Gå mot Rött – hur tänker du, människa?

Idag på väg hem från ytterst givande frukostseminarium om Ledningskultur och egen utvärdering passerade jag övergångsställe strax utanför Högsta domstolen. På båda sidor stod vi och väntade, men det dröjde tills det blev grönt. Bilar passerade, men efter en stund blev det tomt. Vi var då flera som gick över, trots att det var röd gubbe. En herre i kostym utbrast då uppbragt:

– men det är ju rött!

Vilket ju var ett helt riktigt påstående. Jag tänker att det nog var i vänlighet gentemot damen framför, som verkade gå ut i gatan mest för att alla andra gjorde det. Eller så ville han bara poängtera att vi gjorde fel och han gjorde rätt. Eller så fanns där andra skäl, som vi inte vet något om.

Själv brukar jag ofta stanna för röd gubbe, i synnerhet om det finns små barn i närheten (inte minst i vagn eller på cykel, som ju har stora möjligheter iaktta hur vuxna gör). Plus att det ju blir till en liten mikropaus i vardagen.

”Paktivitet” – ett sätt att aktivt vara passiv, som ett sätt att göra mikromotstånd i all denna effektivitetsjakt, som Jonna Bornemark återigen lyfte under gårdagens perspektiv på samtiden.

Sedan kan man ju alltid också stanna för att man ska följa lagar och regler, vilket ju är en sund och riktig grundprincip. Men här får jag någon gång ibland svårare, när det inte finns ett mer tydligt bakomliggande svar på frågorna

  • Varför?
  • Varför inte?

Dvs mitt på dagen när barn ser på finns det ju ett svar på detta. Eller i en farlig korsning. Eller… Men blir svaret självklart detsamma mitt i natten, med fri sikt åt alla håll? Eller när jag ser att jag har god marginal över, men ett tryck leder till onödiga köer och utsläpp?

Världen är inte svart eller vit, den är färgglad.

Jag vet inte säkert och tänker förbehålla mig rätten att inte behöva ta absolut ställning, men tänker att frågan är exempel på där man bör ta aktiv ställning, man måste göra det där och då – utifrån rådande kontext och en mängd olika premisser och hänsyn. Medvetna val utifrån en lyhördhet på omgivningen och en tanke om självledarskap och ansvar även här således, inte kliva ut i gatan bara för att andra gör det – sådant gruppbeteende är lika lätt att hamna i som det lätt kan bli farligt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.