Så var man rektor då…

Ja, jag vet att jag uttalat:

”Varför skulle man bli skolledare? Den stora grejen med lärarjobbet är ju att se stjärnglans tändas i ungars ögon, det är nog sällan rektor får vara med när ett barn knäcker läskoden.”

Men jag har mer och mer kommit till ro med att saker ofta nog händer av en anledning. På Glömstaskolan har jag fått möjligheten att vara med från början och utforma en helt ny verksamhet utifrån tankar, idéer och tidigare erfarenheter – samt självklart statliga styrdokument och pedagogisk plattform, men mindre utifrån tradition och vanliga för-givet-taganden. Rektor Peter gav oss verkligen stort mandat att tillsammans utforma vad vi tänker behövs i en skola för varje barn. Han visade tillit och stöttade där det behövdes, men lade sig inte i onödiga detaljer bara för att han kunde.

Du har varit så mycket mer ledare än chef.

Skolan har vuxit mycket snabbt. För två år sedan hade vi 30 elever, för ett år sedan 208 och i våras gick vi på sommarlov med över 300. Till uppropet har vi passerat 460. På vägen behövdes en biträdande rektor. Jag tvekade initialt att söka tjänsten, men när klok kollega frankt konstaterade:

Magnus, du beter dig redan som skolledare och vi lyssnar på dig. Om vi får in någon annan och ni säger olika blir det lätt jätteknas.

Så efter dryga 17 år som lärare tog jag så steget ”to the dark side”. Första månaderna innan min efterträdare var på plats försökte jag vara både lärare och skolledare samtidigt, vilket var tufft. Min farhåga att inte längre få träffa på så många elever i stjärnglanständningsögonblick kom däremot tydligt på skam.

Som skolledare behöver man faktiskt inte sitta på sitt rum och vänta på att något ska hända. Jag är ute i alla hemvister i princip varje dag jag är på skolan. Jag måste också erkänna att det varit riktigt energigivande att vara med och sätta och känna god kultur på läsårets uppstartsdagar.

När rektor släppte nyheten  att han går vidare till större uppdrag tittade jag och övriga i ledningsgruppen på varandra och ställde den raka frågan:

Blir ni kvar? Då blir jag kvar. Nu kör vi!

Formellt blir jag tillförordnad rektor 25/8. I praktiken har jag, ledningsgruppen och medarbetarna  redan tagit över rodret för Glömstaskolan. Rektor Peter har här gjort ett gediget jobb med att bygga en skola som inte bygger på att han är på plats, en skola där legitimerade lärare, fritidspedagoger, socialpedagoger faktiskt  har mandat och förutsättningar. En skola där ansvarskultur råder, där vi håller i, håller ut, håller om samt håller bort. Vi fortsätter vårt gemensamma bygge framåt!

På måndag har eleverna upprop klockan 12.12. Då är jag dock inte på plats eftersom jag samma morgon har upprop på Rektorsutbildningen i Uppsala. Men det är lugnt, verksamheten bygger ju inte heller på att jag är där varje stund. Uppropsdagen får lärarna ha stjärnglanständningen för sig själva, men sedan kommer jag tillbaks och hänger i verksamhet och undervisning.

Spännande resa fortsätter!

14 reaktion på “Så var man rektor då…”

  1. Dock upphör jag inte att förvånas över den märkliga (o)ordning som enkelt uttryckt i realiteten innebär att ingen får bli rektor utan att ha fullföljt rektorsutbildningen – vilken man inte kan fullgöra om man inte arbetar som rektor.

    En följd (det finns naturligtvis även positiva följder) är att när rektorn behövs som bäst och mest skall hon eller han samtidigt under flera år fullgöra den utbildning som ska ge rektor den kompetens som krävs för att vara rektor. Jag har tyvärr sett alltför många före detta kollegor slitas (ut) och de facto drabba arbetsplatsen med sämre ledarskap inte minst pga hög frånvaro. Du illustrerar anomalin alldeles utmärkt när du skriver att som nybliven tf rektor kan du inte närvara på din arbetsplats där du nu är chef under elevernas och deras föräldrar iaf symboliskt viktigaste dag under läsåret. Sedan spelar det ingen roll hur många goda medarbetare du har ty Rektor är inte där.

    Just därför skriver jag som positiv och uppfordrande pepp:

    Den som kommit in på rektorsutbildning meddelar naturligtvis sin studierektor därstädes att Du uppropsdagen ansluter jag när jag fullgjort mitt egentliga arbete. Tror knappast att den rektorskandidaten skulle avföras från utbildningen.

    Avslutningsvis ett gott råd genom att hänvisa till min mamma förskolläraren som
    A. Schemalade sig på arbetsplatsen för där hörde hon hemma och
    B. Trummade in i administrationsklustret dels faktum A. dels att varje gång hon var frånvarande från arbetsplatsen (ett stort dagis i hennes fall) betydde det en mindre i personalstyrkan. Det gick bra i åtskilliga år men till sist tog hon sin Mats ur skolan och återgick de sista åren före pension till arbete på avdelning – och administrationen har inte minskat sedan dess . . .

    1. Fast det är nya bud för det nu (sedan en tid): man får absolut påbörja utbildning innan, tanken är t o m att man ska göra det – men det uppdämda behovet gör att utbildningsnivå ännu inte ligger i fas (och inte kommer göra på en tid). Tanken när jag anmälde mig i våras var ju att jag skulle vara biträdande och gå utbildningen, men sedan blir det inte alltid som man tänkt. Nu gillar vi läget och gör det bästa av det hela. Och med de medarbetare jag har så känner jag mig inte särskilt orolig.

      Jag är helt övertygad om att medarbetarna, eleverna och föräldrarna klarar sig gott utan mig på den nog så viktiga uppropsdagen. Även om det hade varit en ego-kick för mig att vara där och möta nya och gamla elever.

      Att utebli första internatet är inget alternativ, precis som jag berättat för föräldrar som sökt ledigt första veckan ”för då kan ni ju inte ha hunnit komma igång än” så sätts mycket av gruppen då. Plus att utbildningsanordnaren är tydlig: är man inte med då, får man vänta till nästa höst. Jag tror faktiskt de menar allvar.

  2. Och som inspiration (till skillnad från mina purkna inlägg då ;- ) rekommenderar jag denna länk med The Guardians runa över en av mina absoluta ikoner i min lärargärning. Henry förflyttade berg – och rektors rum lät han sina två kanslister härbärgera i. För vad skulle han med det till? (Han hade nog högaktningsfullt struntat i Sitt upprop om det kolliderat med hans värv :- )
    https://www.theguardian.com/education/2011/may/03/henry-pluckrose-obituary

  3. Välkommen! Ska bli spännande att följa dina reflektioner och tankar också ”på den här sidan”! Bygger också nytt sedan 2014 i samma expansiva takt…

  4. Sören vs. Magnus… Alltid läsvärt och intressant! Ja, även Darth Vader var god en gång i tiden. Jag önskar dig Magnus, och Glömstaskolan all lycka framöver och ser fram emot att kanske träffas då vi kommer över för slöjd på onsdagar 👍

    1. Japp, gott med människor man vet vill en väl och tål att man tycker olika, men kan prata om det.

      Tack och tack! Vi lär ju ses i ett och annat sammanhang, pratar återkommande om lärdomar vi gjorde tillsammans – i sanning tillsammans.

  5. Gratulera fran faster I Scotland! The school has got the very best Rektor I am sure as you now know the work from all sides and no one will suffer. A school is after all a team working for the pupils best.
    All my best wishes
    Kerstin

    1. Stort tack! Verkligen så – vi gör detta tillsammans! Jag är lyckligt lottad i att ha så kompetent och engagerad personal. Märks på eleverna!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *