Första veckan

Förra veckan tillträdde jag tjänsten som biträdande rektor på innovativa Glömstaskolan. Då läraren som ska ersätta mig förstås hade uppsägningstid att ta hänsyn till har jag kvar mycket av undervisningen och tematillhörigheten ännu en tid. Första veckan var jag alltså osedvanligt trött. Men också väldigt, väldigt nöjd! Vi inledde terminen med en energigivande studiedag som jag varit med och planerat och delvis höll i, där vi fick en hel del gjort med god stämning.
tisdags började eleverna. Över 20 nya elever på hela skolan. Åtta nya till mellanstadiet. En möjlighet att verkligen få lite perspektiv på vad vi faktiskt skapat för vardag på skolan.
Man blir snabbt hemmablind och tänker ”det är så här det är”.
Att ta sig en stund och fråga nya elever (och föräldrar) ”vad är största skillnaden mot förra skolan?” ger väldigt mycket. Inte minst när man frågar vidare ”Vad fungerar bättre?” och ”Vad borde vi tänka på?”. Snart är det ju vardag, så det gäller att passa på!
På Glömstaskolan tror och pratar vi mycket om ansvar. Det blir väldigt tydligt hur olika man kan tycka och tänka om det. Vi tar vårt ansvar men tänker att föräldrar också måste ta sitt. Eleverna behöver tränas i att ta ansvar, utifrån ålder och mognad. Ansvar är ofta jobbigt, men det finns inga andra sätt att lära sig det på utan att få ta det, i rimlig dos. Och det är vårt ansvar att avgöra dosen.
Alla önskar förändring. Ingen önskar förändras.
Jag upplever också att det finns en Status Quo Bias – man får gärna prova nya saker så länge man också gör precis som man brukar göra. Vilket förstås är helt ohållbart. Det måste alltid finnas en balans mellan att prova nytt och behålla det traditionella. Vi tar ansvar för balansen, liksom att utifrån frågan varför? också fundera över vad vi inte ska göra lika mycket som över vad vi ska göra.
Jag ser fram emot kommande veckor! I kväll möte inför skolvalet till förskoleklass. Jag har byggt om presentationen utifrån ovanstående tankar – föräldrar som väljer oss ska inte kunna säga att de var förvånade att de inte fick allt de ville ha (utan istället det som vi professionellt bedömde deras barn bäst behövde, utifrån styrdokumentens mandat och uppdrag).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *