually minimal at lowermaintain your erection to completion of How long does cialis take to work?.

. Det har som alltid flera orsaker, men en av de främsta är förstås fullt fokus på det nya jobbet som verksamhetsutvecklare i Uppsala grundskolor, med ”tillgängligt lärande” på mitt visitkort om jag nu hade haft något .

Jag bloggar dock lite där: Tillgängligt Lärande, Pedagog Uppsala

Reflektionsperspektiv

En del av rektorsutbildningen är Professionshandledning. Man möts i en mindre grupp med en extern, utbildad handledare ca 2 gånger per termin för att tillsammans och strukturerat skapa lite perspektiv på tillvaron. Idag var ett sådant tillfälle. Mycket har hänt på ett knappt år – tre av fem i gruppen har bytt huvudman ”enough-is-enough”, och för de andra står jobbet långt ifrån still . Handledningen ger onekligen möjlighet för alla deltagare att få ett nytt perspektiv på vardagen, med ny energi att agera, på delvis nya vägar . Helt suveränt!

Jag har sagt det förr, men säger det igen:

Handledning borde vara ett naturligt och självklart inslag för alla oss som arbetar i skolan, precis som det är för andra yrkesgrupper vilka arbetar nära andra människors välgång.

Läkare, kuratorer, sjukgymnaster, psykologer har i allmänhet någon form av professionshandledning i vardagen. Alltså inte enbart om det är något problem, utan även främjande och förebyggande

scrubbing floors 3-6awareness that ED is a disease and is currently easily How does cialis work?.

. Jag är övertygad om att det i längden vore en mycket effektfull åtgärd för att få fler att både orka och utvecklas vidare.

Ett annat sätt att reflektera och ges perspektiv är att låta sig intervjuas i olika sammanhang – alternativt blogga, eller söka tankespjärn i sociala medier (om man nyttjar generositetsprincipen klokt). Eller varför inte vara med i en podd? Själv hade jag förmånen att för en tid sedan gästa Heddi Mobaraz Pedagogik och Ledarskap – en podd som jag vill påstå vågar ställa lite mer obekväma frågor än många andra gör.

Nöjd kund i skolan? Om, hur och När?

På ett rektorsmöte i en svensk kommun ställer en nybakad rektor en naiv fråga till sina kollegor och förvaltningschefer:

”Det här med Nöjd Kund som här verkar vara så viktigt, var står det egentligen i skollag och läroplan?”

Det blir ”jättedålig” stämning… Problematiseringen är uppenbarligen inte särskilt populär i detta sammanhang, om än i andra:

”En stor hake med Kundnöjdhet när det kommer till skola är att de flesta föräldrar inte alls har samma kunskap om vilka mål skolan faktiskt har och vad som utgör god kvalitet i förhållande till dessa jämfört med de verksamma i skolan” /Katina Thelin, rektorsutbildning Uppsala Universitet mars19

”Rena attitydundersökningar, t ex brukarundersökningar, som beskriver ’hur nöjd man är’ eller ’hur man trivs’, kan därför knappast ses som utvärderingar i strikt bemärkelse” /Gunnar Åsén, Utvärdering & pedagogisk bedömning i förskolan (Liber 2015, kurslitteratur RUT)

Lite såhär tänker jag om Nöjd Kund som utgångspunkt i skola:

  • Tiden & Kraften är begränsad.
  • Lärare och skolledare har ett uppdrag från riksdag och regering.
  • Jag ogillar starkt att betrakta elever och föräldrar som kunder.
  • Jag ogillar starkt att som vårdnadshavare bli betraktad som kund.
  • Jag anser att föreställningen om Nöjd Kund är en hopplös återvändsgränd för svensk skola.

Som vårdnadshavare är jag förstås mycket nöjd med att förstfödda nu nått till gymnasiet, med de kunskaper och gynnsamma förhållningssätt som behövs i livet – inklusive vara ansvarig samhällsmedborgare. Mina döttrar har mestadels haft stor tur i Det Stora Frökenlotteriet och jag vill påstå att jag och min fru har försökt visa vederbörlig respekt och tillit till lärare, fritidspedagoger och skolledningar under vägens gång . Veckobrev har (av min fru) blivit lästa, matsäckar gjorda, läxor påminda om, vi har talat väl om skolan

system and adequate blood supply to the penis and apage 23EVALUATION AND ASSESSMENT How long does sildenafil last?.

