Efter energigivande vecka i skolan, krönt av invigningsfest där Panetoz var förband till skolans ettor tog jag mig en nedkopplad helg med familj och goda vänner
. Tja, nedkopplad och nedkopplad, jag lät helt bli sociala medier – även om det kliade i fingret då jag missat att stänga av noteringarna – men Lisebergsappen var förstås ett för bra hjälpmedel för att inte nyttja när vi nu var där i glada vänners lag
.

Jag tycker tivolikaruseller är roliga, men roligast var ändå att se minstingens oändliga upptäckarglädje och stolthet när hon lyckades göra sådant hon kanske inte innan trodde sig om. Precis som när de små knäcker exempelvis läskoden i skolan:

Men jag kan ju!!! Wow! Nu ska jag lära mig…

Även om jag börjat närma mig en rimlig lön som lärare är det främst dessa stjärnglanständningsögonblick som gör jobbet värt.

Det var också roligt att se nästantonåringarna dra iväg på egna ben för att göra sina egna upptäckter. Även här ser jag tydliga paralleller i lärarjobbet, som jag tänker mig det:

”Jag ser mig själv som en hantverkare och mitt jobb är att se till att jag blir obehövd. Att jag kan ge eleverna så mycket kunskap och kraft att de kan klara sig själva. Det är mitt mål.”/ur boken Betydelsefulla lärare

Köerna som uppstår på tivoli är sällan särskilt roliga (i synnerhet inte för en så småningom trött sexåring). Ändå står man där och lägger tid, kraft och pengar på att åka. Jag tänker att det måste vara för att det man får ut är värt det, även om det handlar om minuter i förhållande till timmars köande

. Jag tror vi skulle tjäna mycket på att prata om det mer i skolan, att allt inte kan vara sådär himla kul hela tiden, men att en del saker behöver göras för att det ska bli kul på sikt. Samtidigt som vi försöker göra det som ska göras så intresseväckande och kul som möjligt är det nog lika bra vi är tydliga här att en del saker bara behöver göras.

Att lära sig cykla är inte så himlastormande kul. Det är snarare ganska läskigt att släppa taget
. Sannolikheten för skrubbsår och blåmärken är hög. Men det går inte att göra på något annat sätt . Och att kunna cykla – det är verkligen kul!

Jag tror nyckeln för det hela handlar om att det måste kännas och vara begripligt och meningsfullt, för att man ska investera den tid och kraft som krävs på vägen fram till ett mål
. Målet i sig måste också det vara begripligt, meningsfullt och tillräckligt attraktivt.

För de flesta människor är det attraktivt att känna sig kompetent. Att kunna något är helt enkelt i sig självt fullt med mening. Om man får syn på det. Här har vi lärare en mycket viktig uppgift; att tro våra elever om att de kan och vill lära och utvecklas, att ge dem verktyg och vägar för att göra det – stötta dem när de behöver och hålla oss borta när det inte behövs, samt påvisa för dem när de faktiskt kan och när de ännu inte nått målet.

Det gäller att blåsa på lågan och hålla brandkåren borta!

En god ledare skapar en miljö där människor vill vara. En god ledare för också gruppen till nya ställen där de inte visste att de ville vara.” /Gert Ohlsson

Eller som våra statliga styrdokument stadgar:

”Utbildningen syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden …

Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt …

Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.” /Skollagen (SFS 2010:800)

”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa ansvarig frihet.” /Läroplanen Lgr11, kap 1