Riktig Rektor


Så blev det då till sist klart: jag gick från tf rektor till rektor på den kommunala skolan Glömstaskolan i Huddinge. Det känns stort. Jag som aldrig skulle bli skolledare… Rektorsutbildning påbörjades redan i höstas, så egentligen är det väl formellt 2,5 år kvar tills jag är riktigt rektor, men dock. För ett år sedan var jag förstelärare med nära 20 års lärarerfarenhet i bagaget. Plus facklig erfarenhet, föreläsningar, författande, bloggande, fritidspolitik och föräldraerfarenhet förstås.

Det handlar framförallt om ett perspektivbyte och en delvis annan abstraktionsnivå, där man nu har ännu fler intressenter och förväntningar att ta vara medveten om.

En lärare förväntas enligt kloka professor Colnerud fatta ungefär 300-500 moraliskt signifikanta beslut varje skoldag. Alltså beslut som på något sätt påverkar en annan människas liv och framtid. I stort och i smått (vem ska jag bistå just nu? hur? vilken bedömning? vilket läromedel? vilket stoff? vilken korrigering? vilket beröm? organisera lärmiljö hur? osv). Läraryrket är komplext, ibland även komplicerat.

Jag vågar påstå att skolredaryrket bjuder på ytterligare komplexitet, med minst lika många beslut varje dag. Beslut i stort och i smått, som påverkar långt fler (vem ska jag möta just nu? hur? läromedel? anta elev? korrigering? beröm? lärmiljö? organisation? kultur? lön? rekrytering? rehabilitering?…). Men precis som med läraryrket är det såväl utmaning som en del av charmen.

Som lärare vet jag inte var min påverkan tar slut. Ibland påverkar jag evigheten.

Citatet ovan är från boken Betydelsefulla lärare, där jag berättar om hur min mellanstadielärare inspirerade mig att faktiskt hålla fast vid lärarbanan. I går hade jag en f d elev från min första klass på 1900-talet som vikarie på skolan (han har påbörjat sin lärarutbildning).

Den här dagen gav gott mycket hopp. Det fungerar uppenbarligen att organisera på andra sätt än man brukar, här finns ett tydligt exempel. Stort tack!

På samma möte – vi har en uppskattad timme för APT varje fredag (men inga kvällsmöten) – berättar en erfaren förstelärare, utifrån morgonens Skolråd (vi möter förstås skollagens krav på samverkan vårdnadshavare-skola, däremot anges inte föräldramöten där, vilka vi därmed tagit bort till förmån för annat som vi tänker ger mer)

Det är så gott, för jag har upptäckt att här handlar min kommunikation med föräldrar främst om de ämnen jag ägnat fyra års universitetsstudier till istället för om borttappade överdragsbyxor…

För det är väl det svåra i såväl läraryrket som i skolledaruppdraget: att få möjlighet att nyttja den tid och kraft man har till rätt saker (läs: kunskapstillväxt). Tiden och kraften är ju båda begränsade och uppdraget oändligt, med många idéer och åsikter om vad som borde göras. Man måste vara närvarande där man är, men samtidigt kunna lyfta blicken från det som är bråttom för att också hinna möta sådant som är viktigt – innan det blir alltför bråttom. Jag påstår verkligen inte att det är lätt, men det är också en del av utmaningen – liksom anledningen till att det måste vara mer rimligt betalt, utifrån det ansvar som faktiskt bärs upp.

  • När det är roligt, då är det mycket roligt.
  • När det är tufft, då är det mycket tufft.
  • Aldrig att det är tråkigt!

En negativ förväntan med att bli skolledare var att jag inte längre skulle få vara med på stjärnglanständningsögonblick, utan främst möta elever i mer negativa sammanhang. Den förväntan har dock kommit av sig rejält. Det kan ha att göra med att jag ofta är runt och möter elever i skolans vardag. Dessutom har jag nu en ny grupp som jag får erfara stjärnglanständningsögonblick hos – ”min” personal.

”– Styra oss? Skulle inte tro det, men väl ledas!”

Nu kör vi!

6 reaktion på “Riktig Rektor”

  1. You are going to be GREAT! The way you apply your knowledge and experience will benefit both your staff and your pupils!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *