Vad ska vi (sluta) göra?

Jag har tagit två dagars paus från verksamheten på Glömstaskolan för att åka till Mittlärande (Sundsvalls Skolforum), hålla föreläsningar och leda lunchsamtal, lyssna på föreläsningar och hänga på pedagogisk pub. Alltid lika givande med perspektiv och påfyllning.

Det är givande och roligt att föreläsa när många verkar uppskatta det. Det är inspirerande och givande att lyssna på andra som föreläser. Men det är alla möten i olika pauser som verkligen gör skillnaden, när jag får chansen att bryta tankar med andra som också brinner för svensk skola. Att vi har olika utgångspunkter och kontext berikar samtalet – så länge vi visar varandra tillbörlig respekt och utgår från att vi alla vill varandra väl och försöker förstå varandra i syfte att bli klokare och mer medvetna. Tack alla som bidrar här!

Två olika teman etsade sig fast hos mig:

Snälla, sluta med alla dessa projekt och lyft. Utveckling av undervisning måste göras av professionen och vara en permanent struktur i skolan. /Per Kornhall, Mittlärande

Fram till 2011 hade Netflix som affärsmodell att skicka runt plastbitar med posten (dvs dvd-filmer). Då ändrade en vågad VD affärsmodell till internetstreaming och till en början störtdök aktiekursen när olyckskorparna samlades. Idag har de en stor del av marknaden och min sexåring förstår över huvudtaget inte konceptet med TV-tablå.

Det jag vill titta på finns att titta på, när jag vill, på valfri skärm.

När ett mobilföretag valde att göra världens bästa mobiltelefon för röstsamtal, lanserades samtidigt ett annat en sk smart telefon som den samlade expertisen var tämligen överens om att den skulle floppa. Idag säger ungdomarna när jag frågar om de inte ska ringa varandra istället för att skicka ändlösa rader med meddelanden med sina telefoner:

Men pappa, jag har väl inte hens nummer heller.

Jag tror överlevnadsfrågan för skolan är att (sluta) göra rätt saker. Vi behöver grundstrukturer som stödjer en lärande organisation. Där förändring, anpassning, utveckling är självklart och inget som sker i käcka projekt. Allt som inte bidrar till elevers kunskapstillväxt och utvecklande av kunskaper och värden behöver skalas bort – för att vi ska ha tid, kraft och energi att fokusera på huvuduppdraget. Det är ett uppdrag där både stat, huvudman, förvaltning, rektor och legitimerad lärare var och en måste göra sin del. Varje nivå har sitt ansvar för att fortsätta utveckla verksamheten och (sluta) göra rätt saker. Så enkelt och så svårt är det!

På APT, vilket avrundar veckan varje fredag, ska vi alltid ha en punkt ”Vad har vi slutat göra den här veckan?”.

Luthers ungar och våra – So Good

I går var jag och såg dottern medverka i en väldigt fin föreställning ”Luthers ungar”, en barnmusikal av Karin Runow med anledning av reformationens 500 år. Den inledande sången var något av ett tema:

”Jag är jag och du är just du, vi som lever nu är barn av vår egen tid. Hur vi ser på världen omkring och på våra liv, det hör i hop med den tid som vi lever i.” (K Runow, 2016)

Luther verkade i en tid med omvälvande förändringar och han var en aktiv och tydlig del av dem. Tryckpressen gjorde det möjligt att sprida information på sätt som tidigare varit omöjligt. Men bara för att möjligheten fanns tekniskt var det inte självklart att den skulle nyttjas för att exempelvis sprida evangeliet på ett språk vanligt folk faktiskt förstod, det krävdes framförallt ett nytt tänkande för att det skulle ske. Och stort mod. Trots hårt motstånd valde Luther att hålla i, hålla ut, hålla om i sin övertygelse om att information, bildning och läskunnighet var för alla – även för flickor. Även om det fanns de som redan då påstod att det var direkt hälsovådligt att läsa.

Hans ihärdighet förändrade vår världsbild på sätt som vi idag har svårt att riktigt omfamna. Här kan en musikal med sitt estetiska uttryck bidra högst konkret till förståelse, för såväl yngre som äldre. Föreställningen avrundade framåtriktad:

  • Vad drömmer du om? Vad tycker du borde förändras?
  • Vad kommer man att säga om vår tid om femhundra år?
  • Det kan vi inte veta.
  • Men på samma sätt som Martin Luther och andra människor som levat före oss har påverkat vår tid, kan vi vara med och påverka hur det blir i framtiden.

För så är det ju:

Framtiden kommer inte till oss. Vi är med och skapar den.

I torsdags bjöd förstfödda med klasskamrater oss föräldrar och syskon på middag, gemensamt tillagad i hemkunskapen. Ett både smart och ytterst trivsamt sätt utöka såväl klasskassa som gemenskapen – plus konkret få erfara att jag och vi kan och gör skillnad. Hon går i sjuan och jag kunde inte låta bli att fascineras av tonåringarna. Barn men ändå inte, på väg mot vuxenblivande.

Samtidigt – Zara Larsson gör succé i en amerikansk talk show och en 15-årig kille skjuter en annan man i Malmö. Två extrema bilder av samma land men också precis det som är Sveriges stora möjlighet och utmaning. All beundran till lärare som arbetar på högstadiet! Samtidigt som högstadielärare nog så ofta beundrar de som orkar med lågstadiet. Alla har vi pusselbitar i bildningspusslet, tillsammans kommer vi längre! 

Nog för att lön och villkor helt enkelt måste bli bättre för att fler ska välja lärar- och skolledarbanan (fler utbildningsplatser till en utbildning med klent söktryck och än färre som faktiskt tar examen från är ju rent hål-i-huvudet), men samtidigt vågar jag påstå att de allra flesta som arbetar i skolan faktiskt också gör det för att man vill vara med och forma framtiden.

Som lärare vet vi inte var vår påverkan tar slut. Vi påverkar helt enkelt evigheten. /Betydelsefulla lärare