Förra våren körde jag ganska hårt, som skolledare på skola som växte väldigt snabbt (från 30 till 600 på 2,5 år) och behövde rekrytera stort (dock ”bara” 34%, året innan var det 60% nya vid höststart)

. Denna vår har det blivit lugnare, men jag har ändå valt att – som vanligt – koppla ner HELT första fem dagarna efter midsommar.

Jag låter mobilen ligga helt för sig själv. Allt inkommande förutom samtal och sms från min Lotta är blockerat. Datorn (som numera enbart är en kraftfull iPad, på försök) ligger nerpackad i sin väska.

Första dagarna kliar det lite i fingrarna – inte minst fotofingret ”Det här skulle man kunna dela med sig av”, men sedan går det sakta över
. Och just medvetenheten om kontrasten är själva poängen.

• Gå barfota i gräset
• Spela brädspel
• Läsa pocketbok
• Bada i havet
• Laga och äta god mat utan bilder o recept
• Fokus på här och nu

Men också att inse att mobilen – rätt nyttjad – samtidigt förenklar tillvaron tämligen mycket. Helt plötsligt måste man ha kontanter med sig när man ska köpa grönsaker av bonden. Jag kan inte längre kolla när dottern kommer med tåget, då jag förstås inte skrivit ut någon biljett. Förseningar i lokaltrafiken ser jag inte, utan måste tro på den tryckta tidtabellen… Det är härligt at umgås med de man är nära, men nog kan digitalt umgänge med vänner man över tid faktiskt verkligen lärt känna på djupet också tillföra väldigt mycket. Liksom lyssna på kloka poddar och ljudböcker. Jag avslutade för övrigt min nedkoppling med en digital workshop med deltagare från halva Europa, fungerade smidigt och hade aldrig någonsin blivit av om vi behövt resa till varandra (vi hade inte heller hittat varandra).

Nåja, det är ju själva kontrasten och medvetenheten om dem som är grejen. Precis som jag verkligen uppskattar att äta hummer, men knappast skulle göra det om det var vardagsmat. Ibland kan man dock behöva sig en påminnelse, så man kan fortsätta göra medvetna val. Precis som jag inte får börja läsa skönlitteratur av typen Håkan Nessers senaste när jag har en deadline eller förväntas umgås mycket med familjen, då jag har svårare släppa en god bok än en skärm… Allt handlar om hur, var, när – och när inte. Detta är något vi behöver lära oss hantera, inte genom att ta bort utan genom att lägga till.

Vi måste skydda i världen, inte ifrån världen. /Anne-Marie Körling

Till hösten börjar jag en ny spännande resa som verksamhetsutvecklare i landets fjärde största skolkommun Uppsala. Det ser jag verkligen fram emot! Men innan dess lite medveten kontrast mellan aktivitet och återhämtning; enligt punktlistan ovan men även läsa lite avhandlingar inför valet (som görs med digitala verktyg då vi är spridda över landet) av ”Lärarnas favorit”, vara med och driva sommaren Pedagogiska Läslyft kring boken ”Leda lärande i team” (vilket ju aldrig uppstått utan nätet) samt till sist få tummen ur och skriva den där kompletteringen till rektorsutbildningen (alla är glada att jag inte skriver för hand)..
.

Men nu är det faktiskt dags morgondopp! Hörs och ses!