Kontinuitet i förändring – Varför? Varför inte?


I går var jag åter på julmarknad på Sofielundsskolan. Mellandottern går i klassen som ansvarar för café, minsting hade tillverkat ljusstake som vi förstås önskade inhandla. Plus att vi ju vet att där finns fiskdamm, popcorn och hembakt fika att köpa..
.

Jag gick själv på Sofielundsskolan, liksom min far och min farmor (då hette den Turebergsskolan och var en röd träbyggnad, men på samma ställe). Jag är inte säker på att julmarknaden går tillbaks lika långt, men den var en tradition när jag gick i skolan. Jag minns att vi hade tillverkat fågelholkar på slöjden, vilka såldes
. Jag tror pengarna som kommer in används till lägerskola eller liknande, hursomhelst är det en trevlig tradition som förstås tar sin tid och kraft.

Förut låg marknaden tidigare, nu har vi flyttat den till efter betygssättning, vilket gett ett helt annat lugn
. /Rektor Katarina

– Så självklart när man tar ett steg tillbaks och tänker på det, men inte alls lika enkelt att se när man är mitt i det hela. Traditioner kan verkligen betyda mycket för en skola, men de kan också lätt skymma sikten från annat viktigt om man inte vågar syna dem och dess upplägg i sömmarna.

Vi har alla gott om mentala tatueringar . /Rektor Peter

Jag har läst en och annan avhandling genom åren. En del glömmer man, medan andra permanent ändrar ens  sätt att se på världen. En av de senare är Mats Nilssons Dans – kontinuitet i förändring

with other conditions that predispose them to priapism. cialis generic color vision (due to PDE VI inhibition) (18) . A relatively small.

. Den handlar om dans, men är lätt överförbar till andra yttringar av kultur, vilka alla har komponenter av såväl kontinuitet som förändring.

Jag är på en helt nystartad skola, som firar sitt andra år. När frågan:

Hur brukar ni fira Lucia?

kommer upp blir svaret något i stil med

”Vi brukar inte fira Lucia än. Hur tycker du vi ska göra?

Haken är förstås att det vi gör nu lätt blir till en tradition, så det gäller att tänka sig för så man försöker bygga något som är långsiktigt hållbart. ”Att man brukar…” är ett tämligen klent argument, vi söker alltid finna svar på frågorna

Varför? Varför inte?

Utifrån dessa frågor har vi exempelvis valt bort traditionella föräldramöten till förmån för sådant som vi tänker ger mer kunskapstillväxt. Veckobreven har också ersatts med ett öppet Instagramflöde
. Luciatåget arrangerades för och med elever och inte föräldrar. Här kan man förstås tycka olika, men vi kan inte se att skollagen säger annat än att rektor tar ansvar för att utforma verksamheten utifrån det som läroplan och skollag stadgar (här anges vare sig föräldramöte eller luciatåg…) Någon julmarknad har vi inte än, men jag säger inte att det inte kommer framöver – om någon önskar lägga sitt engagemang på att ta ansvar för att arrangera den (på Vasaskolan var det Föräldrarådet i samverkan med Elevrådet som arrangerade och drog in pengar till lägerskolor).

Så länge som man har ett svar på frågan ”Varför?” står det förstås var och en fritt att välja att lägga sin tid och kraft på de traditioner och uppgifter man finner tillräckligt givande.

Rätt traditioner kan betyda mycket för en skola!

7 reaktioner på ”Kontinuitet i förändring – Varför? Varför inte?”

  1. Fint att du delar med dig av både reflektion, frågor och funderingar. Just ”klart föräldrarna ska vara med på Lucia” är ju långt från en naturlag… bara för att det ofta varit just så. Spännande med ansvaret att skapa nya traditioner också, så som ni ju upplever just nu på Glömsta! Medvetenhet is da shit! 🙂

  2. Medvetenheten om detta känns viktig … att ni skapar traditioner och kan välja dem. Ni kanske hittar något helt annat och nytt… förutom instakonton …. Varför ska så mycket göras som för 100 år sedan, kan en fråga sig? Sedan kanske det finns historiska saker att värna om… för att visa att vi lever i ett sammanhang… men det kan ju handla om helt andra saker än luciafirande.

  3. Julmarknaden på Sofielundsskolan är ungefär jämngammal med din skolgång, jag vet ty jag var där. När jag var elev där hette den Turebergsskolan, bytte namn då nya högstadieskola i centrum fick överta namnet. Den skolans öde är fö värd en egen berättelse värd att ha i åtanke för såväl kommun alla som fria skolhuvudmän som drivs av strävan att skapa skolan med stort F för Föredöme och Framtid. Parentetiskt måste jag skriva ett par rader apropå återkommande inlägg (bla i en kommentar ovan) om att allt inte måste göras som för hundra år sedan. För det första är det fel i sig, rätt lite görs som för hundra år sedan. För det andra är det inget argument mot sådant som kanske görs så och för det tredje måste inte det som (nu…) är nytt vara bra och eftersträvansvärt i sig. God kommunikation (det ska ju heta så nu, och HR istf PA som om en engelsk eufeism i sig skulle höra personaladministration bättre) eller för den delen dålig är beroende av budbärare och samtalspartner – inte av överföringshastighet.

  4. PS. Automatiserat ordval borde förbjudas. Kommunala huvudmän avses förstås i texten ovan. Och årets regn och blötväder under marknaden kan kanske jämföras med den gång (vi lade den den 13 december på den tiden, smart va?) vi bar ut hinkar med varmt vatten att för ”pysselstånden” att värma händerna i eftersom det var sexton grader kallt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.