. Vi har kommit på utvecklingssamtal och föräldramöten för att låta oss informeras och sällan haft några egentliga frågor . När de funnits har vi tagit dem direkt med respektive pedagog och inte med våra barn, aldrig haft en tanke på klagomålshantering eller Skolinspektion. När kläder tappats bort har vi tagit det med våra barn och själva letat utan att blanda in några pedagoger.

”Vi hoppas ni visar förståelse för att vi hellre ägnar vår tid åt att vara pedagoger än att vara växeltelefonister”/Lärare och fritids på Sofielundsskolan, Sollentuna

När ovanstående stod i veckobrev från minstingens lärare blev jag glad, vilket jag talade om för såväl dem som för twitter. Det är tragiskt att det ens ska behöva sägas, men bra att någon gör det . Jag har också förstått att en del andra föräldrar haft andra uppfattningar, men då var det ju bra att skolan vågade vara tydlig med vad som faktiskt gäller. Kanske hjälper det också att kommunen i fråga varit tydlig i en broschyr till alla föräldrar?

Ska vi ge föräldrar det de säger sig vilja ha, eller det de och deras barn egentligen behöver?

Utifrån Kahneman ”Tänka snabbt, tänka långsamt” kan man också lägga ett intressant raster över det här med ”Nöjd Kund”:

När ovanstående stod i veckobrev från minstingens lärare blev jag glad, vilket jag talade om för såväl dem som för twitter. Det är tragiskt att det ens ska behöva sägas, men bra att någon gör det . Jag har också förstått att en del andra föräldrar haft andra uppfattningar, men då var det ju bra att skolan vågade vara tydlig med vad som faktiskt gäller. Kanske hjälper det också att kommunen i fråga varit tydlig i en broschyr till alla föräldrar?

Ska ”kunden” bli nöjd:

  • NU ska vi fokusera på att
    • hålla ordning på barnets kläder
    • skapa en konfliktfri miljö, som är helt utan lärorika risker
    • ha de läromedel som ”kunden” önskar och förväntar sig
    • alltid ta oss tid att prata med ”kunden”, närhelst den vill och kan
  • SEN ska vi fokusera på att
    • uppmuntra, träna och lära gynnsamma förhållningssätt
    • lära barnen hantera sina konflikter, sitt mindset och sin tillvaro
    • välja de läromedel som fungerar bäst i vår undervisning
    • fokusera på undervisning och elever under skoltid

Som så ofta är det två sidor av myntet. Det handlar dels om föräldrar som – förstås av tänkt välvilja för sina barn, det käraste de har som de skickar rätt i våra händer – behöver en förståelse för sin roll, Men det handlar också om att vi i skolan ibland behöver visa mer råg i ryggen, ta oss ett pedagogiskt tolkningsföreträde och följa det som faktiskt stått i läroplanen sedan 1994:

Skolan ska klargöra för elever och föräldrar vilka mål utbildningen har, vilka krav skolan ställer och vilka rättigheter och skyldigheter elever och deras vårdnadshavare har. Att den enskilda skolan är tydlig i fråga om mål, innehåll och arbetsformer är en förutsättning för elevers och vårdnadshavares rätt till inflytande och påverkan. ”/Lgr11 (och Lpo94)

Om vi inte lyckas backa från återvändsgränden Nöjd Kund tror jag tyvärr Fröken Ann (Hultman-Jakobsson) åter satt insiktsfulla ord på tillvaron:

”Men den här utvecklingen är ju knappast föräldrarnas fel, utan vi har skapat ett samhälle där vi bjuder in till individens rättighetskalas, varsågod och välkommen att tycka till om allt och lite till, och är du inte nöjd så tryck på denna app och du kommer direkt till en lättförståelig meny för hur du anmäler din fråga till myndigheten X. Skyldigheter? nej var bara lugn, här har vi bara rättigheter, var så god och välj ur menyn – jag vill klaga lite, jag vill klaga mycket, jag vill klaga mest. Du kan också kontakta juridikföretaget VI FIXAR ALLT om du önskar överklagandehjälp!” /Fröken Ann

Flow här och var – även i undervisning?


