Gott sjömansskap?

I dagens tidning fastnar fru och tonåring i quiz ”Har du kunnandet för att vara på sjön?”. Roligt viktigt och intressant, kunskaperna från Skepparexamen sitter i stort än.

https://www.sjoraddning.se/trossen

Påminner mig om artikel i den utmärkta tidningen Trossen (jag är förstås medlem i SSRS, även om jag och tonåringen mest seglar jolle) om ”Jakten på det goda sjömansskapet”. Sjömansskap verkar inte vara sådär enkelt att fånga in heltäckande som begrepp. Ibland blir det enklare att definiera vad det är genom att definiera vad som INTE är det.  Samtidigt som det inte heller är riktigt så enkelt heller, då mycket handlar om kontext och sammanhang. Precis som Trossen påminner om när det gäller sjöregler:

När dessa regler tolkas eller tillämpas ska tillbörlig hänsyn tas till alla navigationsfaror och kollisionsrisker samt till alla särskilda omständligheter, inbegripet begränsningar hos berörda fartyg, som kan kräva att man avviker från dessa regler för att undgå över- hängande fara. /TSFS 2009:44 

Som vanligt tänker jag att det finns bäring till skola även här. Vem som helst bör inte vara på sjön, vare sig för sin egen eller för andras skull. Vem som helst bör inte heller verka i skolan, vare sig för sin egen eller för andras skull. Du som följt min resa vet att det inte betyder att man inte får göra fel/visa sig handlat oskickligt (vare sig på sjön eller i skolan), men att felen dels får vara rimliga utifrån sammanhang, dels att man förstås måste lära sig av misstagen och inte upprepa dem, utan bygga vidare på rikare erfarenhetsgrund.

Erfarenhet är viktig – och den uppstår inte om man i rädsla för att handla fel ständigt stannar på land. Enda sättet att inte göra fel är att göra ingenting, och det är verkligen inte rätt.

Att vara på sjön är inte alltid enkelt. Att verka i skolan är det inte heller. Det är en ständig balansgång! När det flyter och fungerar är det dock fantastiska ställen att vara på båda två!

 

5 reaktion på “Gott sjömansskap?”

  1. Som seglare håller jag helt med dig! Tänker på din koppling till skoan och funderar ibland på om lärare är medvetna om hur de kan påverka människor för resten av livet. På gott och ont!

    1. Jag skulle vilja säga att de flesta lärare är högst medvetna om det. För många är det nog t o m en del i att man valt yrket och väljer att stanna kvar i det.
      ”Som lärare vet man inte var ens påverkan slutar. Vi är med och påverkar evigheten” /www.2act.se

  2. Hej!
    Dina funderingar och associationer är som så ofta tänkvärda och emellanåt på kornet. Leder emellanåt tankarna i på stigar man förut inte noterat.

    Men är det någon slags tvitterbekräftelse som klipps in i slutet av dina rader? Ett par personer ger sig tillfälle att med futiliteter bekräfta hur ense man är utan att vara i närheten av en slagkraftig One-liner eller ens antydan till unik tanke. (Egentligen en grundförutsättning för 140 tecken). Dialogen kan lika gärna tillskrivas vilken grundskoleelev som helst:
    ”En bra lärare? Ja hon ska vara sträng men rättvis och gärna lite rolig också.” Aha!

    Twitter typ 1 i ett nötskal : ”om jag knäpper knapparna på dig knäpper du knapparna på mig”. Ointressant

    Twitter typ 2 i ett nötskal är förstås: hur j-a korkat får man bete sig. Nisse Pärlemo har helt fel ju! Och därefter hoppas man på typ 1. Heders åt tex Johan Hakelius som håller sig för god.

    Jag har sagt det förut. Världen är full av misslyckade ”wanna bees” i tex stå upp-branschen och i twitter finns inte ens den publik som recenserar med bedövande tystnad. David Letterman hade vid sidan av sin uppenbara talang och improvisationsförmåga upp till tolv anställda snacksnickare. Så svårt är det nämligen.

    1. Tack!
      Ja, blogginlägg med illustrationer och kopplingar har sin funktion.. Twitter har sina för- och sina nackdelar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *