Tillit, sammanhang, ”fyra bröllop o en begravning”

Min farmor växte upp i Stinsvillan Sollentuna som enda barnet till överstins Oskar Skog. Hon fick fyra barn, vilka hon tog hand om ganska mycket på egen hand. De fick sedan många barn och femton barnbarnsbarn, vilka hon också höll reda på. I helgen träffades tjugofem av oss för en trivsam helg tillsammans med barnbarnsbarnbarn som nyss börjat krypa till släktäldste 80+.

Vi träffas inte så ofta, men har under åren hållit kontakt, varit på fler än fyra bröllop och en begravning tillsammans. Mina äldre kusiner har liksom alltid varit med, bland annat när jag lärde mig gå liksom när jag med deras hjälp fick inse att jag faktiskt inte var mörkrädd. Jag känner enorm tillit till att

vi vill varandra väl, och gör varandra bra.

Samma tillit känner jag faktiskt till ledningsgruppen här på Glömstaskolan. Vi är fyra sinsemellan ganska olika personer, med olika kompetenser och perspektiv. Men vi kan prata om det och jag litar obetingat på att vi både kan provtänka och konkret bygga skola tillsammans.

Kommande vecka är jag borta på rektorsutbildning med viktig juridik. Jag känner stor tillit till att personalen – som vanligt – löser allt det som alltid uppstår i en skola. Utan att t f rektor behöver vara på plats, även om jag verkligen gillar att vara det.

Vi svarvar inte muttrar o skruvar, vi arbetar med människor. Arbetet blir aldrig som man tror och heller aldrig färdigt. Det ligger såväl en förbannelse som en stor tjusning i  det.

Tillit är en palindrom som funkar åt båda håll. Det gäller att se till att befinna sig i ett sammanhang som bygger och bygger på detta. Som legitimerad lärare eller skolledare finns där idag ofta en möjlighet att byta till sig detta om det skulle saknas, jag tänker att det är viktigt att ta ansvar för att också ta denna möjlighet om man så behöver. Själv har jag sett till att vara i rätt sammanhang.

”Hej då rektorn! Gör en bra helg!”

– var ord som ekade över skolgården nyss, från glada lekande elever.

Så får det bli!

Gör det du med.

 

5 reaktion på “Tillit, sammanhang, ”fyra bröllop o en begravning””

  1. Mitt första äktenskap var med en Oskar Skog. Minsann.
    Ingen koppling i övrigt dock, det kan jag nog garantera. 🙂

    Tackar för tanken kring palindromer tillit, det tål att tänka mer på. Att det både bygger och bygger på ”sig självt” liksom. ”Vi får mer av det vi fokuserar på” är ju ett annat sätt att se på det.

    1. Ja, det var väl Stenmarks svar till journalisten som sa att han hade så mycket tur: ”Ja, det är märkligt, för desto mer jag tränar, desto mer tur får jag”.

      Coolt! Tror inte heller det finns någon koppling då det namnträdet tog slut med farmor som blev nestor i Nybergsklanen (själv bytte jag dock till min frus efternamn, med farmors goda minne).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *