Döden, livet, årsrik?

I år har flaggorna åter vajat på halv stång i sommarbyn, då byäldste somnat in för gott.  För bara två år sedan var båda byäldste kvar på trivsam hamnfest ända till slutet och att det flaggas gemensamt tycker jag känns bra, det betyder i min värld att vi tillsammans värnar erfarenhet och liv – och varandra.

https://www.facebook.com/herregudco

Ingen försvinner från oss, så länge någon minns. /Nils-Göran Enggren

I en etta jag undervisade i för ett antal år sedan hade jag inte mindre än tre elever som nyligen mist en förälder. Det var speciellt, men väldigt lärorikt då barn i allmänhet har ett långt mer avspänt förhållande till döden än mången vuxen. Det är märkligt att vi på något sätt byggt ett samhälle där döden inte ska finnas, när det enda vi vet med säkerhet är att livet är en livslång sjukdom med 100% dödlighet…

Det gäller att fylla åren med liv, inte livet med år.

Samtidigt som rik erfarenhet inte heller är att förakta, utan tvärtom förvalta väl.

”Ordet årsrik står för att människor, som kommit upp i åren, är rika på antal levda år, kunskap och livserfarenhet. Och livserfarenhet har av den visserligen begränsade forskning som finns visat sig vara värdeull vid beslut om komplicerade problem och vid konfliktlösning. … Årsrika ska ses som en tillgång i samhället, inte som en belastning.” /Björn von Sydow & Barbro Westerholm, riksdagsledamöter (S resp L), från boken Årsrika, vandringsutställning Hälsinglands museum

Samma gäller nog för övrigt saknad. Det händer ju att yngre elever uttrycker att de saknar sin förälder. Mitt svar blir alltid något i stil med:

Det är ju tur att du saknar! Det hade väl varit betydligt värre om du känt tvärtom… Saknad är inte farlig, utan visar att något är betydelsefullt. Nu får vi chans att träna på Gilla Läget.

Redan 2011 bloggade jag om ”Utøya i skolan; livet, döden, verkligheten” och klipper här in en bit därifrån som ännu är giltig:

”Döden kan lära oss att leva”

– och det är något jag verkligen tror på.

”om vi på allvar fattade att vi är dödliga skulle vi ta hand om vardagen och våra kära relationer mer omsorgsfullt … – Om du själv fick reda på att du har ett år kvar att leva, skulle du då ändra på något? Och i så fall vad?” /Lisa Sand, kurator på Långbroparks palliativa vårdavdelning

Jag har själv fått ställa mig den frågan (även om det visade sig att min carcinod verkar gå att hålla i schack) och det kändes väldigt bra att ha tänkt igenom. Samma sak om jag vann tio miljoner på Lotto – jag skulle säkerligen fortsätta arbeta, om än knappast heltid.

Lars Bergström har också skrivit en väldigt läsvärd essäsamling ”Döden, livet och verkligheten”, vilken jag varmt rekommenderar för den som vill fundera över tillvaron på ett mer filosofiskt plan. Erica Falkenström har skrivit en mer handfast bok som också den ger en del tankar kring tillvaron –

 Vad vill du med ditt liv – egentligen?

En fråga vi kanske borde ställa oss själva något oftare. – Och kanske även eleverna?

”Det du gör idag, bestämmer vilken bil du kommer att ha om femton år” /lärare till ytterst bilintresserad, men för tillfället skolointresserad elev

Sedan kan förstås materiella ting som bilar ses som en liten fråga i sammanhanget med livet, döden och verkligheten, men ändå – för stunden kan det vara nog så viktigt. Precis som det stora och det lilla samtalet om döden, livet, verkligheten.

Sist ett citat från ett av de få sommarprat jag lyssnat på i år – förutom fantastiska Värmeradio:

Utveckling är skiftet från begravningar av barn till begravningar av gamla. Att begrava sina barn är aldrig acceptabelt, men att begrava sina föräldrar är livets spelregel. /prof Hans Rosling

Lev väl! 

Hey, hey – be careful out there!

… wherever you are.

7 reaktion på “Döden, livet, årsrik?”

  1. Jag bara älskar ordet årsrik. Tack för det.
    Och jag har också funderat mycket på livet och att leva och att så många ”överlever” istället för att vara ”levare”. Jag har gått igenom många rituella dödsprocesser, vilket har gjort att jag i dag har ett mer avslappnat förhållande till att jag själv en dag ska dö. Har i år dessutom tränat på att se döden i vitögat, när jag bevistat två begravningar av kära medmänniskor. Just i dag bloggar jag dessutom om att vara levare… http://lustochliv.blogspot.se/2017/08/en-sexuellt-frigjord-kvinna-ar-en.html

    1. Ja, visst är det härligt! Jag fick det från boken med samma namn, en riktigt härlig bok (som jag fick av en god vän som också medverkar i boken). Begravningar är också de viktiga riter (iaf de två jag bevistat).
      Levare isf överlevare – den bär jag med mig. Kan även tipsa om filmen Jordgubbslandet, som iaf jag fångades av att mammorna i filmen gjorde så olika livsval huruvida det var läge för paus i livet eller inte.

  2. Mamma köpte ny cykel i våras eftersom hon fick den förra stulen –
    hon blir nittioett inkommande julafton. Och apropå livsvalens inverkan på bilval köpte ickerökaren Sören en bamsechevrolet vid nitton års ålder när kompisarna harvade runt i rostiga folkvagnar haha. För övrigt är ”nätet” ett utmärkt billigt sätt att åka favoritbilar utan att det kostar en penni. Vem vet, med lite tur (nåja. rätt mycket) kanske även jag som köpte bil vid 19 vid 91 kan köpa ny cykel.

    1. Ja, mina föräldrar hade en dag räknat ihop att de rökt upp en hel volvo. Just då hade vi en tämligen skruttig bil, så jag var lite ilsk för det – och bestämde mig att aldrig någonsin röka. Har funkat fint såhär långt (nåja, en och annan cigarr har man njutit).

  3. Jag lyssnade också till det där Hans Rosling-citatet och hajade till, för han sätter liksom fingret på spiken där.

    Och liksom Charlotte säger jag med: jag vill Leva mitt liv!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *