Börja på utsatt tid?

I fredags bevistade jag åter Möteskulturdagen. Som vanligt använde jag Twitter som mitt anteckningsblock, för mig ger det ytterligare dimensioner när följare kommenterar eller frågar om det jag skriver/citerar/reflekterar. Twitterinlägget som fick störst spridning i mitt nätverk denna gång var ett citat från mötesutvecklare Micke Darmell:

”Börja ALLTID mötet på utsatt tid. Repetera aldrig för de som är sena. Efter tre månader kommer alla i tid.”

Ett gillande eller vidaretwittrande tyder i allmänhet på att man gillar det som skrivs, och man kan fundera över vad det står för i detta fall…

Är vi dåliga på att starta möten i tid? Visar vi respekt för de som faktiskt är där? Leder vi våra möten? Vilken organisationskultur speglar egentligen våra möten?

Några få twitterföljare kom med välkomna kritiska synpunkter. Vi är alla olika duktiga på att komma i tid (jag är själv tidsoptimist), vissa med funktionsnedsättning, andra mest av födsel och ohejdad vana. Det handlar förstås även om kontext, där möteskulturdagen har professionella arbetsmöten mellan vuxna som sitt fokus och inte det i skolan viktigaste mötet mellan elev-lärare-innehåll.

Men även på undervisning torde det ofta ha viss bäring? På saligen nedlagda Lärarhögskolan satte metodiklektorn ribban första lektionen:

Klockan är nu fem över nio, men vi väntar in de som är sena så ingen missar genomgången av litteraturen.

Detta fick till följd att vi bara blev senare och senare till hens lektioner, det var ju liksom ingen riktig idé vara där i tid (mer än för att hänga med goda vänner, någon akademisk kvart var det tyvärr inte frågan om).

Pedagogikläraren Jonas var dock tydlig redan första tillfället:

Min undervisning börjar på utsatt tid. Jag säger ofta det viktigaste först. Har man inte läst litteraturen är det ingen idé dyka upp på mina seminarier.

Någon kurskamrat försökte föra fram argumentet att tunnelbanan ofta var sen, men Jonas svar på detta var lika tydligt:

Ni vet ju att tunnelbanan ofta är sen, alltså planerar ni för det. Våra seminarier börjar 09.00. När ni blir lärare kommer ni att börja 08.00, så det kanske är lika bra att vänja sig vid det?

Jag gillar’t! När det gäller god undervisning innehåller den inte enbart centralt innehåll, utan även ett gestaltande av kunskaper och värden som man har nytta av i livet både här-och-nu samt i en anställningsbar framtid. Samtidigt som vi vet att det för mången tonåring faktiskt är sunt med sovmorgon och senare start. Liksom att en mjukstart i skolan kan göra underverk för många.

Att vara på plats utsatt tid får sägas vara ett värde i stor del av vår kultur. Den som tillägnat sig denna förmåga eller gynnsamma förhållningssätt får det ofta lättare i samhälle och på arbetsmarknad.

Att träna in detta torde vara ett uppdrag för såväl föräldrar som skola och samhälle. Hur det görs är förstås olika i olika kontexter, inte minst efter ålder och mognad.

Att låsa klassrumsdörrar är jag dock generellt skeptisk till. Min undervisningsrelation bygger mycket på att jag faktiskt är glad att se eleven, närhelst det sker. En låst dörr är ett hinder i denna relation.

Jag börjar däremot gärna på utsatt tid, de som är där har rätt till sin undervisning. Jag är där och då inte särskilt intresserad av ursäkter eller förklaringar från de som kommer sent, utan vill att de ansluter utan att störa den undervisning som pågår.

I en grupp på Vasaskolan som hade svårt med tiden testade jag även att på utsatt tid visa några roliga och tankeväckande klipp från youtube. De som kom in sent insåg snart att de missat något men jag vägrade förstås repetera och gjorde tydligt att jag skulle fortsätta premiera de som faktiskt var på plats i tid. Snart kom alla i tid…

Glömstaskolan har vi rensat i mötesfloran, men har APT varje fredag 14.20-15.20. Här har var och en ett ansvar att både komma igång i tid och se till att bli klara i tid. Varje medarbetare äger lika tillgång till agenda och protokoll. Klockan 15.20 är det helt OK resa sig upp och gå.

Mina föräldramöten (de som ännu är kvar, på Glömstaskolan har vi valt bort traditionella föräldramöten då syfte och förväntat resultat inte står i paritet med insats i tid och kraft) har ofta starttid fem över (ex 17.35). De flesta satsar i alla fall på halv sex och är  i tid. Mötet börjar alltid på utsatt tid – liksom slutar senast på den tid som sagts.

Jag tycker det handlar om att visa respekt för vår gemensamma tid och kraft.

Hur tänker du?

10 reaktion på “Börja på utsatt tid?”

  1. Bra tankar. Jag gör likadant med möten jag själv ansvarar för. Ett annat tips är att i agendan markera vilka punkter som är ren information, vilka som behöver diskuteras och framför allt vilka som kräver ett beslut. På så sätt kan man prioritera i fall tiden börjar rinna ut…

    1. Så gör vi i Brf där jag är ordförande. Dessutom i struktur:
      1) diskussion
      2) beslut
      3) information

  2. Låter klokt och liksom självklart, men ändå som något nytt. Att bara börja innan alla är på plats. Det där ska jag testa även på min arbetsplats (reklambyrå) där folk har vana att droppa in lite närsom (även jag).

    1. Ja, det viktiga är väl att bestämma vilken kultur man önskar ha – och vilka steg som krävs på vägen för att komma dit.

  3. Ja! JA!
    🙂

    Men så gav jag dig ju den återkopplingen redan på det där inledande tweetet, så du förvånas nog inte.

    Ansvarsbiten tycker jag är den intressanta – i förhållande om jag tar det ansvar som är mitt, eller om jag över- eller undertar ansvar.

    Och som tidsoptimist själv så försöker jag göra just det… glida in så obemärkt som det går. Och så försöker jag faktiskt ta mig i kragen och bli bättre på att planera så jag kommer i tid!

  4. Jag kan bara hålla med samtidigt som jag vet att det är lite mer komplicerat än så. Jag pratar med människor om detta med tid varje dag och vi uppfattar den alla olika. De som kommer sent gör det oftast inte med mening. Några gör men de flesta inte. tidsoptimisten vill komma i tid men har svårt att göra rätt bedömning till och med på hundrade försöket. Mycket underligt för oss som inte har några problem med det.

    Men jag håller med. Ett möte ska börja i tid och den som är sen missar. Och vet man att man blir sen så är det trevligt om det meddelas till ansvarig.

    Och ja, jag kan skriva en uppsats om just det här ämnet 😉

    1. Jag instämmer i att de som kommer sent ytterst sällan gör det med någon elak avsikt eller intention. Liksom att det hursomhelst inte hindrar kulturen ”vi börjar i tid”. Vet inte om jag får ihop en uppsats, men några tankar på vägen iaf.

    1. hihi, känner igen mig. Fördel med digital teknik är att mellanrum när man kommer för tidigt ofta kan nyttjas nog så vettigt?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *