AI i Skolan – dra ner rullgardinen eller nyfiket utforska eller kasta oss handlöst in?

Nästan var morgon kryper jag upp med en god kopp te och en analog bok i favoritfåtöljen. Just nu är det min frände Sigrid Kahles intressanta tegelsten ”Jag valde mitt liv”:

”Jag anser att kommunismen-marxismen är en av de viktigaste faktorerna i världen som vi har att räkna med och att det inte kan finnas någon viktigare uppgift än att ingående studera den och komma dess representanter till mötes i en lugn och saklig diskussion. Ur det perspektivet är jag tacksam för att Peter Weiss har kommit och sått föret hemma hos oss i Sverige också, annars skulle vi kanske ha framhärdat i vår långa och bekväma sömn.

En sak har de konservativa definitivt att lära av de vänsterradikala: passionen för människans öde även i jordens från oss räknat mest avlägsna hörn. Att den sortens kärlek till nästan har fötts i vårt svenska folkhem på sextiotalet är väl något av det finaste som har hänt här.

De vänsterradikala å sin sida skulle av de konservativa kunna lära sig lite naturlig självbevarelsedrift. Det vi behöver är inte polemik, utan dialog”

Olof Lagercrantz citeras i Sigrid Kahle ”Jag valde mitt liv”s 672 (Bonniers 2003)

Ni som känner mig vet var jag står när det kommer till AI i skolan. Som vanligt kan man se det som lite veligt i mitten eller som nyfiket utforskande i syfte finna medvetet och balanserat ställningstagande mellan kontraster. I en omvärld baserad på internationell ekonomi kan vi näppeligen dra ner rullgardinen och inte låtsas om att omvärlden inte längre är som innan var barn fick tillgång till en digital device (av föräldrar, vars förmåga att lära dem hantera den klokt jag då inte har något större förtroende för). Men inte heller tro att tillgången i sig kommer lösa de utmaningar den tillför – här behöver vi kliva in och kliva så medvetet det bara går. Men framförallt nyfiket utforskande.

Vi behöver lära och träna – oss själva och det uppväxande släktet – att navigera klokt och medvetet i en värld där AI snart är lika självklart i vardagen som toalettpapper och rinnande vatten i kranen är idag.

Inspiratörerna Jonatan Tensetti och Joel Rangsjö bjöd i tisdags med AI i undervisningen in till en hybrid halvdag om AI i Utbildningen på Internetstiftelsens Goto10 i Malmö. Ett pärlband av olika perspektiv levererades i form av fokuserade sjuminuterspresentationer – allt från varför vi behöver prata om AI, hur man (inte) bör prompta, AI-beredskap, exempel på konkret undervisning både i grundskola, gymnasium, yrkeshögskola och universitet, AI som medierande didaktiskt verktyg, vikten av rektors ledarskap mm. Helheten – så många olika ingångar – fann jag verkligen givande och hade varit svår att uppnå med bara en eller två föreläsare. Har du bara tid att se en enda så rekommenderar jag Kristina Alexandersson (Internetstiftelsen) som var sist ut (ca 3:44 in)

”Att kliva upp på scen efter Magnus Blixt är lite som att gå upp efter Taylor Swift”

Andrew Galbraith på AI i Skolan, Goto10, 240116, som gjorde en nog så intressant och viktig presentation efter mig

Jag inledde min dragning på tema ”AI i Skolan – men yrkesetiken då?” med frågorna:

  • Har någon använt sig av toapapper denna vecka?
  • Hur länge har egentligen toapappret varit en naturlig del av vår vardag?

Rätt svar, enligt min toalettlektyr Världens historia, är tidigast 1891 då patentet lämnades in. Frågan framåt blir förstås

  • När blir AI en naturlig del av vår vardag?

Samtidigt som det förstås redan hänt, det ligger och lurar överallt i bakgrunden och nästan alla tonåringar har redan tillgång till sin Snapchat-AI (snart även i Roblox som en majoritet av sexåringarna spelar i vardagen). Nåja, vill man höra mer kan man spola fram till ca 2:50, eller så ser man helheten (rekommenderas).

AI-snack live: En förmiddag och AI och utbildning

Det går fort nu – för ett drygt år sedan lanserades Chat-GPT 3,5 och nu säger gymnasielärare

”För ett år sedan hade jag varit förvånad om någon använt AI som stöd i skolarbetet, nu är jag snarare förvånad om någon inte använt det…”

Jag skrev en del tankar på temat för knappt ett år sedan, liksom en guide för lärare och en för skolledare som gratis kan laddas ner, vilka i stort håller än även om mycket annat förändras. Håll till godo – men gör det till ditt och ta ditt ansvar att finna balans utan att tro att man vare sig kan dra ner rullgardinen och låtsas som om inget hänt eller måste eller bör hoppa på allt nytt som kommer. Mellan kontrasterna finner vi balansen och

Tillsammans kommer vi längre!