Förebilda

I måndags agerade jag mötesordförande för Sollentunas största bostadsrättsförening med 700 lägenheter. Formella möten är i kanten av min komfortzon och detta är bra och viktig träning för mig.

Om vi ska knuffa elever ur deras komfortzon (och det ska vi) bör vi själva ha nära erfarenheter av detsamma.

Lärare som lär, har elever som lär. /Andreas Schleicher

För ett drygt år sedan var jag ett av kongressombuden på Lärarnas Riksförbunds kongress. Något mindre nervös i talarstolen denna gång, men glad att inte sitta mötesordförande (jag gjorde ett försök på ett förbundsråd, vilket var helt OK som förstafjäril, men inte mer). De som var mötesordförande på kongressen imponerade storligen. Några gånger under mötet i måndags tänkte jag tanken

Hur skulle Fredrik, Karin eller Lars hanterat detta?

De och flera andra är starka förebilder för mig hur man som mötesordförande kan hålla balansen mellan en linje i styrning framåt och god stämning där alla demokratiskt får komma till tals. Jag har en bit kvar, men jag lär genom att träna och erfara.

Kompetens är alltid vacker.

I april och maj har jag också haft förmånen att gå två fantastiska danskurser: Finnskogspols med Ulla & Lennarth samt Skånska danser med Stina & Lennart. Båda par har firat sina 70+ men ändå spänstigare än de flesta av oss. Dessutom helt suveräna på att hålla balansen mellan att skapa god stämning, uppmuntra och stötta det som fungerar så att alla kan komma med och tydligt korrigera olägenheter i steg, hållning, balans, karaktär…

Om inte stämningen blir god så blir det klent med lärande, om man får leva kvar i tro att man gör rätt när man inte gör det blir det felaktigt lärande. Balansen mellan de två är det svåra och det viktiga. Det går inte alltid att sätta fingret på vad det är som gör det, men det är ack så viktigt.

Alla arbetar inte på samma nivå. Det finns inte EN nivå i en grupp. /@FrokenAida

Ramar och kramar!

I mitt arbete som lärare och skolledare är jag förstås också en förebild. I det lilla och i det stora. En viktig del i det tänker jag är att förebilda hur man kan göra när det blir fel. Tyvärr gör granskningssamhället att många hellre döljer misstag än drar lärdom av dem i ljuset. Jag tror vi skulle ha mycket att tjäna på att våga visa vår mänsklighet och lära från såväl framgång som misstag.

Först då kan vi förebilda hela människor, vilka lär och utvecklas genom gjorda erfarenheter.

Hur utmanar du din och andras komfortzon?

 

6 reaktion på “Förebilda”

  1. Funderar lite på om granskningssamhället skulle vara mildare (men lika viktigt) om människor som granskades erkände sina misstag istället för döljer dem.

    Som alltid är du en förebild, Magister Magnus!

    1. Tack! Klok fundering – låt oss fundera vidare över vad som kan vara hönan respektive ägget. Eller kanske inte förresten – låt oss istället fortsätta vårt arbete med att motarbeta granskningssamhället i teori och praktik!

  2. Hur utmanar jag min egen och andras komfortzon…. tja. Genom att vara mig själv, tror jag. Ju mer mig själv jag är, desto större utmaning, både för mig själv och andra, har jag insett. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *