Den Stora Osäkerheten

För något drygt halvår sedan fick jag frågan via en bekant till en vän om jag ville komma till Bologna och föreläsa lite om Glömstaskolans resa och mina tankar kring en skola på nya vägar. Min vana trogen svarade jag jakande (efter att för en gångs skull först kollat av med närmaste chef).

När det sedan närmade sig insåg jag att det förstås förväntades att jag pratade engelska. Ok, ”hur svårt kan det va?”. Sedan insåg jag att det bara var 20 minuter (jag har inga problem prata längre). Och att det dessutom skulle direktöversättas till italienska och jag därför måste lämna in presentationen en månad innan och i princip hålla mig till manus… När jag sedan såg programmet, där Andreas ”Mr Pisa” Schleicher skulle föreläsa strax innan mig blev det faktiskt lite kallsvettigt. I övrigt mest forskare, från hela Europa.

Men då vi ju stadigt kräver att våra elever ska lämna sina komfortzonen var det förstås bara att göra detsamma. Jag anländer så torsdag kväll, känner ingen och känner mig en smula osäker, men blir väl omhändertagen och tagen till föreläsarmiddag. Italienarna kan sin mat och sin dryck, efter lite trevande inledning flöt samtalet gott. Dagen efter frukost och sedan konferens, som uppenbarligen inte kan börja förrän hög lokal potentat anlänt lite försent och pratat lite för länge. Dock mycket intressanta föredrag och trerätters konferenslunch med arrangörer och föreläsare. De italienska föredragen översätts i realtid till engelska och vice versa. Konferensen drar över en dryg timme på fredagskvällen, men ingen verkar tycka det är ovanligt eller något att höja på ögonbrynen åt.

 Javisst var jag osäker till en början, men konferensledningen och mina föreläsarkollegor gjorde mig snabbt trygg.

Temat för konferensen var ”Den stora osäkerheten”, programmet omväxlande, inspirerande och lärorikt. Vi vet inte vad som väntar bakom hörnet, men vi kan alla göra vad vi kan för att realisera den skola vi tror behövs där. Då är möten mellan lärare, forskning och andra en nyckel framåt. Som vanligt delade jag mina och föreläsarnas tankar på Twitter.

Det enda man vet är att man inte vet. 

”I was told many years ago by my grandmother who raised me: If somebody puts you on a road and you don’t feel comfortable on it and you look ahead and you don’t like the destination and you look behind and you don’t want to return to that place, step off the road.” /Maya Angelous

Alltså bara tanken att tanken att röka ombord på ett flygplan inte känts märklig känns idag som en väldigt märklig tanke.

En reaktion på “Den Stora Osäkerheten”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.