Nöjd kund i skolan? Om, hur och När?

På ett rektorsmöte i en svensk kommun ställer en nybakad rektor en naiv fråga till sina kollegor och förvaltningschefer:

”Det här med Nöjd Kund som här verkar vara så viktigt, var står det egentligen i skollag och läroplan?”

Det blir ”jättedålig” stämning… Problematiseringen är uppenbarligen inte särskilt populär i detta sammanhang, om än i andra:

”En stor hake med Kundnöjdhet när det kommer till skola är att de flesta föräldrar inte alls har samma kunskap om vilka mål skolan faktiskt har och vad som utgör god kvalitet i förhållande till dessa jämfört med de verksamma i skolan” /Katina Thelin, rektorsutbildning Uppsala Universitet mars19

”Rena attitydundersökningar, t ex brukarundersökningar, som beskriver ’hur nöjd man är’ eller ’hur man trivs’, kan därför knappast ses som utvärderingar i strikt bemärkelse” /Gunnar Åsén, Utvärdering & pedagogisk bedömning i förskolan (Liber 2015, kurslitteratur RUT)

Lite såhär tänker jag om Nöjd Kund som utgångspunkt i skola:

  • Tiden & Kraften är begränsad.
  • Lärare och skolledare har ett uppdrag från riksdag och regering.
  • Jag ogillar starkt att betrakta elever och föräldrar som kunder.
  • Jag ogillar starkt att som vårdnadshavare bli betraktad som kund.
  • Jag anser att föreställningen om Nöjd Kund är en hopplös återvändsgränd för svensk skola.

Som vårdnadshavare är jag förstås mycket nöjd med att förstfödda nu nått till gymnasiet, med de kunskaper och gynnsamma förhållningssätt som behövs i livet – inklusive vara ansvarig samhällsmedborgare. Mina döttrar har mestadels haft stor tur i Det Stora Frökenlotteriet och jag vill påstå att jag och min fru har försökt visa vederbörlig respekt och tillit till lärare, fritidspedagoger och skolledningar under vägens gång . Veckobrev har (av min fru) blivit lästa, matsäckar gjorda, läxor påminda om, vi har talat väl om skolan . Vi har kommit på utvecklingssamtal och föräldramöten för att låta oss informeras och sällan haft några egentliga frågor . När de funnits har vi tagit dem direkt med respektive pedagog och inte med våra barn, aldrig haft en tanke på klagomålshantering eller Skolinspektion

(most of the time) and complete ED (all the time) (5) . Thecarried out by the National Population and Family viagra kaufen berlin.

decreasing venous outflow. Certain young patients with cheap viagra when necessary. Patients may change treatment.

other treatment modalities. When properly selected,cover the details of the ethical sensitivities involved when cialis otc usa.

. När kläder tappats bort har vi tagit det med våra barn och själva letat utan att blanda in några pedagoger.

”Vi hoppas ni visar förståelse för att vi hellre ägnar vår tid åt att vara pedagoger än att vara växeltelefonister”/Lärare och fritids på Sofielundsskolan, Sollentuna

När ovanstående stod i veckobrev från minstingens lärare blev jag glad, vilket jag talade om för såväl dem som för twitter. Det är tragiskt att det ens ska behöva sägas, men bra att någon gör det . Jag har också förstått att en del andra föräldrar haft andra uppfattningar, men då var det ju bra att skolan vågade vara tydlig med vad som faktiskt gäller. Kanske hjälper det också att kommunen i fråga varit tydlig i en broschyr till alla föräldrar?

Ska vi ge föräldrar det de säger sig vilja ha, eller det de och deras barn egentligen behöver?

Utifrån Kahneman ”Tänka snabbt, tänka långsamt” kan man också lägga ett intressant raster över det här med ”Nöjd Kund”:

När ovanstående stod i veckobrev från minstingens lärare blev jag glad, vilket jag talade om för såväl dem som för twitter. Det är tragiskt att det ens ska behöva sägas, men bra att någon gör det . Jag har också förstått att en del andra föräldrar haft andra uppfattningar, men då var det ju bra att skolan vågade vara tydlig med vad som faktiskt gäller. Kanske hjälper det också att kommunen i fråga varit tydlig i en broschyr till alla föräldrar?

Ska ”kunden” bli nöjd:

  • NU ska vi fokusera på att
    • hålla ordning på barnets kläder
    • skapa en konfliktfri miljö, som är helt utan lärorika risker
    • ha de läromedel som ”kunden” önskar och förväntar sig
    • alltid ta oss tid att prata med ”kunden”, närhelst den vill och kan
  • SEN ska vi fokusera på att
    • uppmuntra, träna och lära gynnsamma förhållningssätt
    • lära barnen hantera sina konflikter, sitt mindset och sin tillvaro
    • välja de läromedel som fungerar bäst i vår undervisning
    • fokusera på undervisning och elever under skoltid

Som så ofta är det två sidor av myntet. Det handlar dels om föräldrar som – förstås av tänkt välvilja för sina barn, det käraste de har som de skickar rätt i våra händer – behöver en förståelse för sin roll, Men det handlar också om att vi i skolan ibland behöver visa mer råg i ryggen, ta oss ett pedagogiskt tolkningsföreträde och följa det som faktiskt stått i läroplanen sedan 1994:

Skolan ska klargöra för elever och föräldrar vilka mål utbildningen har, vilka krav skolan ställer och vilka rättigheter och skyldigheter elever och deras vårdnadshavare har. Att den enskilda skolan är tydlig i fråga om mål, innehåll och arbetsformer är en förutsättning för elevers och vårdnadshavares rätt till inflytande och påverkan. ”/Lgr11 (och Lpo94)

Om vi inte lyckas backa från återvändsgränden Nöjd Kund tror jag tyvärr Fröken Ann (Hultman-Jakobsson) åter satt insiktsfulla ord på tillvaron:

”Men den här utvecklingen är ju knappast föräldrarnas fel, utan vi har skapat ett samhälle där vi bjuder in till individens rättighetskalas, varsågod och välkommen att tycka till om allt och lite till, och är du inte nöjd så tryck på denna app och du kommer direkt till en lättförståelig meny för hur du anmäler din fråga till myndigheten X. Skyldigheter? nej var bara lugn, här har vi bara rättigheter, var så god och välj ur menyn – jag vill klaga lite, jag vill klaga mycket, jag vill klaga mest. Du kan också kontakta juridikföretaget VI FIXAR ALLT om du önskar överklagandehjälp!” /Fröken Ann

2 reaktioner på ”Nöjd kund i skolan? Om, hur och När?”

  1. Jag förväntar mig inte att vara en nöjd kund, men jag förväntar mig personal som ser mitt barn, som bryr sig och som tar hjälp av mig som vårdnadshavare i samarbetet kring eleven.

    När barnet har ångest över att gå till skolan fast det vill gå dit och lära sig saker och personalen med ”mycket goda kunskaper” om npf diagnoser gör alla fel man kan göra så blir jag som vårdnadshavare upprörd och arg,

    Jag vill att skolan ska vara lite bättre än den var när jag gick – då vuxna tittade bort, när ingen såg att jag mådde dåligt, när jag inte anförtrodde mig åt någon vuxen.

    Släpp lite på prestigen och ta hjälp av föräldrarna – skollagen säger också att skolan ska samarbeta med hemmet och att mm sk ha elevens bästa i fokus!

    1. Jag tänker att skolan i mångt och mycket ska vara mycket bättre utifrån de aspekterna du anger – inte bara lite. Men att perspektivet ”Nöjd Kund” här snarare gör det sämre och svårare än underlättar.

      Absolut ska vi samarbeta med hemmen för elevernas bästa, se alla barn och på riktigt bry oss, liksom professionellt möta upp varje barn, med eller utan diagnos. Här vågar jag påstå att vi var ganska bra (många sa t o m väldigt bra, ”äntligen en skola som faktiskt lyssnar” – även om vi inte alltid gjorde det man först önskade, även Skolinspektionen gav oss rätt i att det är skolan och inte föräldrar som beslutar om särskilt stöd), men det arbetet förstördes till viss del av helt andra förväntningar från ofta mer resursstarka föräldrar (med resursstarka barn), vilka jag försökt lyfta i inlägget.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.