Framgångsrik Mr Skola?

Ska man ro något i land får man inte sitta på händerna.

På sistone tid har det blivit en del roende, om än inte här på bloggen. Desto mer då på bloggen Tillgängligt Lärande, men kanske framförallt på teams i Uppsala grundskolor (lite väl mycket finns det de som säger, medan andra säger Äntligen!). Teams är en plattform jag faktiskt kommit att gilla alltmer – även om steget över från tidigare miljöer inte varit någon enkel resa, utan snarare bjudit på massor av lärande utifrån gjorda misstag. Eller som skylten på Runbacka skolor anger:

Jag misslyckas aldrig. Antingen lyckas jag eller så lär jag mig.

Förutom att engagera mig en del i att klura på effektfullt tillsammansarbete (med bl a teams, men går förstås att göra i allehanda plattformar och även när vi möts i 3D) har det blivit en del klur på lärmiljö i stort och smått – inklusive aktivitetsbaserat kontor och distanskontor. Förutom verksamhetsutvecklaruppdraget ”tillgängligt lärande” har jag hamnat som moderator på digitala konferenser ”Framtidens lär- och skolmiljöer”, ”Trygghet & Studiero”, ”Tillgänglig lärmiljö & inkluderande undervisning”. Ytterst givande, lärorikt och roligt!

Efter ett halvårs pluggpaus (rektorsutbildningen grymt givande, men tog förstås också sin tid och kraft) har jag även börjat läsa fristående distanskurs ”Att utveckla lärmiljö” och ska nu få ihop en liten rapport om gradänger i undervisning.

I december intervjuades jag i Lärmiljöpodden (ca 14 min in) och där titulerades ”Mr Skola”, vilket jag först blev lite förlägen för, men samtidigt måste inse att det ligger något i. Det är nog faktiskt ganska få som rör sig lika sömlöst gällande olika discipliner inom lärmiljö med erfarenheter från praktik (undervisning, skolledarhorisont, facklig erfarenhet, yrkesetik, verksamhetsutveckling på förvaltning) men också många andra insikter, erfarenheter, tankar och kompetenser. Ödmjukt inser jag att det finns väldigt mycket mer och lära – Dunning-Kruger-effekten gäller oss alla på olika sätt. Detta med bias har också blivit väldigt, väldigt tydligt under höstens bokcirkel där vi kommit varandra nära i att roa och oroa. Och jag säger som en av deltagarna i bokcirkeln – med samma blinkning i ögat vilket jag hoppas alla förstår – ”Om jag bara vore något mer ödmjuk, vore jag perfekt.”

Tillsammans kommer vi längre!

Gott så.

Att glädjas åt framgången är något annat än att taga den åt sig. Att neka sig det första är för hycklare och livsförnekare; att unna sig det andra är ett nöje för barn som skall hindra dem att bli män. /Dag Hammarskjöld, Vägmärken

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.