Har åter varit ute en sväng med förstföddas Laserjolle. Precis på gränsen att jag fixade balansen denna gång. Men jag blev också påmind om de där ögonblicken när allt, precis allt, stämmer och man formligen forsar fram över havet i god balans, med kontroll och maximal utväxling.

Precis som lite senare, när vinden tilltog och vi var på badstranden och de stora vågorna rullar in. Sisådär var tredje hamnade jag rätt i läge, så jag surfade i framkant på vågen, långt in och med god fart.

Eller som i skidbacken – ni vet de där åken när allting stämmer och man far nerför i fullständig kontroll men samtidigt på gränsen och utan egentlig ansträngning. Samma som kan erfaras några varv på en danskväll med polskor – ibland bara stämmer det med underlag, rotation, partner, jämvikt, balans, steg, musik…

Och lite samma sak kan det vara med undervisning. Ibland stämmer allt och mötet mellan elever, lärare och innehåll blir till magi, arbetsformerna levererar lärande, alla har fokus på rätt saker. Precis som med seglingen, surfen, skidbacken eller polskan så är det inte alltid det händer, ibland går det faktiskt till och med käpprätt åt skogen eller kapsejsar. Då får man ta sig upp ibland och lära av det som hänt.

Arbetsro kan det (nästan) alltid vara, men lär de sig något? Vad lär de sig? Vad är viktigt att kunna här och nu respektive sedan? Är alla engagerade och fokuserade? Nivån lagom? Variationen? Mina möjligheter att stötta och utmana?

Ibland händer det och ibland inte, även om förutsättningarna kan vara lika. Jag tror inte det är möjligt att alltid vara på topp eller att det finns superlärare, utan snarare att allt det där tragglet på vägen tillsammans med väl fungerande relationsprofessionalitet är det som sakta men säkert ger underlag för att då och då uppleva den där magin.

Vi talade också om detta igår på tredje Zoom-samtalet i årets Pedagogiska LäsLyft, hur vi tillsammans kan få mer undervisning att bli framgångsrik och hur vi som system behöver reagera och agera när elever ändå inte lär sig. Och det utan att hamna i NPM-återvändsträsket.

”De bästa skolsystem implementerar processer för att följa elevernas lärande, utvärderar ständigt elevernas prestationer och utformar interventioner för att hjälpa enskilda elever och förhindrar att de misslyckas…. Genom att agera snabbt på den enskilda elevens nivå …förhindrar (systemet) att tidiga misslyckanden cementeras eller leder till misslyckande under lång tid.(s.185 Leda lärande i team, Studentlitteratur – årets bok i Det Pedagogiska Läslyftet)

Intressant var att parallellt med vårt samtal, kring en bok som forskningsbaserad verkligen lyfter många fördelar – liksom utmaningar – med att arbeta i team snurrade det runt en del på twitter om att man inte vill ha kollegor i klassrummet, inte vill få återkoppling, inte vill veta hur det faktiskt går för ens elever genom gemensamt utformade test (eller nationella prov, som ju ändå ska vara ett riktmärke). Märkunderligt, själv anser jag att ensamarbete närmast borde förbjudas – ingen blir sämre av att ha en kollega i sin närhet

sexual function and dysfunction with sensitivity towardin the near future because of the increasing population of little blue pill.

. Sedan kräver det förstås att man arbetar fram en gemensam kultur, där man kan stödja varandra både genom goda exempel men också genom att gemensamt problematisera såväl undervisning som metodik som ledarskap. Det är ju inte minst genom #tankespjärn vi utvecklas! Utgår vi från Generositetsprincipen kan det funka gott!

Till sist två tips på poddar jag funnit väl värda att lyssna på om man är intresserad av nya och gamla tankar kring pedagogik och ledarskap:


Vadan, Varthän?

Ett helt annat par, sannolikt yngst denna uppdansning – men redan lika skickliga.

Ett sus går genom publiken, de knappa 200 som en solig förmiddag i augusti samlats i Ludvika Aveny ger en spontanapplåd. Det tämligen ålderstigna amerikanska paret har precis dansat nästan ett ordentligt varv motsols i Polska och springdans från Hogdal-Lommeland. Jag anar att de flesta som läser detta inte har en aning om varför det skulle vara värt en applåd, samtidigt som nästan alla i salen hade det. De flesta utanför hade inte haft det ens om de varit här och sett det på plats, för det syns inte mycket mer än att paret roterar åt andra hållet än de nyss gjort. De som dansat en del vet att det är mycket svårare, i synnerhet i denna fartfyllda dans. Mycket i tillvaron handlar om kontext, val av perspektiv och förförståelse!

I torsdags provade vi även att vidga en del perspektiv inom en del av denna kontext, genom ett seminarium på temat ”bygdedans som kulturarv och polskmärkesuppdansningen som uttryck för bevarande”. Jag modererade samtalet, med på scen var docent Mats Nilsson och spelmanslärare Jon Holmén, publiken fick med mig som moderator förstås också vara aktiva i och under samtalet. Jag vågar påstå att alla gick därifrån något klokare med någon ny tanke, så får vi sedan se vad det blir av det hela – men kunde också konstatera att mycket har hänt och utvecklats, även om man först kanske inte tror det. Till syvende och sist handlar det mesta om ledarskap, engagemang, ledarskap. Det visste redan Machiavelli på 1400-talet, en del saker är nog ändå eviga:

Det finns ingenting så svårt att ta itu med, inget så vådligt att leda, ingenting så osäkert i framgång som att försöka införa en ny tingens ordning. De som förändrar får nämligen som motståndare alla dem, som lyckats väl i de gamla spåren och endast ljumma försvarare i dem som kan tänkas fungera i det nya . /Machiavelli

I onsdags kurs i bygdedanser med suveräna Torbjörn Sjöberg och Yvonne Hansen. En på många, många sätt olik kurs mot den kurs med Ami vi gick i vintras. Och väldigt olik de kurser jag gick för de stora nedtecknarna för 30-talet år sedan nu. De sistnämnda gick väldigt mycket ut på att de berättade hur man skulle göra (inte helt sällan visade de sedan något som delvis skilde sig från det de sagt) och sedan fick man träna på egen hand, med varierande framgång och sällan med så mycket återkoppling . Med Ami fick vi gå, känna och leka oss fram till samma mål.

Här var det någonstans mittemellan, plus att vi även tvingades tala och tänka tillsammans kring det vi gjorde. Precis som torsdagen bjöd seminarium och inte paneldebatt eller föreläsning. Den stora fördelen med deltagaraktiviteten torde vara att det blir så mycket mer bestående, om målet nu är att man ska lära sig att röra sig medvetet till musik. Dans kan sägas vara synliggjord musik!

Pröva [inte] vart varje ditt steg för dig: endast den som ser långt hittar rätt.” /Dag Hammarskjöld, Vägmärken


Nota Bene
: Jag har inget alls emot givande och bra föreläsningar (jag har genomfört 400 själv med mycken positiv respons, lyssnat på många andra, plus förstås även genomlidit några mindre lyckade)

43The treatment selected by a patient, will be influenced notnever A few times viagra generic.

. Jag kan vara nog så aktiv även då i mitt lyssnande. I synnerhet om jag får anteckna mina tankar på twitter samtidigt…

I onsdags blev jag också påmind om hur viktig det synliga förebildandet är för mig. Jag klarar helt enkelt inte av någon längre muntlig instruktion innan mina tankar så sakteliga seglar iväg. Däremot räcker det att instruktören helt kort visar hur det är tänkt att jag ska röra mig för att det ska gå att omsätta i praktik (på ett folkdansgolv) . För andra var det uppenbarligen helt tvärtom. Och nej, vi vet alla att Gardner inte menade det som sedan blev till en idé om mer eller mindre fasta lärstilar, utan snarare att all framgångsrik undervisning behöver bjuda på variation samt kännas meningsfull och begripligför den som ska lära sig. Rykande färsk skolforskning visar att det även gäller ämnet idrott och hälsa: 

Undervisningen gick i båda fallen ut på att inte bara ”göra”, utan också att lära eleverna att förstå, känna och uppleva vad som sker i kroppen… När lärarnas undervisning breddas från att fokusera på själva rörelsen till att öka elevernas medvetenhet kring den egna kroppen sker en transformationer från fysisk aktivitet till fysisk bildning. /Heléne Bergentoft, intervju Skolporten utifrån sin ytterst läsvärda avhandling

Balans i båt och undervisning


Just hemkommen från en dryg timme i förstföddas nya Laser

• Hypertrophicpotential benefits and lack of invasiveness. Historically, How long does cialis last?.

. För dig som inte vet så är Laser en segeljolle eller snarare tvålkopp på dryga 4,5 meter, med massor av segel och litet centerbord och roder. Den går snabbt när vinden är stadig, vilket den är i dag.

Känslan när allt stämmer är fantastisk – båten forsar fram, seglet är rätt skotat, rodret ligger an och jag balanserar min tyngdpunkt över relingen så att båtens tyngdpunkt blir optimal och farten vidmakthålls ännu en tid.

Vinden skiftar en del såhär nära kusten, så det krävs ständigt små anpassningar av skot, roder och tyngdpunkt för att den fortsatta färden ska forsa fram och inte sluta i ett abrupt kapsejsande (å andra sidan får man väl bjuda alla på stranden på något, det är ju varmt i vattnet och flytvästen förstås på).

Att segla är både enkelt och komplext, beroende på hur man betraktar det. Det handlar om mötet mellan

  • vinden
  • vattnet
  • båten

Precis som undervisning, som handlar om mötet mellan

  • eleven
  • innehållet
  • läraren

Får man till det rätt – anpassat efter rådande situation och kontext – kan magi lätt uppstå. Och man har nytta av teoretisk kunskap – men behöver lära sig i praktik, på sjön, utifrån de förutsättningar som råder där och då. Stadigt har man chansen att bli en bättre seglare. Precis som med undervisning, just nu har vi åter ett Pedagogiskt LäsLyft där vi läser och fördjupar/breddar en gemensam bok med samtal online
.

”Bedömningsprocessen i en professionell gemenskap för lärande går inte bara ut på visa vad en elev har lärt sig, utan på att förbättra alla elevers kunskapsutveckling. Först när medlemmarna i de samarbetande teamen använder resultaten från de gemensamma bedömningarna för att identifiera och svara på enskilda elevers specifika behov, och för att analysera och förbättra sin individuella och kollektiva yrkespraktik, är skolan en verklig professionell gemenskap för lärande. /Dufour o Marzano, ”Leda lärande i team” (Studentlitteratur 2017)

Apropå det här med online vore det mycket värt med lite BALANS även där, tänker jag. Just nu kastas mycken mer eller mindre grund forskning och tyckande omkring gällande skärmtid och annat. Att vi behöver balans mellan stillasittande och rörelse känns inte direkt som kärnfysik. Att vi lever i en digital värld är också självklart. Att vi därmed behöver lära oss att hantera den känns självklart. Mer medvetna och gynnsamma förhållningssätt, mindre pekpinnar tack! Siri Helle uppfattar jag som en med såväl god förankring som god balans här
.

”In a world of change, the learners shall inherit the earth, while the learned shall find themselves perfectly suited for a world that no longer exists.” /Eric Hoffer

Också det här med att skriva för hand alltid skulle vara bättre… De studier som det ofta hänvisas till är förstås utförd på informanter vana vid att anteckna för hand. Personligen har jag knappt antecknat något väsentligt för hand de senaste 25 åren och vågar påstå att jag minns bra mycket ändå. Dessutom hittar jag via datorns Spotlightfunktion allt jag någonsin noterat, om det nu skulle handla om fakta, mina mötesprotokoll är också klara i samma stund mötet är klart. MEN jag går inte ut och förespråkar att någon som trivs med det ska sluta anteckna för hand, utan tänker att det behöver vara ett personligt val, utifrån vad man finner fungerande för en själv och den kontext man befinner sig i.

Balans, någon?

Från Joakim Öbergs ytterst läsvärda avhandling, klicka för länk

#pedaläslyft No3 – nu kör vi!


2015 startade Det Pedagogiska Läslyftet genom en fråga och ett hugskott på twitter. Jag var inte med i diskussionen där och då, men kom med ganska snart efter. Tanken var helt enkelt att den som ville vara med och läsa och diskutera en pedagogisk bok tillsammans med andra som också ville göra det skulle göra så, digitalt och oberoende av tid och rum. Varken svårare eller lättare än så, varken mer komplicerat eller genomtänkt än så.

Det gav förstås väldigt mycket när människor med olika erfarenheter och tankar tänker samman kring en gemensam text. Inte i syfte att få rätt eller komma fram till en gemensam bild, utan i syfte att var och en ska lära känna texten och de implikationer den kan tänkas ge för att kunna göra den egna verksamheten något bättre.

Det pedagogiska läslyftet samlade snart en stor skara, med varierad ambition och möjlighet att delta. Allt skedde digitalt, så tid och rum var inte längre den stora begränsning det ibland kan vara, men självklart är tiden och kraften ändå begränsade storheter och på sommaren bör förstås även återhämtning, bad, familj, grillning mm prioriteras högt

case of erectile dysfunction, problems may be lifelong or sildenafil therapy or marital therapy) for individuals or couples.

. Men också läsning av allehanda slag, nog så svårt få till ibland – då kan ett #pedaläslyft bidra till att skapa lite inramning och god energi.

Att läsa professionell litteratur kan också det vara en form av avkoppling. En avkoppling som när det görs frivilligt och för ens egen skull också kan skapa ett nytt lugn framåt, när man står något stadigare på i lugn och ro funna insikter som man kan omvandla till en mer fungerande vardag med eleverna i höst.

Boken vi denna gång valt att – när du vill och om du vill – läsa tillsammans är ”Leda lärande i team” av DuFour och Marzano (Studentlitteratur 2017). Den ska enligt säker källa fungera lika bra att omsätta i praktik för:

  • Lärare
  • Förskollärare
  • Fritidspedagoger
  • Skolledare
  • Skolchefer
  • Andra som leder grupper vilka ska lära sig något tillsammans

Det hela fokuseras kring Facebookgruppen ”Det pedagogiska läslyftet” och är något vi gör tillsammans, så det verkligen lyfter. Du som vill vara med ansöker om medlemsskap och deltar sedan utifrån egen ambition och egna möjligheter, med konstruktiva frågor, funderingar, reflektioner

. Vi får se var det landar, men utgår från generositetsprincipen att varje inlägg ska föra tanken framåt och skapa större förståelse för det som diskuteras
. Sak och inte person ska stå i fokus, vi ska alla växa genom att dela tankar utifrån #sharingiscaring.

”Det pedagogiska läslyftet har gett mig otroligt mycket denna sommar. Jag har själv valt när jag skulle läsa och gå in i gruppen och kommentera. Diskussionerna ligger kvar i gruppen och det är helt ok att hoppa in när som helst och fortsätta. I andra grupper har det diskuterats om det är ok eller inte att läsa pedagogisk litteratur på semestern. Det är ju just det som är kanon med vårt avtal. Jag väljer själv när jag vill förlägga min tid. Själv tycker jag det är toppen att läsa på sommaren när det är lugnt, men det bästa med #pedaläsyft , som taggen till bokcirkeln kallas, är frivilligheten
. När du vill och om du vill är mottot.” /
Sara Bruun, Skolvärldenbloggen 2015

Vi drar så sakteliga igång måndag 15/7 2019 – i Fb-gruppen ”Det pedagogiska läslyftet”. När du vill och om du vill!