Samtal om lärmiljö nu och framåt

För en tid sedan fick jag möjlighet att vara med i samtal om lärmiljö. Intressant, både som samtal och som möjlighet se hur en dylik produktion görs och växer fram

Ingen kan göra allt, alla kan göra något – här bidrog många olika yrkesgrupper med sin kompetens och gjorde olika mot ett gemensamt mål, var och en stolt och medveten om sitt bidrag till helheten.

Inspirerad av bland annat Peter Lippman (åter i Sverige i oktober) försöker jag stadigt hålla två frågor i luften:

  • Varför?

  • Varför inte?

Jag säger inte ”Gör som jag, så blir allting bra”, däremot har jag inga problem säga ”Såhär gör och tänker jag” – och sedan tänka att andra självklart måste tänka och göra själva, utifrån sin respektive kontext. Vi är och har olika och kan och bör göra olika utifrån det. Självklart medvetet och med bildning, kunskapstillväxt, lärande och utveckling i fokus när det gäller just skola, men med olika för olika. När det gäller skola finns här även en hel del forskningsstöd för just den tesen.

Det är mest politiker och en och annan ledarskribent som tror på MirakelMetoden med stort M.

Jag är fast övertygad om att vi tjänar på att föra samtal och dialog om vår gemensamma tillvaro. I det samtalet finns det all anledning att visa varandra respekt och verkligen försöka förstå den andre – oavsett om man sedan håller med eller inte.

Om två människor är överens i allt, är den ena överflödig (om man ska lära sig något).

https://youtu.be/LaU6J7KbyTs

Gäst hos verkligheten?

I början av veckan åter dags för rektorsutbildning, dags lägga fram PM skoljuridik. Klart intressant och viktigt – om än ett mycket speciellt perspektiv på vår verksamhet.

Frågan om juridifieringen av skolan behöver vi fortsätta prata om. Även här torde ordet BALANS bli till ett honnörsord.

Då vi fick lite sovmorgon passade jag även på att följa med minsting till hennes skola (samma som jag gick i, min far och min farmor) en kort sväng. Som lärare har jag ju ofta uppmanat föräldrar att vara med i skolan för att verkligen kunna veta hur det är, men som förälder har jag tyvärr inte direkt varit någon förebild – samtidigt som jag haft och har stort förtroende för barnens lärare, vilket jag också försökt förmedla.

Det var hursomhelst en riktigt härlig morgon. Vilken skön stämning i grupp och rum! Det är ju alltid gott se god lärmiljö, med tydligt och lågaffektivt ledarskap, där varje elev både möts och utmanas i lärande och utveckling – enskilt och i grupp. Full respekt för läraryrkets komplexitet!

Kompetens är alltid vacker.

På rasten var jag ute och såg även där mycken god verksamhet, med rimligt antal vuxna (jag är tillika skattebetalare). Jag talade även lite kort med en av fritidspedagogerna som varit finalist till årets pedagog i Sollentuna och jag instämmer till fullo i hans ord:

”Men det är väl inte så svårt, det handlar ju framförallt om att vara verkligt närvarande?” /Anders

Förra veckan visade det sig via sociala medier att en av de få korttidsvikarier Glömstaskolan hade tagit in även visade sig vara ledamot av Grundskolenämnd.

”Jag har hela tiden varit trygg med att Glömstaskolan skulle bli bra. Nu har jag också fått det bekräftat. Jag har gjort mitt första vikariepass på skolan.

Jag har ju förmånen att se hur olika skolor fungerar och en av erfarenheterna är att ett skolhus bara är ett skal. Skalet kan möjligen göra saker lite enklare eller lite svårare men inte så mycket mer. Det absolut viktigaste är ledarskapet, både hela skolan och i klassrummet.” /Bo Källström

Barn- och ungdomsnämnden i Sollentuna har också återkommande skolbesök (varje skola, varje mandatperiod), liksom en del av sina möten ute på skolor. Även Grundskolenämnden i Huddinge planerar möte på skolan – även om inte verksamheten pågår kvällstid så ger det i alla fall någonting, tänker jag:

Det bästa får aldrig bli det godas fiende.

Jag tänker att fler av de som fattar beslut om skolan borde befinna sig i aktuell och relevant skolkontext för att verkligen vara bemyndigade att fatta så viktiga beslut. Liksom att varje skolarkitekt borde vara förpliktigad att vara minst en vecka med elever i den skola man ritat när den är i drift…

Stundtals skrivs det en del om skolan jag arbetar på. Ofta positivt, ibland negativt. Det märkliga är bara att de som skriver mest negativt aldrig tar sig tid att åka hit och se hur vi faktiskt har det…

I övrigt anser jag även att fler borde läsa Gunilla Granaths gamla bok ”Gäst hos overkligheten” – liksom hennes klart läsvärda och ovanligt lättillgängliga avhandling ”Milda makter! Utvecklingssamtal och loggböcker som disciplineringstekniker”.